Av: Hamza Andreas Tzortzis (hamzatzortzis.com)
Skäl 1: Gud är värd dyrkan i kraft av vem Han är
Det bästa stället att börja är att förstå vem Gud är. Gud är per definition Den vars dyrkan vi är berättigade att ge – det är ett nödvändigt faktum av Hans egen existens. Koranen lyfter upprepade gånger fram detta faktum om Gud:
”Sannerligen är Jag Gud. Det finns ingen gudighet utom Mig, så dyrka Mig och förrätta bönen för Min åminnelse.” (Koranen 20:14)
Eftersom Gud är det enda Väsendet vars rätt är vår dyrkan, bör alla våra dyrkanshandlingar riktas uteslutande till Honom.
I den islamiska traditionen anses Gud vara ett maximalt fullkomligt Väsen. Han besitter alla fullkomliga namn och egenskaper i högsta möjliga grad. Till exempel beskrivs Gud i islamisk teologi som Den-Älskande, och det innebär att Hans kärlek är den mest fullkomliga och störste möjliga kärleken. Det är på grund av dessa namn och egenskaper som Gud måste dyrkas. Vi lovprisar alltid människor för deras förmågor, vänlighet, kunskap och visdom. Guds makt, vänlighet, kunskap och visdom är dock i högsta möjliga grad utan brist eller fel. Därför är Han värd den mest omfattande formen av lovprisning, och att lovprisa Gud är en form av dyrkan. I detta ljus är Gud värd dyrkan i kraft av vem Han är.
Gud är också den ende som har rätt till våra åkallan och böner. Han vet bäst vad som är bra för oss och Han vill det goda för oss. Ett sådant Väsen med dessa egenskaper måste man be till och söka hjälp hos. Gud är värd vår dyrkan för att det finns något med Gud som gör Honom så. Han är Väsendet med de mest fullkomliga namnen och egenskaperna.
En viktig punkt angående att dyrka Gud är att det är Hans rätt, även om vi inte är mottagare av någon form av välmående. Om vi levde ett liv fullt av lidande måste Gud ändå dyrkas. Att dyrka Gud är inte beroende av något slags ömsesidigt förhållande – Han ger oss livet och vi dyrkar Honom i gengäld. Missförstå inte vad jag säger här: Gud översköljder oss med många välsignelser (som jag kommer att diskutera nedan). Men Han dyrkas på grund av vem Han är och inte nödvändigtvis hur Han beslutar – via Sin gränslösa visdom – att fördela Sin nåd.
Vi lovprisar människor för deras idrottsliga skicklighet, vältalighet, styrka eller någon annan egenskap. Vi gör det även om de inte gagnar oss på något direkt sätt. På liknande sätt förtjänar Gud omfattande lovprisning i kraft av Sina fullkomliga namn och egenskaper, och inte som ett resultat av hur Han beslutade att manifestera dem i våra liv. Om vi kan lovprisa människor som har begränsade och bristfälliga egenskaper, vad säger det då om hur vi måste lovprisa Gud vars namn och egenskaper saknar brist eller fel?
Skäl 2: Gud har skapat och uppehåller också allting
Det finns något i ditt liv som du tar emot gratis, men som du varken tjänar eller äger. Det finns heller ingen god anledning att tro att du förtjänar det. Detta ting är detta ögonblick, och nästa ögonblick, och alla ögonblicken av din existens.
Du tjänar inte dessa ögonblick – så vad kan du möjligen göra för att förtjäna ytterligare ett ögonblick i ditt liv? Det är precis därför som vi i populärkulturen kallar det för en gåva: livets gåva. Om du visste att du hade 10 timmar kvar att leva och att du för att leva ytterligare 3 dagar måste ge bort all din rikedom, skulle du omedelbart göra det. Det är därför vi alla anser det vara så dyrbart.
Du äger inte dessa ögonblick eftersom du inte har förmågan att bringas något till existens – du kan inte ens skapa en fluga. Du förtjänar inte ytterligare ett ögonblick av din existens eftersom det inte är ditt – du har inte förmågan att producera liv, inte ens för en sekund. Därför kan ingenting du gör förtjäna något som du aldrig kan förvärva av dig själv.
I ljuset av dessa grundläggande sanningar måste du alltid befinna dig i ett tillstånd av tacksamhet, eftersom du alltid tar emot något som du varken tjänar, äger eller förtjänar. Dessa ögonblick av vår existens är från Gud allena – därför måste vi vara tacksamma mot Gud och erkänna att all tacksamhet tillhör Honom allena. Tacksamhet är en nyckelaspekt av dyrkan.
Gud har skapat allting. Han uppehåller kontinuerligt hela kosmos och förser oss av Sin nåd. Koranen upprepar kontinuerligt detta begrepp på olika sätt, vilket väcker en känsla av tacksamhet och vördnad i lyssnarens eller läsarens hjärta:
”Det är Han som skapade åt er allt det som finns på jorden.” (Koranen 2:29)
”Tillskriver de Honom verkligen som partners saker som inte kan skapa något utan är skapade själva?” (Koranen 7:191)
”O mänsklighet, kom ihåg Guds välgärning mot er. Finns det någon annan skapare än Gud som försörjer er från himlen och jorden? Det finns ingen gudighet utom Honom – hur kan ni då vilseledas?” (Koranen 35:3)
Allt vi använder i våra dagliga liv och alla de väsentliga saker vi behöver för att överleva är alltså tack vare Gud. Det följer då att all tacksamhet tillhör Honom. Eftersom Gud skapade allt som existerar är Han ägaren och herren över allting – inklusive oss. Därför måste vi befinna oss i en känsla av vördnad och tacksamhet inför Honom. Eftersom Gud är vår Herre måste vi vara Hans tjänare. Att förneka detta är inte bara att avvisa verkligheten – det är höjden av otacksamhet, arrogans och otacksamhet.
Eftersom Gud skapade oss är vår existens uteslutande beroende av Honom. Vi är inte självförsörjande, även om en del av oss är vilseledda till att tro att vi är det. Oavsett om vi lever ett liv i lyx och lätthet eller i fattigdom och svårighet är vi i slutändan beroende av Gud. Ingenting i detta universum är möjligt utan Honom och vad som händer är på grund av Hans vilja.
Vår framgång i affärer och de stora saker vi kanske uppnår är i slutändan på grund av Gud. Han skapade orsakerna i universum som vi använder för att uppnå framgång, och om Han inte vill vår framgång kommer den aldrig att ske. Att förstå vårt yttersta beroende av Gud bör framkalla en enorm känsla av tacksamhet och ödmjukhet i våra hjärtan. Att ödmjuka sig inför Gud och tacka Honom är en form av dyrkan. Ett av de största hindren för gudomlig vägledning och barmhärtighet är villfarelsen om självförsörjning, som i slutändan är baserad på ego och arrogans. Koranen gör denna punkt tydlig:
”Men människan överskrider alla gränser när hon tror att hon är självförsörjande.” (Koranen 96:6–7)
”Det finns den som är snål och självtillräcklig, som förnekar det goda – Vi ska bana hans väg mot svårighet, och hans rikedom gagnar honom inte när han faller. Vår del är att ge vägledning.” (Koranen 92:8–12)
7 skäl till varför Gud är värd dyrkan (del 1 av 6)
7 skäl till varför Gud är värd dyrkan (del 2 av 6)
7 skäl till varför Gud är värd dyrkan (del 3 av 6)
7 skäl till varför Gud är värd dyrkan (del 4 av 6)
7 skäl till varför Gud är värd dyrkan (del 5 av 6)
7 skäl till varför Gud är värd dyrkan (del 6 av 6)