Av: Hamza Andreas Tzortzis (hamzatzortzis.com)
Kopplad till Ar-Rahman är Ar-Rahim. Dessa namn delar samma rot som det föregående, som kommer från det arabiska ordet för livmoder. Skillnaden i betydelse är dock betydande. Ar-Rahim syftar på en speciell barmhärtighet för dem som vill omfamna den. Den som väljer att acceptera Guds vägledning har i grunden accepterat Hans speciella barmhärtighet. Denna speciella barmhärtighet är för de troende och den manifesteras i paradiset – ändlös, salig frid med Gud.
Speciell kärlek
Enligt Koranen är Gud Den-Älskande. Det arabiska namnet är Al-Wadood. Det syftar på en speciell kärlek som är uppenbar. Det kommer från ordet wud, som innebär att uttrycka kärlek genom handlingen att ge: ”Och Han är Den Förlåtande, Den Älskande.” (Koranen 85:14)
Guds kärlek transcenderar alla de olika typerna av kärlek. Hans kärlek är större än alla världsliga former av kärlek. Till exempel är en moders kärlek, även om den är självuppoffrande, baserad på hennes interna behov av att älska sitt barn. Det fullbordar henne, och genom sina uppoffringar känner hon sig hel och tillfreds. Gud är ett oberoende Väsen som är självförsörjande och fullkomligt – Han behöver ingenting. Guds kärlek är inte baserad på ett behov eller en önskan – det är därför den renaste formen av kärlek, eftersom Han inte vinner absolut ingenting på att älska oss.
I detta ljus, hur kan vi inte älska Den som är mer kärleksfull än allt vi kan föreställa oss? Profeten Muhammed, må Guds frid och välsignelser vara över honom, sade: ”Gud är mer ömsint mot Sina tjänare än en moder mot sina barn.”[1]
Om Gud är den mest kärleksfulla, och Hans kärlek är större än den störste världsliga kärlek vi upplevt, bör detta ingjuta i oss en djupare kärlek till Gud. Viktigt är att detta bör få oss att vilja älska Honom genom att vara en av Hans tjänare. Al-Ghazali sade träffande: ”För dem som begåvats med insikt finns det i verkligheten inget kärleksobjekt utom Gud, och ingen annan än Han förtjänar kärlek.”[2]
Ur ett andligt perspektiv är Guds kärlek den störste välsignelse någon kan uppnå, eftersom den är en källa till inre stillhet, frid och evig salighet i det kommande livet. Att inte älska Gud är inte bara en form av otacksamhet – det är den störste formen av hat. Att inte älska Den som är källan till kärlek är ett förkastande av det som möjliggör att kärlek uppstår och fyller våra hjärtan.
Gud tvingar inte Sin speciella kärlek på oss. Även om Han av Sin barmhärtighet kärleksfullt ger oss varje ögonblick av våra liv, måste man för att till fullo omfamna Guds kärlek och vara mottagare av Hans speciella kärlek inträda i ett förhållande med Honom. Det är som om Guds kärlek väntar på oss att omfamna den. Vi har dock stängt dörren och satt upp luckorna. Vi har hållit dörren stängd genom att förneka, ignorera och avvisa Gud. Om Gud skulle tvinga Sin speciella kärlek på oss, skulle kärleken förlora all mening. Vi har valet: att följa den rätta vägen och därigenom vinna Guds speciella kärlek, eller att avvisa Hans vägledning och möta de andliga konsekvenserna.
Det mest kärleksfulla Väsendet vill älska dig, men för att du ska kunna omfamna den kärleken och för att den ska vara meningsfull, måste du välja att älska Honom och följa den väg som leder till Hans kärlek. Denna väg är Profetens väg, Profeten Muhammeds, må Guds frid och välsignelser vara över honom:
”Säg [O Muhammed]: ’Om ni älskar Gud, följ mig då, [och] Gud ska älska er och förlåta era synder. Och Gud är Förlåtande och Barmhärtig’.” (Koranen 3:31)
Skäl 6: Dyrkan är en del av vilka vi är
Gud är värd vår dyrkan eftersom dyrkan är en del av vilka vi är. Precis som vårt behov av att äta, dricka och andas är dyrkan en inneboende tendens. Ur detta perspektiv är vi naturliga dyrkare, eftersom det är vilka vi är och det är vårt gudomligt givna syfte. Att dyrka Gud är en logisk nödvändighet, precis som när vi säger att en bil är röd. Den är röd för att vi har definierat den färgen som röd – den är röd per definition. På samma sätt är vi dyrkare per definition, eftersom Gud definierade och skapade oss på det sättet: ”Jag skapade inte djinnerna och inte heller människorna annat än för att de ska dyrka Mig.” (Koranen 51:56)
Även människor som inte tror på Gud – inklusive de som förnekar att Han är berättigad till dyrkan – uppvisar tecken på tillgivenhet, vördnad och hängivenhet. Om du inte dyrkar Gud kommer du ändå att sluta med att dyrka något. Ur ett islamiskt perspektiv är det föremål du älskar och vördar mest – inklusive vad du tillskriver yttersta makt och tror dig vara ytterst beroende av – i grunden ditt dyrkansföremål. För många människor kan detta inkludera en ideologi, en ledare, en familjemedlem och till och med dig själv. Med andra ord idealiserar många människor dessa ting. Polyteism eller avgudadyrkan handlar inte bara om att be till eller buga sig inför ett föremål.
Gud är rotad i vår innersta natur, och när Gud befaller oss att dyrka Honom är det faktiskt en barmhärtighet och kärlekshandling. Det är som om varje människa har ett hål i sitt hjärta. Detta hål är inte fysiskt – det är andligt – och det måste fyllas för att uppnå andlig stillhet. Vi försöker fylla detta hål med ett nytt jobb, en semester, ett nytt hus, en ny bil, en hobby, resor eller att ta en populär självhjälpskurs. Men varje gång vi fyller våra hjärtan med dessa saker uppstår ett nytt hål. Vi är aldrig verkligt tillfredssällda och efter ett tag söker vi något annat för att fylla det andliga tomrummet. Men när vi väl fyller våra hjärtan med kärleken till Gud förblir hålet permanent stängt. Vi känner då frid och upplever en stillhet som aldrig kan uttryckas i ord, och en ro som inte störs av olycka.
Fotnoter:
[1] Återberättat av Abu Dawud.
[2] Al-Ghazali. (2011) Al-Ghazali on Love, Longing, Intimacy & Contentment, s. 23.
7 skäl till varför Gud är värd dyrkan (del 1 av 6)
7 skäl till varför Gud är värd dyrkan (del 2 av 6)
7 skäl till varför Gud är värd dyrkan (del 3 av 6)
7 skäl till varför Gud är värd dyrkan (del 4 av 6)
7 skäl till varför Gud är värd dyrkan (del 5 av 6)
7 skäl till varför Gud är värd dyrkan (del 6 av 6)