Av: onereason.org
Beskrivning: Gud gav oss ett rationellt sinne och ett rationellt universum så att vi ska reflektera över denna skapelse. Detta får oss att uppskatta Guds majestät och skapande kraft, vilket naturligt leder oss till att känna och bekräfta att Han förtjänar att dyrkas.
”Men hos mig uppstår alltid det förfärliga tvivlet om huruvida övertygelserna hos människans sinne, som har utvecklats från de lägre djurens sinnen, har något värde eller är alls tillförlitliga. Skulle någon lita på övertygelserna i ett apsinne, om det finns några övertygelser i ett sådant sinne?”[1]
Detta är ett utdrag ur ett brev skrivet år 1881 av Charles Darwin. Det som störde honom var tanken på att lita på det mänskliga sinnet; om vi har utvecklats från lägre livsformer; om vi kan reduceras till slumpmässiga, icke-rationella fysiska processer, hur kan då våra sinnen vara rationella?
Verkligen, frågor som ”Kan vi lita på våra sinnen?”, ”Kan vi resonera oss fram till sanningen?” och ”Varför och hur har vi förvärvat förmågan att förstå universum?” har fångat stora tänkares sinnen genom tiderna. Våra sinnen är verkligen fascinerande; vi har mentala förmågor som övergår alla andra varelsers, och vi verkar ha kognitiva förmågor som överträffar det naturliga urvalet kräver.
Det naturliga urvalet bryr sig inte om sanningsvärde utan om överlevnadsvärde. Både sanna och falska övertygelser kan lika gärna resultera i överlevnad. Ta detta som en liknelse: Johan och Markus ombeds att springa över en trafikerad motorväg med förbundna ögon. Johans kognitiva förmågor fungerar perfekt; när han ombeds göra detta resonerar han sig fram till slutsatsen att detta skulle vara extremt farligt och tackar nej. Å andra sidan är Markus kognitiva förmågor försämrade, vilket leder till att han tror att det inte finns någon trafik. Samtidigt håller han övertygelsen att någon precis har klistrat fast hans fötter i marken, vilket resulterar i att han inte springer över vägen. Detta enkla exempel illustrerar att överlevnad inte är beroende av sanning.
Det är inte bara våra sinnen som är fantastiska — vi lever också i ett rationellt universum.
Återigen, om allt bara var en biprodukt av icke-rationella, blinda, slumpmässiga fysiska processer, hur har vi då hamnat i ett rationellt begripligt universum? Ett universum styrt av distinkta lagar och ett som är matematiskt sammanhängande. Många har blivit förtrollade av universums rationella natur och ordning; detta fångas i Einsteins uttalande när han sa: ”Det obegripliga med universum är att det överhuvudtaget är begripligt.”[2] Vi lever i ett ordnat rationellt universum! Ordning kommer inte från oordning; vi skulle inte förvänta oss att scrabble-bitar som kastas i luften på måfå landar och stavar en tydlig mening. Rationalitet kommer inte från icke-rationalitet; att tro något sådant vore absurt. Det skulle motsvara att hävda att något kan uppstå ur ingenting.
Som ras har människan gjort stora framsteg inom vetenskaperna, ändå har de två grundläggande förutsättningarna för att bedriva vetenskap — ett rationellt sinne och ett rationellt universum — lämnats oförklarade. Att ha det ena utan det andra skulle göra vetenskapen omöjlig. Båda måste samverka på ett unikt och kompletterande sätt för att göra vetenskapen möjlig. En liknelse som kommer att tänka på är ett lås och en nyckel: det rationella sinnet som nyckeln med potentialen att låsa upp det rationella universum.
Här uppstår ett annat problem för ateismen: hur kommer det sig att vi har ett sinne som kan förstå universums ordning och rationalitet? Nycklar passar inte lås av en slump — de är designade att passa. Detta ger mening åt Guds existens. Om rationalitet inte kan komma från icke-rationalitet, och eftersom vi inte kan lita på våra sinnen om de bara är ett resultat av blinda, icke-rationella krafter, vad förklarar då bäst det faktum att vi faktiskt litar på våra sinnen och att rationalitet endast kan komma från rationalitet? En Allvetande och Allvis varelse (Gud) som skapade universum med förmågan för kännande varelser att ha rationella förmågor är den bästa förklaringen till detta.
I Koranen försöker Gud sällan bevisa Sin existens för mänskligheten. Istället utgår Han från Sin existens, som är självklart sann, och leder oss till Hans dyrkan. Ett sätt Gud gör detta på är genom att hänvisa oss till Sin skapelse och uppmuntra oss att betrakta skapelsen där Hans tecken finns. Det är genom att begrunda och reflektera över dessa tecken som vi kan uppskatta Hans majestät och skapande kraft, vilket naturligt leder oss till att känna och bekräfta att Han förtjänar att dyrkas.
Gud säger i Koranen: ”Förvisso, i skapelsen av himlarna och jorden och i nattens och dagens växling finns tecken för dem som förstår.” (Koranen 3:190) Vi kan dra en vacker slutsats av detta: Gud gav oss ett rationellt sinne och ett rationellt universum så att vi kan reflektera över denna skapelse och därigenom uppfylla vårt syfte, vilket är att dyrka Gud — Den som skapade oss och gav oss allt. Sannerligen förtjänar Den som skapade allt och gav oss allt att dyrkas.
Fotnoter:
[1] Darwin, C. R. till Graham, William. 3 juli 1881.
[2] Santillana, Giorgio de och Hertha von Dechend. Hamlet’s Mill: an Essay on Myth and the Frame of Time. Boston: Godine, 1977.