JAG OCH PRÄSTEN

av

Ett möte med en präst

För omkring sju år sedan hade jag en präst hemma hos mig. I rummet där vi satt låg en Koran på bordet, med framsidan nedåt, så prästen visste inte vilken bok det var. Mitt under samtalet pekade jag på Koranen och sade:

”Jag har tillit till den boken.”

Prästen tittade på boken, utan att veta vilken det var, och svarade:

”Nåväl, jag säger dig: om den boken inte är Bibeln, så är den skriven av en människa!”

Som svar på hans uttalande sade jag: ”Låt mig berätta något om vad som finns i den boken.” Och på bara tre–fyra minuter nämnde jag några saker som Koranen innehåller. Efter dessa få minuter ändrade han helt sin ståndpunkt och sade:

”Du har rätt. En människa skrev inte den boken. Djävulen skrev den!”

Att ha en sådan attityd är verkligen olyckligt – av många skäl. För det första är det en snabb och billig ursäkt. Det är en omedelbar flyktväg ur en obekväm situation.

Faktum är att det finns en berömd berättelse i Bibeln som nämner hur några judar bevittnade när Jesus – frid vare med honom – uppväckte en man från de döda. Mannen hade varit död i fyra dagar, och när Jesus kom sade han helt enkelt: ”Stå upp!” och mannen reste sig och gick iväg. Vid en sådan syn sade några av judarna som såg det, misstroget: ”Detta är Djävulen. Djävulen hjälpte honom!” Denna berättelse återberättas ofta i kyrkor världen över, och människor gråter stora tårar över den och säger: ”Åh, om jag hade varit där, skulle jag inte ha varit lika dum som judarna!” Men ironiskt nog gör dessa människor exakt samma sak när man på bara tre minuter visar dem en liten del av Koranen, och allt de kan säga är: ”Åh, Djävulen gjorde det. Djävulen skrev den boken!” Eftersom de verkligen är trängda i ett hörn och inte har något annat rimligt svar, tar de till den snabbaste och billigaste ursäkten.

KORANEN & SUNNAH
, ,