Abu Hurayrah, radiallahu ʿanhu, återberättade att Profeten, frid vare över honom, sade: ”Fasta när de fastar, avsluta fastan när de avslutar sin, och offra den dag de offrar.” (Sahih: återgiven av at-Tirmidhi (2/37). Shaykh al-Albani autentiserade den i As-Sahihah (nr. 224).)

Al-Bayhaqi återger via Abu Hanifah, som sade: Ali ibn al-Aqmar berättade för mig, från Masruq, som sade: Jag gick in till A’ishah på Arafah-dagen, och hon sade: ”Servera Masruq lite gröt, och gör den sötare.” Masruq sade: Inget hindrade mig från att fasta denna dag förutom att jag fruktade att det kunde vara Offerdagen. Så A’ishah sade till mig: ”Offerdagen är när folket offrar, och dagen då fastan avslutas är när folket avslutar sin fasta.”

Denna kedja av återberättare är jayyid (god) på grund av det som nämnts tidigare.

Förståelsen av hadithen

Imam at-Tirmidhi säger efter att ha citerat hadithen:

”En av kunskapens folk har förklarat denna hadith genom att säga: Dess innebörd är att fasta och avsluta fastan tillsammans med al-Jamaʿah och majoriteten av folket.”

As-Sanʿani sade i Subul as-Salam (2/72):

”I denna hadith finns ett bevis för att överensstämmelse med folket accepteras i fastställandet av Id, och att den enskilde som tror att det är Id — på grund av månskådning — är skyldig att följa folket. Folkets beslut gällande bönen, att bryta fastan och offrandet är bindande för individen.”

Ibn al-Qayyim, rahimahullah, nämnde denna innebörd i Tahdhib as-Sunan (3/214) och sade:

”Det sägs: I detta finns en vederläggning av dem som säger att den som känner månens positioner genom astronomiska beräkningar får fasta och avsluta fastan även om andra inte vet. Det sägs också: Att den enskilde som ser månen men vars vittnesmål inte accepteras av qadin, då finns ingen fasta för honom — precis som det inte finns fasta för folket.”

Abul-Hasan as-Sindi sade i sin Hashiyah ʿala Ibn Majah, efter att ha nämnt Abu Hurayrahs hadith återgiven av at-Tirmidhi:

”Dess tydliga innebörd är att det inte finns utrymme för individuella åsikter i dessa frågor, inte heller att agera individuellt. Snarare återgår denna fråga till imamen (de muslimska ledarna) och al-Jamaʿah (den enade muslimska gemenskapen). Det är obligatoriskt för individerna att följa imamen och al-Jamaʿah. Bland detta är att om en individ ser månen men qadin avvisar hans vittnesmål, då har individen ingen rätt i dessa frågor, utan måste följa al-Jamaʿah.”

Och detta är innebörden som är tydlig i hadithen, och som betonas av att A’ishah, radiallahu ʿanha, använde den med Masruq när han avstod från att fasta på Arafah-dagen av rädsla för att det kunde vara Offerdagen. Hon förklarade för honom att hans individuella åsikt inte har någon vikt i detta, och att han ska följa al-Jamaʿah. Så hon sade till honom:

”Offerdagen är när folket offrar, och dagen då fastan avslutas är när folket avslutar sin fasta.”

Enhetens princip i shariʿah

Detta är vad som passar den milda och toleranta shariʿah, vars mål är att förena folket, ena deras led och hålla borta allt som splittrar deras enhet — särskilt individuella åsikter.

Shariʿah ger ingen vikt åt individuella åsikter i kollektiva handlingar av dyrkan (ʿibadah jamaʿiyyah) såsom:

fastan,
Id,
bönen i församling,

— även om individens åsikt skulle vara korrekt ur en viss synvinkel.

Ser du inte att sahabah, radiallahu ʿanhum, brukade be bakom varandra trots att:

vissa ansåg att beröring av en kvinna bryter wuduʿ, andra inte,
vissa fullbordade bönen under resa, andra kortade den,

— men dessa skillnader hindrade dem inte från att be tillsammans bakom en imam.

De visste att splittring i religionen är värre än skillnader i åsikter.

Det gick så långt att en av dem inte ens accepterade att följa sin egen åsikt i stora samlingar som vid Mina under Hajj, av rädsla för att splittring skulle uppstå.

Abu Dawud återger (1/307) att ʿOthman, radiallahu ʿanhu, bad fyra rakaʿat i Mina. Ibn Masʿud kritiserade honom och sade:

”Jag bad två rakaʿat med Profeten, frid vare över honom, två med Abu Bakr, två med Omar och två med ʿOthman i början av hans styre. Sedan fullbordade han (fyra). Efter detta har vägarna delats bland er. Så jag hoppas att av dessa fyra rakaʿat kommer två att accepteras.”

Sedan bad Ibn Masʿud fyra rakaʿat. Man sade till honom: ”Du kritiserade ʿOthman, men du bad fyra?” Han svarade: ”Splittring är ondska.”

Kedjan är sahih. Något liknande återges i Musnad (5/155) av Imam Ahmad från Abu Dharr.

En varning till dem som splittrar sig

De som fortsätter att splittras i bönen, och vägrar följa de lokala imamerna — särskilt i witr under Ramadan — med argumentet att det strider mot deras madhhab, bör reflektera över dessa hadither och athar.

Likaså de som påstår sig kunna astronomi och därför fastar och bryter fastan ensamma, före eller efter majoriteten av muslimerna, utan att se något problem i det — även de bör reflektera över dessa bevis.

Alla bör tänka över detta. Kanske finner de ett botemedel mot sin okunskap och självbedrägeri, så att de kan bli en enad rad tillsammans med sina muslimska bröder — för Allahs Hand är över al-Jamaʿah.

(s) Silsilat al-Ahadith as-Sahihah (1/442–445), hadith-autentiseringarna har förkortats och redigerats.

10 Senaste inlägg:

Kategorier:

Etiketter: