Do’ful Eemaan

Av Sheikh Muhammed Salih Al-Munajjid

Innehåll

1. Introduktion
2. Symptom på svag tro
3. Orsaker till svag tro
4. Att bota svag tro
5. Källförteckning

1. Introduktion

Prisad vare Allah, vi prisar Honom och söker Hans hjälp och förlåtelse. Vi söker skydd hos Allah från det onda i våra själar och från våra onda gärningar. Den Allah vill vägleda kan ingen vilseleda, och den som Allah vilseleder kan ingen vägleda. Jag vittnar att det inte finns någon gud utom Allah ensam, utan någon partner eller like, och jag vittnar att Muhammed är Hans slav och Sändebud.

”Troende! Frukta Allah så som det åligger er att frukta Honom, och dö inte utom som muslimer, med total underkastelse till Allah.”^[1]

”Människor! Frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse (Adam) och från honom har skapat hans maka (Hawwa/Eva), och från dem båda skapade Han många män och kvinnor. Frukta Allah, i vars namn ni innerligt och enträget ber varandra om hjälp, och visa aktning för de nära släktskapsbanden. Allah vakar över er.”^[2]

”O ni som tror! Frukta Allah, var rättframma i ert tal och håll er till sanningen; då skall Han hjälpa er att göra goda gärningar och ge er förlåtelse för era synder. Den som lyder Allah och lyder Hans Sändebud har uppnått en stor seger – det vill säga, han kommer att vara räddad från helvetet och kommer att få träda in i paradiset.”^[3]

Fenomenet ’svag tro’ har blivit mycket utbrett bland muslimer, och många människor klagar på sina hårda hjärtan. Så ofta hör vi ord som:

• ”Jag känner hårdhet i mitt hjärta”
• ”Jag känner ingen glädje i dyrkan”
• ”Jag känner att min tro har nått botten”
• ”Jag känner ingenting när jag läser Koranen”
• ”Jag har så lätt för att synda”

Effekten av denna åkomma kan man se hos många människor, och detta problem är orsaken till varje olycka och motgång.

Det här ämnet – människors hjärtan – är viktigt och känsligt. Hjärtat kallas för qalb på arabiska, eftersom det förändras så snabbt och ofta (taqallub – förändring, variation). Profeten, frid vare med honom, sade:

”Hjärtat (qalb) har sitt namn från dess ständiga förändringar (taqallub). Liknelsen av ett hjärta är som en fjäder vid roten av ett träd, som vinden vänder om och om igen.”^[4]

Enligt en annan hadith:

”Liknelsen av ett hjärta är som en fjäder på en tom jordlott, som blåses runt och runt av vinden.”^[5]

Människans hjärta förändras hela tiden, som Profeten beskrev:

”Hjärtat i Adams son ändrar sig snabbare än en skål snabbt kokande vatten.”

Och enligt en annan rapport:

”Det ändras snabbare än en kastrull med snabbt kokande vatten.”^[6]

Allah är Den som vänder hjärtan och kontrollerar dem. ’Abd-Allah ibn ’Amr ibn al-’Aas rapporterade att han hörde Allahs sändebud säga:

”Hjärtan i Adams barn är som ett mellan fingrarna på Den mest Ödmjuke, och Han vänder dem åt vilket håll Han vill. – Sedan sade han: O Allah, Den som kontrollerar hjärtan, gör så att våra hjärtan lyder Dig.”^[7]

Allah säger till oss att Han träder emellan människan och hennes eget hjärta, det vill säga att Han hindrar en ond människa från att bestämma något.

Ingen kommer att bli räddad på domens dag utom den som stiger fram inför Allah med ett rent hjärta – fritt från shirk (polyteism) och hyckleri.

De vars hjärtan har hårdnat till stenar är dömda, och de som är lovade paradiset är de som bävade inför den Nåderike trots att Han inte kan ses eller förnimmas, och som återvände till Honom i ödmjukhet och med ånger i hjärtat över sin synd.

Så den troende måste granska sitt hjärta, hitta problemets art och vad som har orsakat det, och börja behandla det direkt – innan det överhopar och förgör honom. Denna fråga är av yttersta vikt, för Allah har varnat oss för det hjärta som är hårt, stängt, blint och förseglat.

Här följer en diskussion om symptomen på svag tro, vad som orsakar det och hur det kan botas. Vi ber Allah att ge oss och våra muslimska bröder nytta av detta arbete, och att rikligt belöna alla dem som tagit del i att producera denna bok. Han är Den vi ber om att mjuka upp våra hjärtan och vägleda oss. Han är vår Beskyddare, Han är tillräcklig för oss och Den Bäste att bestämma över alla affärer.

2. Symptom på svag tro

Det finns en rad symptom på sjukdomen svag tro. Dessa inkluderar bland annat följande:

• Att falla in i synd och göra haraam (förbjudna) saker. Det finns syndare som begår en synd och fortsätter med det, och några som begår många olika sorters synder. När en person begår många synder blir synd en vana som han väjer sig vid, och sedan känner han inte längre att det är motbjudande. Han kommer till en grad där han begår synd öppet och blir då en av dem som det talas om i följande hadith: ”Hela min ummah (nation) kommer att klara sig, förutom de som begår synd öppet. Ett exempel är en man som gör något på natten och när morgonen kommer – och Allah har dolt hans synd – säger han: ’O du-och-du, jag gjorde det och det igår.’ Hans Herre hade dolt hans synd hela natten, men han har visat vad Allah hade dolt.”[11]

• Att känna att ens hjärta är hårt. En man kan känna att hans hjärta har förvandlats till sten, och att ingenting kan tränga igenom det. Allah säger: ”Efter allt detta förhärdades era hjärtan och blev som stenar eller hårdare än stenar…”[12] Den vars hjärta är hårt känner sig inte rörd av påminnelse om döden eller av att se avlidna. Han kan bära en död människa till hans grav och kasta jord i graven, men när han går mellan gravarna är det som om han bara går mellan klippor.

• Att inte utföra ibadat (dyrkan) ordentligt. Tankarna vandrar och han misslyckas med att koncentrera sig när han ber, läser Koranen eller gör du’aa. Han tänker inte på vad han säger och reciterar orden som av uttråkad vana. Allah accepterar inte du’aa från någon vars hjärta inte är fokuserat på Honom.[13]

• Lathet och vårdslöshet i dyrkan. Om han överhuvudtaget utför dem är de bara tomma rörelser utan känsla. Allah har beskrivit hycklarna: ”…och då de reser sig för att be, reser de sig i sakta mak…”[14] Detta inkluderar att man låter bli att använda speciella tillfällen och tider för dyrkan. Profeten sade: ”Människor kommer att undvika att vara i första raden tills Allah slänger dem i elden.”[15]

• Att inte bli rörd av ayorna (verserna) i Koranen – varken av dess löften om paradiset, dess varningar om helvetet, dess befallningar, förbud eller beskrivning av domens dag. Den som har svag tro blir uttråkad när han hör Koranen reciteras.

• Att inte fokusera på Allah när man gör dhikr (åkallelser) eller du’aa. Dhikr blir svårt för honom och när han reser sina händer för att göra du’aa sänker han dem snabbt igen. Allah har beskrivit hycklarna: ”…och de har sällan Allah i tankarna.”[16]

• Att inte bli arg när Allahs gränser överskrids. Eftersom lågan av entusiasm har slocknat i hans hjärta agerar han inte längre för att stoppa det onda, påbjuder inte det goda eller fördömer orätt handlande. Han blir aldrig arg för Allahs skull.

• Förkärlek till berömmelse och ära. Att vilja bli ledare utan att förstå det stora ansvar som följer med det. Profeten varnade: ”Ni kommer att vara mycket angelägna om att bli ledare, men ni kommer att ångra det på domens dag.”[19] Han sade också: ”Om ni önskar kan jag berätta om ledarskap och vad det är. Först är det klander, sedan är det ånger och sedan är det straff på domens dag – förutom för den som är rättvis.”[20]

• Snålhet och girighet. Profeten sade: ”Snålhet och tro existerar aldrig tillsammans i den troendes hjärta.”[26] Han beskrev också hur allvarligt det är att vara snål och dess konsekvenser: ”Akta er för snålhet, för dem som kom före er gick under på grund av snålhet.”[28]

• Att inte själv praktisera det man påminner andra om att göra. Allah säger: ”Troende! Varför säger ni ett och gör ett annat? Det är djupt förhatligt för Allah att era ord inte överensstämmer med era handlingar!”[30]

• Att se på situationer som haraam i svart och vitt, och ta lätt på makrooh (ogillat). Den som tänker så här fastnar till slut i haraam. Profeten sade: ”Den som ger sig in i tvivelaktigheter hamnar i haraam, såsom fårherden som betar sin flock runt ett område där han inte får vara – han kommer snart att gå in där…”[31]

• Att inte värdera små goda gärningar. Profeten lärde oss att uppmärksamma även små gärningar: ”Se inte ner på någon god gärning, även om det bara är att tömma din hink i ett dryckeskärl till någon som vill dricka, eller att tala med din broder på ett glatt sätt.”[34]

• Att inte bry sig om muslimernas situation och brist på engagemang – vare sig det gäller du’aa, sadaqah (välgörenhet) eller hjälp. Profeten sade: ”En troendes ställning i förhållande till sin broder är som huvudet och kroppen; den troende känner smärta från sin broder som kroppen reagerar på smärtan från huvudet.”[38]

• Rädsla och panik när olyckor slår till eller problem uppstår. Den som har svag tro skakar och förlorar balansen. Allt detta är ett resultat av svag tro, för om hans tro var stark skulle han möta de värsta olyckor med lugn och styrka.

• Att argumentera och säga emot för mycket. Profeten sade i en autentisk hadith: ”Inget folk kommer att gå vilse efter att ha blivit vägledda förutom de som blev debattlystna…”[41] Han sade också: ”Jag garanterar ett hus i paradisets utkanter till den som avstår från argumentation även om han har rätt.”[42]

• Att vara fäst vid den här världen och tycka om den på bekostnad av det andliga. Profeten sade: ”Eemaan och avundsjuka (hasad) existerar inte tillsammans i hjärtat hos en uppriktig troende.”[43]

3. Orsaker till svag tro

Det finns många anledningar till svag tro. Somliga är desamma som symptomen, som att begå synd öppet eller att vara sysselsatt med dunya (det världsliga). Här följer några ytterligare orsaker:

• Att vara borta från en omgivning av tro för länge. Allah säger: ”Är det inte tid att de troende ödmjukar sig i sina hjärtan inför Allah… så att de inte blir som de som förr fick del av uppenbarelsen, men vars hjärtan med tiden hårdnade?”[45] Om en person stannar borta från sina bröder i islam under en lång tid, på grund av resor eller arbete, går han miste om den atmosfär av tro som gav hans hjärta styrka. Al-Hasan al-Basri sade: ”Våra bröder är kärare för oss än våra familjer, för våra familjer påminner oss om den här världen, men våra bröder påminner oss om det kommande livet (Akhira).”

• Att inte följa de rättrogna ledarnas exempel. Den som lär sig av en rättrogen man får kunskap som stärker hans tro. Sahabah sade efter Profetens bortgång: ”Vi tittade på våra hjärtan och kände att de hade genomgått en stor förändring.” De kände sig vilsna eftersom deras lärare och förebild hade dött.

• Att inte söka kunskap och inte bekanta sig med salafs böcker och religiösa verk som lyfter upp hjärtat. Det finns många sorters böcker som väcker läsarens hjärta, bland vilka Allahs bok är den första, följt av hadithböcker och de böcker skrivna av lärda som Ibn al-Qayyim och Ibn Rajab.

• Att leva i en omgivning fylld av synd – där människor skryter om sina förseelser, nynnar på förbjudna sånger, läser pornografiska tidningar eller häver ur sig svordomar. Skvaller, baktal och ytliga samtal är vanliga i en sådan miljö.

• Att vara upptagen med den här världen, så att hjärtat förslavas under den. Profeten sade: ”Han är dömd, slaven till al-dinar och slaven till al-dirham.”[46] Och: ”Allah säger: ’Vi har sänt ner rikedom för utförandet av böner och betalande av zakaat, men om Adams avkomma har en dal, kommer han att önska sig en till.'”[48]

• Att vara alltför upptagen med sin rikedom, sin fru och sina barn så att det leder till att haraam begås. Allah säger: ”Ni bör veta att ni genom era ägodelar och era barn sätts på prov.”[49] Profeten sade: ”Varje nation har sin fitnah (prövning eller frestelse) och min ummahs fitnah är rikedom.”[53]

• Att hoppas på ett långt liv. ’Ali sade: ”Vad jag fruktar för er är att ni ska följa era önskningar och hoppas på ett långt liv, för att följa sina önskningar gör att en man inte bryr sig om sanningen, och att hoppas på ett långt liv får honom att glömma det nästkommande livet.”[58]

• Att äta för mycket, sova för mycket, stanna uppe för sent, prata för mycket och umgås för mycket med folk. Profeten sade i en autentisk hadith: ”Skratta inte för mycket, för mycket skratt dödar hjärtat.”[61]

4. Att bota svag tro

Al-Haakim rapporterade att Profeten sade:

”Tro nöts ut i hjärtat på var och en av er precis som kläder nöts ut, så be Allah att förnya tron i era hjärtan.”^[62]

En av de viktigaste principerna för att bota svag tro är förståelsen av att tron kan bli starkare och svagare. Det finns bevis för detta i Koranen: ”…så att deras tro skall växa sig allt starkare…”[64] och ”…Vem av er har känt sin tro stärkas genom detta?…”[65]

Nedan följer ett antal sätt som Islam föreskriver för att muslimen ska kunna ta itu med svag tro och ett hårt hjärta:

Att fundera över Koranens mening

Allah har uppenbarat Koranen som ett ljus med vilket Han vägleder vem Han vill av sina slavar. Det finns inget tvivel om att den innehåller en kraftfull och effektiv kur. Allah säger: ”Med Koranen uppenbarar Vi det som är läkedom och nåd för de troende…”[69] Sättet att bota är att tänka och fundera över dess meningar.

Profeten stod ibland och reciterade en enda aya från Allahs bok hela natten i sin bön. Ibn al-Qayyim sade: ”Det finns två viktiga saker du måste göra. Den första är att ändra ditt hjärta från att tänka på denna världen till att tänka på livet härefter. Fokusera sedan hela ditt hjärta på Koranen och fundera över dess meningar och varför den uppenbarades.”

Att känna Allahs namn och egenskaper

Att försöka förstå Allahs makt, lära sig Hans namn och egenskaper, fundera över deras betydelser och etablera dessa känslor i hjärtat – detta leder till att hjärtat blir ödmjukt inför Den Högste, Den Störste, Den Allhörande, Den Allseende. Ibn al-Qayyim beskrev Allahs storhet på ett vackert sätt:

”Han kontrollerar allt som händer i alla kungadömen. Han befaller och förbjuder, skapar och försörjer, och ger död och liv. Han reser och sänker människors position, växlar natt och dag… Han hör alla röster, på alla olika språk och med alla deras olika begäranden. Ingen röst distraherar Honom från att höra en annan. Han blandar inte ihop deras begäran, och Han tröttnar aldrig på att höra bönerna från dem som är i nöd.”^[112]

Att söka islamisk kunskap

Allah säger: ”Ingen av Hans tjänare utom de som har en djup inre kunskap fruktar Allah så som Han bör fruktas…”[113] De som har kunskap och de som inte har det är inte likställda i tro. Att lära sig detaljerna i sharee’ah, meningen med de två trosbekännelserna och vad som händer efter döden – allt detta stärker tron.

Regelbunden närvaro vid samlingar av dhikr

Att regelbundet delta i samlingar där Allah åkallas leder till en ökning av tron, på grund av nedstigandet av nåd och lugn, änglarna som omringar de närvarande och Allahs omnämnande av dem. Profeten sade: ”Inga människor sitter tillsammans och kommer ihåg Allah utan att änglarna omringar dem, barmhärtighet omger dem, lugn nedstiger på dem, och Allah nämner dem för dem som är i Hans närvaro.”[115]

Att göra många goda handlingar

Abu Bakr al-Siddeeq satte det bästa exemplet på detta, när Profeten frågade sina följeslagare om vem som hade fastat, närvarat vid en begravning, gett mat till en hungrig och besökt en sjuk – allt under samma dag. Abu Bakr svarade ja på alla frågorna, och Profeten sade: ”Ingen människa gör allt detta utan att han kommer till paradiset.”[120]

Profeten frågades: ”Vilken gärning är mest älskad av Allah?” Han sade: ”Den som utförs regelbundet, även om den är liten.”[130]

Att komma ihåg döden ofta

Profeten sade: ”Kom ofta ihåg den som förstör glädje – syftande på döden.”[159] Att komma ihåg döden avskräcker från synd och gör det hårda hjärtat mjukt. Han sade också: ”Jag brukade förbjuda er att besöka gravar, men besök dem nu, för det gör hjärtat mjukt, får ögonen att gråta och påminner om nästa liv.”[160]

Dhikr – hågkomsten av Allah

Dhikr är en väldigt viktig metod för att ta itu med svag tro. Allah säger: ”Troende! Åkalla Allah – och ha Honom alltid i era tankar!”[174] Ibn al-Qayyim sade: ”I hjärtat finns hårdhet som bara kan mjuknas av hågkomsten av Allah. En man sade till al-Hasan al-Basri: ’Jag klagar på mitt hjärtas hårdhet.’ Han sade: ’Mjuka upp det med dhikr.'”[180]

Att frukta ett dåligt slut

Att frukta ett dåligt slut motiverar muslimen att dyrka Allah och förnyar tron i hans hjärta. Det finns många orsaker till ett dåligt slut, bland vilka svag tro och synd är centrala.

Att inte hoppas på ett långt liv

Ibn al-Qayyim sade: ”Hela denna världens tidsperiod bör inte få en människa att hoppas på ett långt liv. En salaf sa till en man: ’Led oss i Zuhr-bönen.’ Mannen sade: ’Jag ska leda er i Zuhr men inte i Asr.’ Han sade: ’Det är som att du hoppas leva till Asr; vi söker skydd hos Allah från att hoppas på ett långt liv.'”

Avslutning

Det finns gärningar för hjärtat som är viktiga för att förnya tron – att älska Allah, frukta Honom, sätta sitt hopp hos Honom, tänka positivt om Honom, sätta sin tillit hos Honom, acceptera Hans domslut, tacka Honom, vara uppriktig mot Honom och be Honom om förlåtelse.

Slutligen är du’aa – att kalla på Allah – ett av de mest effektiva sätten, som Profeten sade: ”Tro nöts ut i hjärtat på var och en av er precis som kläder nöts ut, så be Allah att förnya tron i era hjärtan.”

O Allah, vi ber Dig att förnya tron i våra hjärtan. Lovprisad vare Herren över makten, från vad de tillskriver Honom. Frid vare med Budbäraren och pris ske Allah, Herren över världarna.

5. Källförteckning

[1] Aal ’Imraan 3:102

[2] al-Nisa’ 4:1

[3] al-Ahzaab 33:70-71

[4] Saheeh al-Jaami’, 2364

[5] Ibn Abi ’Aasim, Kitaab al-Sonnah, nr. 227. Med en autentisk isnaad.

[6] Ahmad

[7] Muslim

[8] al-Anfaal 8:24 – al-Shu’ara’ 26:89

[9] al-Hajj 22:53

[10] Qaaf 50:33

[11] al-Bokhaari, Fath 10/486

[12] al-Baqarah 2:74

[13] at-Tirmidhi

[14] al-Nisa’ 4:142

[15] Abu Dawod

[16] al-Anbiya’ 21:90 – al-Nisa’ 4:142

[17] Muslim

[18] Abu Dawod

[19] al-Bokhaari

[20] al-Tabaraani i al-Kabeer, 18/72; Saheeh al-Jaami’, 1420

[21] al-Bayhaqi, 2/439

[22] al-Bokhaari i al-Adab al-Mufrad, 977

[23] Abu Dawod, nr. 5229; al-Bokhaari i al-Adab al-Mufrad, 977

[24] al-Bokhaari, al-Fath, 11/629

[25] al-Hashr 59:9

[26] al-Nisaa’i, al-Mujtaba, 6/13

[28] Abu Dawood, 2/324

[29] Muhammad 47:38

[30] al-Saff 61:2-3

[31] al-Bokhaari och Muslim

[32] Ibn Majah

[33] al-Bokhaari

[34] Mosnad Ahmad

[35] Muslim

[36] al-Bokhaari

[37] al-Mu’jam al-Kabeer av al-Tabaraani

[38] Mosnad Ahmad

[39] al-Bokhaari, al-Adab al-Mofrad, nr. 401

[40] al-Bokhaari

[41] Ahmad

[42] Abu Dawod

[43] Abu Dawood

[44] Abu Na’eem; liknande version rapporterad av Ahmad i al-Mosnad

[45] al-Hadeed 57:16

[46] al-Bokhaari

[47] al-Tabaraani

[48] Ahmad

[49] al-Anfaal 8:28

[50] Aal ’Imraan 3:14

[51] Ahmad

[52] al-Tabaraani

[53] at-Tirmidhi, 2336

[54] at-Tirmidhi, nr. 2376; Saheeh al-Jaami’, 5620

[55] Ahmad, 5/290; Saheeh al-Jaami’, 2386

[56] Ibn Maajah, nr. 4129; Saheeh al-Jaami’, 7137

[57] al-Hijr 15:3

[58] Fath al-Baari, 11/236

[59] al-Hadeed 57:16

[60] Fath al-Baari, 11/237

[61] Ibn Majah, 4193; Saheeh al-Jaami’

[62] al-Haakim i al-Mustadrak, 1/4; al-Silsilat al-Saheehah, 1585

[63] Abu Na’eem i al-Hilyah, 2/196; al-Silsilat al-Saheehah, 2268

[64] al-Fath 48:4

[65] al-Tawbah 9:124

[66] al-Bokhaari, Fath, 1/51

[67] Sharh Nooniyah Ibn al-Qayyim av Ibn ’Eesa, 2/140

[68] Ahmad, 2/210; Saheeh at-Targheeb, nr. 55

[69] al-Isra’ 17:82

[70] al-Maa’idah 5:118

[71] Ahmad, 4/149; Sifaat al-bön av al-Albaani, s. 102

[72] Aal-Imraan 3:190-191

[73] al-Silsilat al-Saheehah, 1/106

[74] al-Silsilat al-Saheehah, 2/679

[75] at-Tirmidhi, 3297; al-Silsilat al-Saheehah, nr. 955

[76] Hood 11:112

[77] al-Toor 52:7-8

[79] Yoosuf 12:86

[80] Manaaqib ’Omar av Ibn al-Jawzi, 167

[81] al-Baqarah 2:281

[82] al-An’aam 6:27

[83] Siyar A’laam al-Nubalaa’, 4/446

[84] al-Isra’ 17:109

[85] al-Hashr 59:21

[86] al-’Ankaaboot 29:43

[102] al-An’aam 6:59

[103] al-Zumar 39:67

[104] al-Bokhaari, 6947

[105] al-A’raaf 7:143

[106] at-Tirmidhi, nr. 3074; Ahmad, 3/125, 209

[107] Muslim, nr. 197

[108] al-Bokhaari, 7043

[109] al-Rahmaan 55:29

[110] al-Qasas 28:88

[111] Yaa-Seen 36:82

[112] Bearbetad från al-Waabil al-Sayib, s. 125

[113] Faatir 35:28

[114] al-Zumar 39:9

[115] Saheeh Muslim, nr. 2700

[116] Saheeh al-Jaami’, 5507

[117] Fath al-Baari, 11/209

[118] Saheeh Muslim, nr. 2750

[119] Arba’ Masaa’il fi’l Eemaan, granskad av al-Albaani, s. 72

[120] Muslim, Kitaab Fadaa’il al-Sahaabah

[121] Siyar A’laam al-Nubala’, 7/447

[122] Aal ’Imraan 3:133

[123] al-Hadeed 57:21

[124] Saheeh Muslim, 1901

[125] Ta-Ha 20:84

[126] al-Anbiya’ 21:90

[127] Abu Dawod i Sunan, 5/175; Saheeh al-Jaami’, 3009

[128] Saheeh al-Bokhaari, 6137

[129] at-Tirmidhi, nr. 810; al-Silsilat al-Saheehah, 1200

[130] al-Bokhaari, Fath, 11/194

[131] Muslim, Kitaab Salaat al-Musaatir

[132] al-Sajdah 32:15-16

[133] al-Dhaariyaat 51:17-19

[134] Saheeh al-Bokhaari, 39

[135] Saheeh al-Bokhaari, 6099

[136] Saheeh al-Bokhaari, 1099

[137] al-Bokhaari, Fath, 3/38

[138] al-Nisaa’i, al-Mujtaba, 2/68; Saheeh al-Jaami’, 1228

[139] Ahmad, 6/95

[140] al-Bokhaari, Fath, 3/105

[141] at-Tirmidhi, nr. 426; Saheeh Sunan at-Tirmidhi, nr. 727

[142] Saheeh al-Jaami’, 4759

[143] Tadheeb Sunan Abi Dawood, 3/318

[144] Fath al-Baari, 4/285

[145] al-Mu’minoon 23:60

[146] al-Mu’minoon 23:61

[147] at-Tirmidhi, 3175; al-Maa’idah 5:27

[148] Tafseer Ibn Katheer, 3/67

[149] Imaam Ahmad, al-Mosnad, 4/184; Saheeh al-Jaami’, 5249

[150] at-Tirmidhi, nr. 1900; Saheeh al-Jaami’, 7145

[151] Mosnad Ahmad, 5/151; Saheeh al-Jaami’, 3074

[152] al-Tabaraani; al-Silsilat al-Saheehah, 2/533

[153] Saheeh Moslim, nr. 109

[154] Saheeh al-Bokhaari, al-Fath 7/471

[155] Tareeq al-Hijratayn, s. 308

[156] al-Da’wa’l-Dawa’, s. 170 och 289

[157] Sayd al-Khawaatir, 137

[158] al-Da’wa’l-Dawa’, 171

[159] at-Tirmidhi, nr. 2307; Saheeh al-Jaami’, 1210

[160] al-Haakim, 2/376; Saheeh al-Jaami’, 4584

[161] Muslim, 3/65

[162] Muslim, nr. 974

[163] Bearbetad från al-Tadhkirah av al-Qurtubi, s. 16 ff.

[164] al-Tadhkirah, 17

[165] Ahmad, 3/48; Saheeh al-Jaami’, 4109

[166] al-Bokhaari och Muslim m.fl.; Ahkaam al-Janna’iz av al-Albaani, s. 67

[167] Madaarij al-Saalikeen, 1/123

[168] al-Ahqaf 46:24

[169] Muslim, 899; Fath al-Baari, 2/545

[170] al-Falaq 113:3

[171] Ahmad, 6/237; al-Silsilat al-Saheehah

[172] En plats för förgångna förgjorda nationer, se Koranen kapitel 15

[173] al-Bokhaari, nr. 423

[174] al-Ahzaab 33:41

[175] al-Anfaal 8:45

[176] al-’Ankaboot 29:45

[177] at-Tirmidhi, 3375

[178] al-Kahf 18:24

[179] al-Ra’d 13:28

[180] al-Waabil al-Sayib wa Raafi’ al-Kalim al-Tayyib, 142

[181] Madaarij al-Saalikeen, 2/424

[182] Se Ibn Taymiyahs bok Al-Kalim al-Tayyib, förkortad av al-Albaani under titeln Saheeh al-Kalim al-Tayyib

[183] Muslim, 482

[184] Faatir 35:15

[185] al-Shu’ara’ 26:205-207

[186] Yoonus 10:45

[187] Aal ’Imraan 3:185

[188] al-Tabaraani i al-Kabeer, 1/198; al-Silsilat al-Saheehah, nr. 382

[189] Ibn Maajah, nr. 4112; Saheeh al-Targheeb wa’l-Tarheeb, nr. 71

[190] al-Hajj 22:32

[191] al-Hajj 22:30

[192] Ahmad, 1/402; al-Silsilat al-Saheehah, 389

[193] Ibn Maajah, 4118; al-Silsilat al-Saheehah, nr. 341

[194] at-Tirmidhi, nr. 2481; al-Silsilat al-Saheehah, 718

[195] al-Hashr 59:18