Innehåll
- Härstamningen
- Berättelsen om hans avfall
- Tvivel och påståenden kring honom
- Hans jihad och guvernörskap över Egypten
- Erövringen av Ifriqiya
- Erövringen av Nubien
- Erövringen av Cypern
- Slaget vid Dhat as‑Sawari
Den ädle följeslagaren ʿAbd Allah ibn Saʿd ibn Abi as‑Sarh var erövraren av Ifriqiya och befälhavaren i slaget vid Dhat as‑Sawari, där han besegrade romarna tack vare sin militära skicklighet. Han deltog även i erövringen av Egypten som befälhavare över högerflygeln i ʿAmr ibn al‑ʿAs armé. Han var dessutom fosterbror till Othman ibn ʿAffan.
Härstamningen
- Namn: ʿAbd Allah ibn Saʿd ibn Abi as‑Sarh ibn al‑Harith ibn Habib ibn Jadhima ibn Malik ibn Hasl ibn ʿAmir ibn Luʾayy ibn Ghalib ibn Fihr ibn Malik ibn Quraysh
- Moder: Mahana bint Jabir från stammen al‑Ashaʿira
- Bror: Wahb ibn Saʿd, en av martyrerna i slaget vid Muʾta
- Son: ʿIyad ibn ʿAbd Allah ibn Abi as‑Sarh
- Födelse: Mekka, år 23 före hijra
Berättelsen om hans avfall
ʿAbd Allah ibn Abi as‑Sarh antog islam före Hudaybiyya och hans islam var god. Han emigrerade till Medina och profeten ﷺ litade på honom, så mycket att han gjorde honom till en av uppenbarelseskribenterna.
Men djävulen förledde honom, och han avföll och återvände till avgudadyrkan i Mekka. Ibn ʿAbbas sade:
”ʿAbd Allah ibn Saʿd ibn Abi as‑Sarh brukade skriva åt Guds sändebud. Djävulen förledde honom och han anslöt sig till de otroende. Profeten befallde att han skulle dödas på erövringens dag. Othman ibn ʿAffan sökte beskydd åt honom, och profeten gav honom skydd.”
Vid erövringen av Mekka år 8 AH befallde profeten att vissa personer skulle dödas även om de klamrade sig fast vid Kaʿbas täckelse. ʿAbd Allah var en av dem. Han gömde sig hos sin fosterbror Othman och bad honom söka amnesti hos profeten. Othman tog honom till profeten, som benådade honom och tog hans trohetsed.
Han återvände till islam och hans tro blev återigen god. Han brukade skämmas inför profeten och undvek att möta honom av blygsamhet. Efter detta visade han aldrig något som kunde klandras, och han deltog inte i avfallet efter profetens död. Han deltog inte heller i fitnan kring Othmans död utan höll sig undan. Imam adh‑Dhahabi sade:
”Han var en av Qurayshs ädla, kloka och generösa män.”
Tvivel och påståenden kring honom
Vissa skeptiker har spridit svaga och osanna berättelser om att han skulle ha förvrängt Koranen när han skrev åt profeten. En berättelse säger att profeten sade ”skriv: as‑Samiʿ al‑ʿAlim”, men han skrev ”al‑ʿAlim al‑Hakim”, och att profeten sade: ”Det är så, eller så är det.” ʿAbd Allah misstolkade detta och trodde att profeten godkände hans ändringar, vilket ledde till hans avfall.
Denna berättelse är falsk enligt samtliga lärda, eftersom den är mursal och återges av personer som al‑Kalbi, som ingen pålitlig lärd accepterar.
Hans jihad och guvernörskap över Egypten
ʿAbd Allah ibn Abi as‑Sarh var en stor befälhavare och krigare. Han deltog i erövringen av Egypten under ʿAmr ibn al‑ʿAs. År 27 AH utsåg Othman honom till guvernör över Egypten, och under hans ledning genomfördes flera stora erövringar:
Erövringen av Ifriqiya
Byzantinerna kontrollerade Ifriqiya (dagens Tunisien). ʿAbd Allah skickade spaningsstyrkor och bad sedan Othman om tillstånd att erövra området. Othman godkände och utrustade en stor armé under al‑Harith ibn al‑Hakam.
Bland de som deltog fanns al‑Hasan, al‑Husayn och ʿAbd Allah ibn ʿAbbas. Armén anslöt sig till ʿAbd Allah i Fustat och blev 20 000 man. Vid Barqa anslöt sig Oqba ibn Nafiʿ.
De marscherade till Sbeitla, där de mötte byzantinska guvernören Jirjir med 120 000 soldater. Efter flera dagars strider anlände förstärkningar under ʿAbd Allah ibn az‑Zubayr, som dödade Jirjir. Byzantinerna flydde och muslimerna intog Sbeitla och fortsatte till al‑Ajm söder om Qayrawan innan de återvände till Egypten.
Erövringen av Nubien
ʿAmr ibn al‑ʿAs hade tidigare försökt erövra Nubien men mött hårt motstånd från skickliga bågskyttar som skadade många muslimers ögon.
År 31 AH försökte ʿAbd Allah ibn Abi as‑Sarh igen, men mötte samma motstånd. Han slöt därför ett avtal som garanterade Nubien självstyre i utbyte mot att de skyddade Egyptens södra gräns och öppnade handel och slavmarknad. Med tiden blandades nubierna med muslimerna och de flesta antog islam.
Erövringen av Cypern
Cypern erövrades först av Muʿawiya år 28 AH. År 32 AH bröt cyprioterna avtalet och hjälpte byzantinerna militärt. Muʿawiya beslutade att återerövra ön och beordrade ʿAbd Allah ibn Abi as‑Sarh att angripa från Egypten medan han själv angrep från Levanten.
De dödade många, tog stora mängder krigsbyte och förde bort fångar. Muʿawiya stationerade 12 000 soldater på ön och bosatte folk från Baalbek där. Han byggde även moskéer.
Slaget vid Dhat as‑Sawari
Muʿawiya skickade en flotta från Levanten under Busr ibn Artaʾa, medan ʿAbd Allah ibn Abi as‑Sarh ledde den egyptiska flottan. Muslimerna hade 200 skepp, medan byzantinerna hade 1000.
Slaget ägde rum år 35 AH. Muslimerna erbjöd strid på land, men byzantinerna vägrade eftersom de trodde att de skulle segra till sjöss.
Muslimerna tillbringade natten i bön. På morgonen beslutade ʿAbd Allah att göra striden till en ”landstrid på havet”. Han beordrade att skeppen skulle bindas samman med fiendens skepp tills 1200 fartyg satt ihop som en enda plattform. Soldaterna ställde sig i stridslinjer som på fast mark.
Striden blev oerhört blodig. Byzantinerna försökte dra ʿAbd Allahs skepp till sig för att döda honom, men ʿAlqama ibn Yazid kastade sig fram och högg av kedjan, vilket räddade befälhavaren.
Muslimerna stod fasta och vann en förkrossande seger. Den byzantinske befälhavaren Konstantin flydde till Sicilien.
Källor
- Ibn Kathir: al‑Bidaya wa‑n‑Nihaya
- ʿAbd al‑ʿAziz al‑Humaydi: at‑Tarikh al‑Islami – Mawaqif wa‑ʿIbar
- al‑Tabari: Tarikh al‑Rusul wa‑l‑Muluk
- Ibn al‑Athir: al‑Kamil fi at‑Tarikh
- al‑Baladhuri: Futuh al‑Buldan
- Ibn ʿAsakir: Tarikh Dimashq
- Qissat al‑Islam: al‑Futuh fi ʿAhd Othman ibn ʿAffan
- Qissat al‑Islam: Maʿrakat Dhat as‑Sawari