Taharah, renhet, kan avse både fysisk och andlig renhet. Gud säger att Han älskar dem som ångrar sig och dem som vill rena sig, och Profeten ﷺ beskrev renhet som halva tron. Inom rättsläran delas renhet in i rituell renhet, som innebär att upphäva rituell orenhet (ḥadath), och materiell renhet, som innebär att avlägsna fysisk orenhet (khabath/najasah) från kropp, kläder och böneplats.
Renhet kan uppnås med regnvatten, brunnsvatten, källvatten, flodvatten, havsvatten samt smält snö och hagel, så länge vattnet är renande (tahur). Renande vatten är sådant som behåller sina naturliga egenskaper – färg, smak och lukt – och inte har blandats med något som tar bort dess renande förmåga. Detta gäller både rinnande vatten och stora vattenbehållare som är minst tio gånger tio alnar och så djupa att botten inte syns när man skopar vatten.
Tvagningen (wudu’) har fyra obligatoriska moment: att tvätta ansiktet inom dess angivna gränser, att tvätta armarna upp till och med armbågarna, att stryka över en fjärdedel av huvudet samt att tvätta fötterna upp till och med anklarna. För den med tjockt skägg räcker det att tvätta skäggets yttre.
Utöver dessa finns tvagningens rekommenderade handlingar, såsom att ha avsikt, använda siwak, säga ”Bismillah”, tvätta händerna i början, följa den ordning som nämns i Koranen, upprätthålla kontinuitet, tvätta tre gånger, skölja mun och näsa, kamma igenom skägget, tvätta mellan fingrar och tår, stryka över hela huvudet, skrubba kroppsdelarna, börja med höger sida, börja med fingertoppar och tåspetsar, stryka från huvudets framsida och stryka över nacken men inte halsen. Till tvagningens etikett hör att rikta sig mot qiblah, undvika stänk från använt vatten, recitera kända åkallelser, säga ”Bismillah” vid varje kroppsdel, utföra wudu’ innan bönetiden om man inte har ursäkt, recitera trosbekännelsen efteråt och dricka av det överblivna vattnet.
Det ogillade i tvagningen inkluderar att slösa med vatten, att använda för lite vatten, att slå vatten mot ansiktet, att tala om annat än åkallelser samt att be om hjälp utan ursäkt.
Wudu’ blir obligatoriskt när man vill utföra något som inte är tillåtet utan det, såsom bön, vidrörandet av mushaf eller sujud vid recitation. Det blir också obligatoriskt när bönetiden nästan gått ut. För att wudu’ ska vara obligatoriskt krävs islam, pubertet, sunt förnuft, upphörd menstruation och postnatal blödning, tillgång till renande vatten, förmåga att be och att bönetiden nästan gått ut.
För att wudu’ ska vara giltigt krävs att vattnet når hela området, att hinder avlägsnas och att inget som bryter wudu’ inträffar under tvagningen. Wudu’ delas in i tre kategorier: obligatorisk (för bön, sujud vid recitation och vidrörande av Qur’anens verser), nödvändig (för tawaf och vidrörande av tafsir-böcker) och rekommenderad (inför fiqh-böcker, för att förnya wudu’, efter synd, innan sömn, efter uppvaknande och efter högt skratt utanför bön).
Tvagningen upphävs av allt som kommer ut ur de två öppningarna, av rinnande orenhet från andra kroppsdelar såsom blod eller var, av att kräkas en munfull, av sömn där bakdelen inte är fast mot underlaget, av medvetslöshet, galenskap, berusning, högt skratt i bön samt av beröring mellan en styv penis och en vagina.