62. Al‑Jumuʿah

Namn

Suran har fått sitt namn från uttrycket idha nudiya lis‑salati min yawm al‑jumuʿah i vers 9. Även om suran innehåller föreskrifter om fredagsbönen är ”al‑Jumuʿah” inte en titel som sammanfattar hela dess innehåll, utan fungerar — liksom många andra suranam — som en symbolisk benämning.

Uppenbarelse period

Den första delen av suran (vers 1–8) uppenbarades år 7 efter hijrah, troligen i samband med erövringen av Khaybar eller strax därefter. Bukhari, Muslim, Tirmidhi, Nasa’i och Ibn Jarir berättar att Abu Hurayrah och andra följeslagare satt i Profetens sällskap när dessa verser uppenbarades.

Det är historiskt fastställt att Abu Hurayrah antog islam efter vapenvilan i Hudaybiyyah men före Khaybars erövring. Khaybar intogs enligt Ibn Hisham i månaden Muharram och enligt Ibn Saʿd i Jumada al‑Awwal år 7. Därför är det troligt att dessa verser uppenbarades när judarnas sista stora fäste hade fallit, eller när de återstående judiska bosättningarna i norra Hijaz kapitulerade inför den islamiska staten.

Den andra delen (vers 9–11) uppenbarades kort efter hijrah, eftersom Profeten (må Allahs frid vara över honom) etablerade fredagsbönen redan fem dagar efter sin ankomst till Madinah. Händelsen som nämns i den sista versen måste ha inträffat innan muslimerna hade fått fullständig undervisning i hur man uppför sig i religiösa sammankomster.

Tema och innehåll

Suran består av två delar som uppenbarades vid olika tidpunkter, och därför riktar sig varje del till olika grupper och behandlar olika ämnen. Det finns dock en inre samklang som motiverar att de placerats tillsammans i en och samma sura.

Första delen (vers 1–8)

Denna del uppenbarades när alla judiska försök att stoppa islams framväxt under sex års tid hade misslyckats.

Tre judiska stammar i Madinah hade först gjort allt de kunnat för att hindra Profetens mission. En av dem utplånades helt, och de två andra fördrevs. Därefter hade de genom intriger samlat arabiska stammar för att anfalla Madinah, men i slaget vid skyttegraven slogs de tillbaka.

Khaybar hade därefter blivit deras sista stora tillflyktsort, dit många av de fördrivna judarna flytt. När dessa verser uppenbarades hade även Khaybar fallit utan större motstånd, och judarna hade själva bett om att få stanna som arrendatorer under muslimsk överhöghet.

Efter denna slutliga förlust upphörde judisk politisk makt i Arabien. Wadi al‑Qura, Fadak, Tayma och Tabuk kapitulerade en efter en, tills alla judiska samhällen i Arabien hade underkastat sig den islamiska staten som de tidigare vägrat acceptera.

I detta läge riktade Allah ännu en gång — och troligen för sista gången i Koranen — ett direkt tilltal till dem. De påmindes om tre saker:

  1. De avvisade Profeten endast för att han inte var israelit. De hade intalat sig att profetskapet var exklusivt för deras egen grupp och att ingen profet kunde uppstå bland dem de föraktfullt kallade ”hedningar”. Men Allah hade nu rest en profet bland just dessa människor, som reciterade Hans bok, renade själar och vägledde dem — och detta var en gåva från Allah som ingen grupp hade monopol på.
  2. De hade burit Tora men inte burit dess ansvar. De liknades vid en åsna som bär böcker utan att förstå vad den bär. De hade intelligens men valde ändå att förneka Allahs uppenbarelser och vägrade uppfylla sin roll som bärare av Hans budskap, samtidigt som de trodde att de var Guds utvalda och att ingen annan kunde få profetskapet.
  3. Deras rädsla för döden avslöjade deras inre tillstånd. Om de verkligen hade varit Guds favoriter och säkra på en upphöjd plats hos Honom, skulle de inte frukta döden så mycket att de föredrog ett liv i förnedring. Deras ständiga nederlag var i sig ett tecken på att deras samvete visste att de bar på synder som skulle leda till ännu större skam i det kommande livet.

Andra delen (vers 9–11)

Denna del uppenbarades många år senare men placerades i samma sura eftersom den behandlar fredagsbönen — den dag som Allah gav muslimerna i stället för judarnas sabbat.

När en handelskaravan en gång anlände till Madinah mitt under fredagsbönen lämnade nästan hela församlingen Profetens moské för att gå till marknaden, medan endast tolv män stannade kvar och lyssnade på predikan.

Då uppenbarades föreskriften att när kallelsen till fredagsbönen ljuder ska all handel och alla världsliga sysslor upphöra, och de troende ska skynda till Allahs åminnelse. När bönen är avslutad får de återgå till sina sysslor.

Denna del hade kunnat utgöra en egen sura eller placeras i en annan, men den fogades hit eftersom den fungerar som en varning till muslimerna: behandla inte er heliga dag på samma sätt som judarna behandlade sin sabbat.

10 Senaste inlägg:

Kategorier:

Biblioteket (24) Blandat (1496) Bönetider (93) Koranen (966) Sunnah (1495)

Etiketter:

40-Nawawi al-Bukhari al-Husari al-Koran al-Sunnah Ali ibn Abi Taleb as-Salat as-Sawm as-Sunnah Aʿlām al-Sunna al-Manshūra BÖNEN Bönetider Dajjal det förflutna det nästkommande De utvalda De ödmjukas bön DJJAL Enkel förklaring FASTAN fasta och hälsa fredagspredikan frågor & svar Följeslagare Hadith Hadither Hajj Halal Haram Historia Ibn Majah iftar Imam Muslim islam islamic islamister Islams historia iʿjāz al-Qurʾān KAPITEL 1 KAPITEL 2 KAPITEL 3 KAPITEL 4 KAPITEL 5 KAPITEL 21 KAPITEL 24 KAPITEL 77 KAPITEL 87 KAPITEL 88 KAPITEL 90 KAPITEL 91 KAPITEL 92 KAPITEL 93 KAPITEL 95 KAPITEL 96 KAPITEL 97 KAPITEL 98 KAPITEL 99 KAPITEL 100 KAPITEL 101 KAPITEL 102 KAPITEL 103 KAPITEL 104 KAPITEL 105 KAPITEL 106 KAPITEL 107 KAPITEL 108 KAPITEL 109 KAPITEL 110 Kapitel 111 KAPITEL 112 KAPITEL 113 KAPITEL 114 Koran Koranen KORANEN BERÄTTAR Koranen på svenska Koranvetenskap laylat al-qadr muslimer Män runtom profeten Omar PDF Profeten Profeten sa Profeten sade profetens följare Profetens Sirah RAMADAN Sahaba Sahabah Salah Salat sira Sirah Souhur Sunnah tawhid Tro Vägen till Koranen أعلام السنة المنشورة