Khadijah bint Khuwaylid – Den rena kvinnan

Khadijah bint Khuwaylids (må Allah vara nöjd med henne) liv är en resa präglad av stor visdom, gränslös generositet och en djup kärlek till Allah och Hans Sändebud.

Khadijah hade varit gift tidigare innan hon gifte sig med Allahs Sändebud (frid och välsignelser vare med honom). Efter att hennes första make avlidit levde hon självständigt, skötte sina affärer och bar sina stora ansvar på egen hand.

Hon var en förmögen kvinna med omfattande handelsverksamhet. Utöver detta var hon vacker, välkänd och hade ett gott uppförande. Dessa egenskaper gav henne hederstiteln den rena kvinnan.

Alla dessa kvaliteter gjorde henne eftertraktad bland många män från Quraysh som önskade gifta sig med henne. Men det verkade som att hennes tidigare äktenskapserfarenhet fick henne att avböja alla frierier. Hennes upptagenhet med affärer och andra plikter kan också ha varit en orsak till att hon tackade nej. Hon förblev ogift tills hon blev äldre och närmade sig fyrtioårsåldern.

Ryktet om den pålitlige – ett namn som getts till Muhammad (frid och välsignelser vare med honom), som var ett föredöme i god moral – nådde henne. Vad hon hörde från sin tjänare Maisarah om Muhammads utmärkta uppförande i handel och hur han gjort stora vinster under deras senaste affärsresa till Syrien väckte hennes intresse. Detta ledde till att Khadijah skickade någon för att indirekt uttrycka sitt intresse för att gifta sig med honom.

Äktenskapet ägde rum, och båda var lyckliga – på grund av deras gemensamma goda moral. Deras hjärtan delade också samma känsla.

En mor till ädla barn

Med ett medkännande leende och ett ärligt, stärkande och uppmuntrande ord gav hon honom kraft i hans uppdrag att utföra Allahs befallning.

Under de år de levde tillsammans som man och hustru välsignades äktenskapet med barn. Det första barnet var Al-Qasim, från vars namn Profetens välkända tillnamn Abu Al-Qasim härstammar. Därefter välsignades de med ʿAbdullah, även känd som At-Tayyib och At-Tahir. Men enligt en gudomlig visdom dog alla dessa barn i spädbarnsåldern – innan Muhammad blev kallad till profet.

Efter att han kallats till profet välsignades han med följande döttrar i ordning: Zaynab, Ruqayyah, Umm Kulthum och Fatimah (må Allah vara nöjd med dem).

Profetens stödjare

Khadijahs storhet visade sig i sin mest fulländade form från det ögonblick hennes make kallades till profet, fram till hennes död.

Allahs Sändebud började älska avskildhet och att dra sig undan från människors materiella värld för att reflektera och meditera. Denna avskildhet förädlade hans själ och renade hans känslor. Han blev redo att ta emot det stora budskapet och det enorma ansvaret.

Profeten brukade besöka Hiraa-grottan på Barmhärtighetens berg (Jabal ar-Rahmah). Han tog med sig mat och dryck som hans hustru Khadijah hade förberett. Han tillbringade flera dagar och nätter där, särskilt under månaden Ramadan.

En dag återvände Profeten hem efter att ha mottagit den första uppenbarelsen, för att förmedla de första gudomliga orden till Khadijah.

Det var här hennes storhet först visade sig. Ja – hon trodde omedelbart på honom och accepterade islam utan tvekan. Detta är enighet bland historiker och biografer. Hon var den första människan någonsin att tro på Allahs Sändebud.

Men en fråga kan uppstå: Accepterade hon islam bara för att följa sin make och bevara deras relation, eller gjorde hon det av ädla och upphöjda skäl som överskred det materiella och känslomässiga?

För att förstå svaret, låt oss reflektera över situationen när Allahs Sändebud återvände hem efter den första uppenbarelsen. Hans hjärta skakade och han sade: ”Täck mig, täck mig.” Hon täckte honom tills han inte längre var rädd. När han berättade om sin upplevelse i Hiraa-grottan sade han: ”Jag fruktade att något ont skulle hända mig.” (al-Bukhari)

Men hans hustrus svar var: ”Nej! Ta emot det glada budskapet! Vid Allah, Allah kommer aldrig att förödmjuka dig. Du håller goda relationer med dina släktingar, talar sanning, hjälper de fattiga och nödställda, är generös mot dina gäster och bistår dem som drabbats av olyckor.” (al-Bukhari)

Detta uttalande var utan tvekan ett tecken på medvetenhet, visdom, mognad och djup förståelse – och ett uttryck för stöd.

Hos Waraqah ibn Nawfal

Khadijah följde honom sedan till sin kusin Waraqah ibn Nawfal ibn Asad ibn ʿAbd al-Ozza, som under den förislamiska tiden hade blivit kristen och skrev ur evangeliet på hebreiska så mycket som Allah ville att han skulle skriva. Han var en gammal man och hade förlorat synen.

Khadijah sade till Waraqah: ”Lyssna till din brorsons berättelse, o min kusin!”

Waraqah frågade: ”O min brorson! Vad har du sett?” Allahs Sändebud beskrev vad han hade sett.

Waraqah sade: ”Detta är samma budbärare som kom till Moses – [Ängeln Gabriel].” (al-Bukhari)

Den islamiske lärde al-Haythami nämner i Majmaʿ az-Zawaʾid att en dag satt Allahs Sändebud med Khadijah när han såg Ängeln Gabriel (frid vare med honom) och berättade det för henne. Hon bad honom att komma närmare. När han gjorde det frågade hon om han fortfarande såg honom, och han svarade ja.

Hon tog då av sig sin huvudduk och frågade honom om han fortfarande såg honom. Han svarade nej. Då sade hon: ”Vid Allah, detta är en ädel ängel. Vid Allah, han är inte en djävul [dvs. om han hade varit en djävul, skulle han inte ha skämts för att se på mig utan huvudduk].”

Med avgörande ord och handlingar lugnade Khadijah Profeten och stärkte honom. Den stora kärlek hon hade till honom förvandlades till något ännu större: tro på Allah och Hans Sändebud.

Den första troende

En dag återvände Profeten hem efter att Ängeln Gabriel hade lärt honom hur man ber. Han berättade detta för Khadijah, och hon sade: ”Lär mig så som han lärde dig.” Så han lärde henne. Hon utförde sedan tvagning som han gjort och bad tillsammans med honom, och sade därefter: ”Jag vittnar att du verkligen är Allahs Sändebud.”

Den islamiske lärde Ibn Hajar sade i sin bok Al-Isabah: ”Detta är den mest korrekta återberättelsen jag funnit om hennes islam.”

Ibn Ishaq, en annan lärd, sade: ”Khadijah (må Allah vara nöjd med henne) var den första personen som trodde på Allah och Hans Sändebud och trodde på allt han kom med. Allah tröstade Sin Sändebud genom henne. Profeten hörde aldrig något obehagligt från henne när hon talade till honom.”

Trons skepp fortsatte att trotsa stormarna och vågorna från okunnighetens tidsålder och dess mörker, medan dess store kapten, Muhammad, ledde passagerarna med visdom, tålamod och tillit till Allah.

Närhelst han kände trötthet eller mötte motstånd i de våldsamma vindarna, lyfte han blicken mot himlen och sökte stöd hos sin följeslagare och livskamrat. Och vad han fick var ett medkännande leende och ett ärligt, stärkande och lugnande ord. Detta gav honom kraft i hans uppdrag att utföra Allahs befallning.

Mångsidiga uppoffringar

Här är en annan aspekt av Khadijahs storhet: hon investerade hela sin förmögenhet i Allahs sak. Hon gav generöst och utan gräns, utan att någonsin nämna vad hon hade offrat – särskilt under den treåriga blockaden som Quraysh-ledarna införde mot muslimerna i Abu Talibs bergspass.

Hon besparade Allahs Sändebud mödan av arbete. All hans tid ägnades åt att kalla till Allahs väg. Allah påminde honom om denna välsignelse när Han sade: {Fann Han dig inte fattig och gjorde dig rik?} (ad-Ḍuha 93:8)

Hon visade också vänlighet mot svaga och fattiga muslimer. Hon var mycket generös mot dem och förtjänade med rätta titeln De troendes moder. Hon var den första De troendes moder i varje bemärkelse.

Sorgens år

Khadijah lämnade Abu Talibs bergspass fysiskt försvagad. Hon blev sjuk, och hennes älskade make och döttrar tog hand om henne, tröstade henne och lindrade hennes lidande så gott de kunde. Men enligt Allahs vilja fanns ingen bot som kunde hela henne, och hon överlämnade till slut sin själ och gick till det Högsta Sällskapet.

Hon dog mitt i sina döttrars tårar och sin ädle makes sorg – Allahs Sändebud – över sin följeslagare, livskamrat och fasta stöd. Hennes död var en av de mest smärtsamma händelserna i Profetens liv, till den grad att året då hon dog kallades sorgens år.

Khadijahs mångfaldiga belöningar

Khadijahs stora egenskaper belönades rikligt av Majestätens Herre. Abu Hurayrah berättade att Gabriel kom till Profeten och sade: ”O Allahs Sändebud! Detta är Khadijah som kommer till dig med en skål med köttsoppa [eller någon mat eller dryck]. När hon når dig, hälsa henne från hennes Herre [dvs. Allah] och från mig, och ge henne det glada budskapet om ett palats i Paradiset av pärlprydda rör, där det varken finns oväsen eller trötthet.” (al-Bukhari)

Profeten sade också: ”Den bästa av världens kvinnor är Maria [under hennes livstid], och den bästa av världens kvinnor är Khadijah [under hennes livstid].” (al-Bukhari)

Detta är en del av hennes belöning i Paradiset. Hon fick dessutom ädla profetiska belöningar, då hennes hängivne make ofta talade om henne och med saknad mindes deras tid tillsammans, och uttryckte hur mycket han saknade henne.

Ett särskilt känsligt och talande tillfälle återberättas av ʿAʾishah: Halah bint Khuwaylid (Khadijahs syster) bad om tillstånd att träffa Allahs Sändebud. Han påmindes då om Khadijahs sätt att be om tillstånd att komma in och blev överväldigad av känslor. Han sade: ’O Allah, det är Halah, dotter till Khuwaylid.’ (Muslim)

Så stor var Profetens hängivenhet till sin hustru. Han mindes fortfarande hur hans avlidna hustru – som dött för många år sedan – brukade be om tillstånd att träffa honom.

ʿAʾishah sade: ”Jag kände aldrig svartsjuka mot någon av Allahs Sändebuds hustrur – utom mot Khadijah, trots att jag aldrig såg henne.”

Hon tillade att varje gång Allahs Sändebud slaktade ett får, sade han: ”Skicka det till Khadijahs vänner.” En dag retade hon honom och sade: ”Det är bara Khadijah som alltid finns i dina tankar.” Då sade Allahs Sändebud: ”Hennes kärlek har planterats i mitt hjärta av Allah själv.” (Muslim)

Ibn Kathir nämner i sin bok al-Bidayah wa’n-Nihayah att ʿAʾishah (må Allah vara nöjd med henne) sade att en dag prisade Allahs Sändebud Khadijah, så hon blev mycket svartsjuk och sade: ”Var hon inte bara en gammal kvinna som Allah har ersatt med en bättre?” Han blev arg och sade: ”Nej, vid Allah! Allah har inte ersatt henne med någon bättre. Hon trodde på mig när folk förnekade mig; hon stödde mig med sin förmögenhet när folk vägrade ge mig något; och Allah välsignade mig med barn genom henne, medan jag inte fick barn med någon annan kvinna.”

Profetens ord – förutom att vara tecken på djup kärlek och lojalitet till hans avlidna hustru – var ett uttryck för det tomrum hennes död lämnat i hushållet i verklig mening. Att se sina döttrar påminde honom om deras frånvarande mor, och sorgen och saknaden påminde honom om det stora hjärta som blomstrade av kärlek, omsorg och tro.

10 Senaste inlägg:

Kategorier:

Etiketter: