Syften (Maqasid) med Surah 43 az‑Zukhruf

Sura az‑Zukhruf är den fyrtiotredje suran enligt den ‘uthmaniska ordningen i mushafen, och den sextioandra enligt uppenbarelsens kronologi. Den uppenbarades efter sura Fussilat och före sura ad‑Dukhan. Den består av åttionio verser och är mekkansk.

Dess namn

I mushaf kallas den Surat az‑Zukhruf, och så benämnde även at‑Tirmidhi den i sitt Jami‘. Tafsirverken använder samma namn. Al‑al-Bukhari kallade den i Sahih ”Surat Ha Mim az‑Zukhruf”, genom att lägga till Ha Mim på samma sätt som i ”Ha Mim al‑Mu’min”.

Namnet kommer av ordet {wa‑zukhrufan} (43:35), som förekommer i denna sura och i ingen annan. Därför identifierades suran med detta ord.

Surans syften (Maqasid)

De sju hawamim-surorna — och sura az‑Zukhruf är en av dem — följer en gemensam linje: att tala om Koranen och om de otrognas hållning till den under uppenbarelsens tid.

Sura az‑Zukhruf kretsar kring:

  • debatten med Mekkas avgudadyrkare under uppenbarelsen
  • att slå sönder deras falska föreställningar
  • att avslöja deras myter och förvrängda trosuppfattningar
  • att fastställa de sanna värden som människan bör tro på
  • att skildra de svårigheter, hinder och invändningar som den islamiska kallelsen mötte

Surans syften kan sammanfattas i följande punkter:

1. Att fastslå att Koranen är från Herren över världarna

Den innehåller det som visar att den är uppenbarad av Allah. Den är värdig att Allah svär vid den, eftersom den rymmer Hans upphöjda ord och eftersom skapelsen — ensam eller tillsammans — är oförmögen att frambringa något liknande. Miraklet i Koranen är beviset för Profetens sanning.

2. Att varna avgudadyrkarna

Genom Koranen varnas de för att deras otro utsätter dem för smärtsamt straff och total förintelse, liknande det som drabbade tidigare förnekande folk.

3. Att argumentera för Allahs herravälde

Suran visar att Allah ensam är Herre, och förundras över hur avgudadyrkarna erkänner att Allah skapat dem och försörjer dem, men ändå dyrkar andra vid sidan av Honom. När deras argument faller samman blir deras falskhet uppenbar.

4. Att likna uppståndelsen vid växtlighetens återkomst

Precis som Allah ger liv åt den döda jorden genom regn, ska Han återuppväcka de döda. Han är också den som skapat alla par.

5. Att ogiltigförklara dyrkan av allt annat än Allah

Oavsett hur ärofullt något kan vara är allt skapat och saknar makt att skada, gynna, ge liv, död eller uppståndelse.

6. Att påminna om Allahs gåvor

Han skapade färdmedlen på land och hav, och uppmanar människan att minnas Hans välgärningar när hon använder dem.

7. Att avslöja avgudadyrkarnas falska argument

De ursäktade sin avgudadyrkan med ”Guds vilja” och determinism. Suran slår fast att detta är ogiltigt. De har varken rationella bevis eller någon uppenbarelse som tillåter dem att dyrka andra än Allah — de följer bara sina fäders blinda traditioner.

8. Att visa Abrahams förkastande av avgudadyrkan

Abraham förklarade sig fri från sin fars och sitt folks avgudar. Hans religion är ren monoteism, och tawhidets ord förblev i hans efterkommande. Profeten kom med samma budskap, men Quraysh tog emot det på ett ovärdigt sätt.

9. Att bemöta Qurayshs invändningar mot Koranen

De kallade den magi och ifrågasatte varför den uppenbarades för Muhammad och inte för någon ”stor man” i Mekka.

10. Att klargöra att rikedom inte är ett tecken på gudomligt utval

Materiellt överflöd gör inte någon värdig att ta emot uppenbarelse.

11. Att beskriva följderna av att avvisa Allahs tecken

Den som blundar för Koranens vägledning får en satan som följeslagare, som leder honom bort från vägen. På Domedagen ångrar han sig bittert.

12. Att förklara hopplösheten i att vägleda vissa människor

De döva och blinda — i andlig mening — har gång på gång visat att de inte kommer att tro genom sin fria vilja.

13. Att befalla Profeten att hålla fast vid uppenbarelsen

Han är på en rak väg och ska stå fast vid det Allah uppenbarat.

14. Att framhäva Koranens ära

Den är en heder för Profeten och hans folk, eftersom den uppenbarades på deras språk.

15. Att varna Quraysh och andra efter dem

De utsätter sig för Allahs straff om de fortsätter i trots och förnekelse.

16. Att bemöta de som påstår att Jesus är Guds son

Suran fastslår att Jesus är en tjänare av Allah, välsignad med profetskap. Den ger argument mot dem som tvistar om honom.

17. Att bemöta påståendet att änglarna är Guds döttrar

Allah kunde ha låtit änglarna bo på jorden istället för människor — deras plats i himlen gör dem inte till gudomliga varelser.

18. Att Jesus är ett tecken på den yttersta stunden

Hans återkomst är ett av Domedagens tecken.

19. Att beskriva de envisas verkliga tillstånd

De som inte svarar på sanningen ska veta att allt de planerar är känt av Allah, och att Han planerar mot dem ett straff om de fortsätter i trots.

20. Att instruera Profeten — och alla som kallar till Allah

Han ska ha överseende med avgudadyrkarna och avsluta samtalet med dem med ordet {Salam} (43:89), och varna dem för att de en dag kommer att veta vad deras slut blir i helvetet.


KORANEN & SUNNAH