Ladda ner som PDF

Teologiska och vetenskapliga perspektiv

Koranens utsaga

I Sura al-Nahl (16:68–69) sägs:

”Och din Herre inspirerade biet: ’Tag dig boningar i bergen, i träden och i det som människorna uppför. Ät sedan av alla frukter och följ din Herres vägar, som är gjorda lätt för dig.’” (övers. Bernström, 1998).

Det arabiska ordet som används för biet i dessa verser är i feminin form (nahl), vilket i grammatiskt och semantiskt avseende pekar på att det är hon-biet som lämnar boet för att samla föda.

Klassiska tafsir

  • al-Tabari (d. 923) framhåller att versen visar på Guds inspiration till biet och att det är honan som utför uppgiften att samla föda.
  • Ibn Kathir (d. 1373) betonar att biet följer en gudomlig ordning i sitt arbete, vilket är ett tecken på skapelsens perfektion.
  • al-Jalalayn (d. 1459/1505) noterar att den grammatiska formen i versen är feminin, vilket antyder att det är hon-biet som avses.
  • al-Saʿdi (d. 1956) lyfter fram att biets arbete är ett exempel på hur även små varelser är underkastade Guds vägledning.
  • Bernström (1998) påpekar i sin översättning att Koranen explicit använder feminin form, vilket är språkligt signifikant.
  • Abdullah Yusuf Ali (1934) ser versen som en illustration av naturens ordning och Guds inspiration till skapelsen.

Vetenskaplig kontext

I modern entomologi är det välkänt att det är arbetsbin, vilka alla är honor, som lämnar boet för att samla nektar och pollen. Hanbin (drönare) har en helt annan funktion: de stannar i boet och tjänar främst till att befrukta drottningen. Detta faktum blev tydligt först genom systematiska vetenskapliga studier under de senaste 300 åren (Crane, The World History of Beekeeping and Honey Hunting, 1999).

Historiskt sett trodde man länge att bina styrdes av en ”kung” och att de som flög var hanar. Till exempel i Shakespeares Henry IV beskrivs bin som soldater under en kung. Denna föreställning korrigerades först genom modern zoologisk forskning, som visade att bisamhället leds av en drottning och att arbetarna är honor.

Teologisk och apologetisk betydelse

Ur muslimsk synvinkel framhålls detta som ett exempel på Koranens förutseende. Att texten använder feminin form för biet kan ses som en språklig markering av en biologisk verklighet som inte var allmänt känd vid tiden för uppenbarelsen. Detta används i apologetisk litteratur som ett argument för Koranens autenticitet.

Slutsats

Versen i Sura al-Nahl (16:68–69) illustrerar hur Koranen beskriver biets beteende med en språklig precision som senare bekräftats av vetenskapen. Klassiska kommentatorer såg detta som ett tecken på Guds inspiration, medan modern forskning har visat att det faktiskt är hon-biet som lämnar boet för att samla föda. Detta gör versen till ett intressant exempel på mötet mellan exegetik och naturvetenskap.

Referenser

  1. al-Tabari, Jamiʿ al-bayan ʿan taʾwil ay al-Koran, Kairo, 1903.
  2. Ibn Kathir, Tafsir al-Koran al-Azim, Beirut, 1988.
  3. al-Jalalayn, Tafsir al-Jalalayn, Kairo, 1954.
  4. al-Saʿdi, Taysir al-Karim al-Rahman fi tafsir kalam al-Mannan, Riyadh, 2000.
  5. Bernström, K., Koranens budskap, Stockholm, 1998.
  6. Abdullah Yusuf Ali, The Holy Qur’an: Text, Translation and Commentary, Lahore, 1934.
  7. Crane, Eva, The World History of Beekeeping and Honey Hunting, London: Routledge, 1999.
  8. Robinson, Neal, Discovering the Qur’an: A Contemporary Approach to a Veiled Text, London, 1996.
KORANEN & SUNNAH
, ,