Infanterihjälten
Hans son Iyaas sammanfattade alla hans dygder i en enda mening: ”Min far ljög aldrig.” Att beskrivas med denna enskilda dygd gör en person värdig en mycket upphöjd plats bland de fromma och dygdiga. Salamah Ibn Al-Akwa’ uppnådde en sådan plats — en som han förtjänade. Salamah var en av de sällsynta arabiska spjutkastarna, men han var också känd för sitt mod, sin generositet och sina välgörande gärningar. Han underkastade sig uppriktigt islam; sedan var det islam som formade hans personlighet enligt sitt system.
Salamah var en av dem som deltog vid Radwaans trohetsed.
År 6 e.H. avsåg Profeten frid vare över honom och hans följeslagare att besöka det Heliga Huset i Makkah, men Quraish hindrade dem från att göra det.
Profeten frid vare över honom sände Uthmaan Ibn Affaan för att meddela dem att han kom som besökare, inte som krigare. Medan de väntade på `Uthmaaans återkomst spred sig ett rykte om att Quraish hade dödat honom. Profeten frid vare över honom satte sig under ett skuggigt träd för att ta följeslagarnas trohetsed, en i taget. De gav honom sitt ord att vara redo att dö.
Salamah berättade: Jag svor trohetseden inför Profeten att vara redo att dö. Sedan trädde jag åt sidan. När folkmassan nästan hade skingrats sade Profeten frid vare över honom: ”O Salamah, tänker du inte svära din trohetsed?” Jag sade: ”Det har jag redan gjort.” Han sade: ”Igen.” Jag svor eden igen.
Salamah hade inlöst sin ed långt före den dagen. Han löste in den från den dag han bekände att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammad är Hans Sändebud. Han sade: ”Jag deltog med Profeten frid vare över honom i sju slag och med Zaid Ibn Haarithah i nio slag.”
Han var en av de skickligaste krigarna som infanterist och en av de bästa på att skjuta pilar och kasta spjut. Hans taktik liknade vad som i dag kallas gerillakrigsföring: om en fiende närmade sig drog han sig tillbaka och väntade tills denne rörde sig bakåt eller tog en paus, för att sedan anfalla honom överraskande. På detta sätt lyckades han ensam jaga den styrka ledd av `Uyainah Ibn Hisn Al-Fizaarii som plundrade Al-Madiinahs omgivningar i Dhii Qarad-räden. Helt ensam följde han deras spår och fortsatte att strida och driva dem bort från Al-Madiinah tills Profeten frid vare över honom nådde honom med ett stort antal följeslagare. Den dagen sade Profeten frid vare över honom till följeslagarna: ”Vår bäste infanterist är Salamah Ibn Al-Akwa’.”
Salamah kände aldrig djup sorg och ångest utom när hans bror `Aamir Ibn Al-Akwa’ dog under slaget vid Al-Khaibar.
Aamir var den som sjöng framför den muslimska armén:
Om det inte vore för Dig Hade vi inte vägvisats, Inte bett eller givit almosa. Skänk oss stillhet, Och låt oss vara starka och stadiga i hjärtat när vi möter våra fiender.
I det slaget ville Aamir hugga en avgudadyrkare med sitt svärd. Hans svärd böjde sig dock och eggen sårade honom dödligt. Några muslimer sade: ”Stackars `Aamir, han har berövats martyrskapet.”
Salamahs ångest var svår, ty han trodde, liksom andra, att hans bror — som av misstag dödat sig själv — var berövad belöningen för jihad och martyrskapets lön. Men snart klargjorde Profeten frid vare över honom saken när Salamah kom till honom och sade: ”O Allahs Sändebud, är det sant att `Aamir genom att dö på detta sätt berövats belöningen för alla sina tidigare gärningar?” Sändebudet frid vare över honom svarade: ”Han har dött som mujaahid. Han skall tilldelas två belöningar. Just nu simmar han i Paradisets floder.”
Salamah var mycket generös. Han var dock ännu mer generös när han ombads ge något för Allahs skull. Om någon hade bett honom att ge bort sitt liv för Allahs skull hade han inte tvekat att göra det. Folk kände till hans inställning, så när någon behövde något bad man honom helt enkelt för Allahs skull. Han sade alltid: ”Om någon inte ger för Allahs skull, för vems skull ger han då?”
Den dag `Uthmaan mördades (må Allah vara nöjd med honom) insåg den store mujaahiden att upprorets portar hade öppnats. Hur skulle det vara möjligt för den som hela sitt liv stridit bland sina bröder att förvandlas till en krigare mot sina bröder? Det var inte hans rätt att använda sin stridsskicklighet — som Profeten frid vare över honom hade prisat — mot troende och muslimer.
Det var därför mer passande att han packade sina tillhörigheter och lämnade Al-Madiinah för en plats kallad Ar-Rabzah — samma plats som Abu Dhar valt att emigrera till och bosätta sig på.
Salamah tillbringade resten av sitt liv i Ar-Rabzah. År 74 e.H. förde hans brinnande längtan honom till Al-Madiinah, där han tillbringade en eller två dagar som besökare — och dog den tredje dagen. Det var som om Al-Madiinahs kära, fuktiga jord vädjade till honom att erbjuda hans kropp ett svalt och tryggt skydd, liksom den tidigare erbjudit alla de välsignade följeslagarna och de fromma och dygdiga martyrerna.