Nationalismens ondska - KORANEN & SUNNAH

Av: Abdul‑Aziz ibn Baz

Islam har förbjudit ropen från jahiliyyah (den förislamiska okunnighetens tid), och det finns många textuella bevis som förbjuder alla kännetecken, beteenden och handlingar från jahiliyyah — förutom de goda och anständiga sedvänjor som islam godkände. Och det råder ingen tvekan om att nationalismens kallelse är en av dessa jahiliyyah‑kallelser, eftersom nationalism är en kallelse till något annat än islam och ett stöd för något annat än sanningen. Och hur många sjukdomar, ondska och allvarliga krig har inte sådana jahiliyyah‑kallelser orsakat sina folk, vilket lett till stor skada på deras själar, deras rikedomar och deras ägodelar. Konsekvenserna av sådana kallelser (för muslimerna) var att deras enhet splittrades, fiendskap och hat planterades i deras hjärtan, och splittring och söndring uppstod mellan stammar och nationer.

Ibn Taymiyyah (d. 728 H) – rahimahullah – sade:
[Majmuʿ al‑Fatawa (3/456)]

”Allt som ligger utanför islams och Koranens kallelse — vad gäller härkomst, land, nationalitet, tankeskolor och vägar — är från jahiliyyahs kallelser.”

Till och med när Muhajirun (de följeslagare som utvandrade från Makkah till Madinah) och Ansar (de följeslagare som stödde och hjälpte dem som utvandrade) tvistade, så att en av Muhajirun sade: ”O Muhajirun!” (som i: kom till min hjälp), och en av Ansar sade: ”O Ansar!” — då sade Profeten ﷺ när han hörde detta:

”Kallar ni med jahiliyyahs kallelser medan jag fortfarande är bland er!”
Och han blev mycket arg över detta.
[Berättad av al‑Bukhari (8/137)]

Bland de textuella bevisen i denna fråga finns också Allahs — den Upphöjdes — ord:

”Stanna i era hem och visa er inte som man gjorde under jahiliyyahs dagar. Men upprätta bönen, ge zakat och lyd Allah och Hans Sändebud.” (Koranen 33:33)

”När de som inte trodde fyllde sina hjärtan med högmod — jahiliyyahs högmod — då sände Allah ned Sin trygghet över Sin Sändebud och över de troende …” (Koranen 48:26)

Profeten ﷺ sade:

”Den som överger lydnaden och skiljer sig från Jamaʿah och dör — han dör en jahiliyyah‑död. Den som strider under en blind fana, blir arg för ʿasabiyyah (partiskhet och gruppanda), eller kallar till ʿasabiyyah, eller hjälper ʿasabiyyah — och dör — han dör en jahiliyyah‑död.”
Berättad av Muslim i hans Sahih (6/21), från Abu Hurayrah radhiallahu ʿanhu

Och i Sahih Muslim (8/120) sade Profeten ﷺ:

”Sannerligen har Allah uppenbarat för mig att ni ska vara ödmjuka, och att ingen ska uppträda högmodigt eller förtryckande mot någon annan, och ingen ska skryta över någon annan.”

Det råder ingen tvekan om att nationalismens kallelse är en kallelse till ʿasabiyyah (partiskhet och gruppanda), och en kallelse till att bli arg för ʿasabiyyahs skull och att strida för ʿasabiyyahs skull. Och det råder ingen tvekan om att nationalismens kallelse är en kallelse till överträdelse, stolthet och arrogans, eftersom nationalism inte är en gudomligt uppenbarad livsväg som hindrar sina anhängare från förtryck och skryt.

Snarare är det en ideologi från jahiliyyahs tid som leder sina anhängare till att skryta över den och ha ʿasabiyyah för den — även om de själva är förtryckarna och de andra är de förtryckta!

Så — ädle läsare — begrunda detta, och sanningen kommer att bli klar för dig.

Och bland de textuella bevis som hör till detta är det som at‑Tirmidhi återger från Allahs Sändebud ﷺ, att han sade:

”Låt människor sluta skryta över sina förfäder som har dött — de är endast bränsle för Helveteselden — annars kommer de sannerligen att vara mer betydelselösa hos Allah än skalbaggen som rullar dynga med sin nos. Allah har tagit bort från er partiskheten från jahiliyyahs dagar och skrytet över sina förfäder. Sannerligen är en person antingen en gudfruktig troende eller en eländig syndare. All mänsklighet är Adams barn, och Adam skapades av lera.”
Hasan: återberättad av Abu Dawud (nr 5116) och at‑Tirmidhi (nr 4233) från Abu Hurayrah radhiyallahu ʿanhu. Autentiserad av Ibn Taymiyyah i Kitab al‑Iqtidhaʾ (s. 35).

Profeten ﷺ sade också:

”Sannerligen finns det ingen överlägsenhet för en arab över en icke‑arab, inte heller för en icke‑arab över en arab, inte heller för en vit över en svart, och inte heller för en svart över en vit — förutom genom taqwa (gudfruktighet och lydnad mot Allah).”
Sahih: återberättad av Ahmad (5/411) och autentiserad av Ibn Taymiyyah i Kitab al‑Iqtidhaʾ (s. 69).

Och detta överensstämmer med Allahs — den Upphöjdes — ord:

”O mänsklighet! Vi har skapat er av en man och en kvinna och gjort er till nationer och stammar så att ni ska lära känna varandra. Sannerligen, den ädlaste av er hos Allah är den som har mest taqwa.”
(Koranen 49:13)

Så Allah — den Felfrie — klargjorde i denna ädla vers att människor har gjorts till nationer och stammar för att de ska lära känna varandra, inte för att de ska skryta och vara högmodiga över varandra. Och Allah — den Upphöjde — betraktade den ädlaste av dem som den som har mest gudsfruktan och taqwa.

På samma sätt visar den tidigare nämnda hadithen samma betydelse och vägleder till att det är från jahiliyyahs vägar att fåfängt skryta och ha falsk stolthet över sina förfäder och sin härkomst. Detta är vad jahiliyyahs kallelser leder till, medan islam står i motsats till detta.

Islam kallar istället till blygsamhet, ödmjukhet, taqwa och kärlek för Allahs skull — och att de sanna och uppriktiga muslimerna endast är en kategori av Adams barn ʿalayhi s‑salam, och att muslimerna är en enda kropp och en enda byggnad; varje del stödjer den andra och varje del känner smärtan som de andra delarna lider.

Som det förekommer i en autentisk hadith från Profeten ﷺ, där han sade:

”Den troende i förhållande till den troende är som en solid byggnad — varje del stödjer den andra.”
Och han flätade samman sina fingrar för att visa detta.
[Återberättad av al‑Bukhari (nr 481) och Muslim (nr 2585) från Abu Hurayrah radhiyallahu ʿanhu]

Profeten ﷺ sade också:

”Den troendes exempel i deras ömsesidiga kärlek och barmhärtighet är som exemplet av en kropp: om en del av kroppen känner smärta, lider hela kroppen av sömnlöshet och feber.”
Återberättad av al‑Bukhari (nr 6011) och Muslim (nr 2586) från an‑Nuʿman ibn Bashir radhiyallahu ʿanhu

O människor! Jag kallar er i Allahs namn. Kallar er nationalism er till dessa ädla egenskaper av barmhärtighet och vänlighet mot muslimerna — araber och icke‑araber — och till ömsesidig sympati och omtanke för dem, och att känna smärta vid deras smärta? Nej, vid Allah! Snarare kallar den er till lojalitet med dem som har dålig karaktär, och den kallar er till att odla fiendskap och hat mot dem som förnekar denna falska troslära om nationalism. Så var på er vakt, o muslim som önskar trygghet och frälsning, och betrakta verkligheten av denna sak med rättvisa, utan att vara färgad av partiskhet och begär. Endast då kommer du att se verkligheten sådan den verkligen är. Må Allah vägleda mig och dig till vägarna av trygghet och frälsning.

Och det återges av Imam al‑Bukhari i hans Sahih (8/137), att en ung man från Muhajirun och en ung man från Ansar grälade. Muhajiren sade:
”O Muhajirun!” (dvs. kom till min hjälp)
Och Ansarin sade:
”O Ansar!”
Så hörde Profeten ﷺ detta och sade:

”Är det med jahiliyyahs kallelse ni ropar, medan jag är bland er!”

Trots att beteckningarna Muhajir och Ansar är två tillhörigheter som är älskade av Allah — den Felfrie — och Han har prisat dessa två grupper med ett mycket stort beröm i Hans — den Upphöjdes — ord:

”Och de första som omfamnade islam från Muhajirun och Ansar, och de som följde dem i godhet, tro och handlingar — Allah är nöjd med dem och de är nöjda med Honom. Han har förberett för dem paradisets trädgårdar, under vilka floder rinner, där de ska bo för evigt. Det är den stora framgången.” (Koranen 9:100)

Trots detta betraktades i ovanstående händelse denna hänvisning till Muhajirun och sökandet av hjälp från dem, och till Ansar och sökandet av hjälp från dem, som en kallelse från jahiliyyah. Vad då med dem som gör anspråk på nationalism och söker hjälp genom den och blir arga för dess skull? Är inte detta ännu mer passande att betraktas som en av jahiliyyahs kallelser? Detta är en fråga där det inte råder något tvivel, och det är en av de mest allvarliga frågorna.

Och detta är vad som fastställts i den autentiska hadithen från al‑Harith al‑Ashʿari radhiyallahu ʿanhu, att Profeten ﷺ sade:

”Jag befaller er med fem saker som Allah befallde mig med:
Jamaʿah, att lyssna, att lyda, hijrah (migration) och jihad på Allahs väg — den Mäktige och Majestätiske.
Den som skiljer sig från Jamaʿah med en handsbredd kastar islams ok från sin nacke, om han inte ångrar sig.
Och den som kallar med jahiliyyahs kallelse — han är från Helveteseldens hop.”

Det sades:
”Även om han fastar och ber?”
Han sade:
”Även om han fastar och ber. Så kalla med den kallelse som Allah har gett: muslimerna, de troende, Allahs tjänare.”
[Sahih: återberättad av at‑Tirmidhi (nr 2863), at‑Tiyalasi (nr 1161) och andra. Autentiserad av Shaykh al‑Albani i hans granskning av Ibn Abi Asims as‑Sunnah (nr 1036).]

Denna hadith är helt tydlig när det gäller att göra nationalismens kallelser ogiltiga. Dess förespråkare förtjänar att vara från Helveteseldens hop — även om de fastar och ber och påstår att de är muslimer. Vilken allvarlig varning och vilket strängt hot som ges här — en varning till varje muslim mot jahiliyyahs kallelser och en varning mot att gå in i detta, även om sådana kallelser pryds med falska ord och förtrollande tal. Snarare är det en illusion och blind efterföljd som leder sina anhängare till de värsta och mest förnedrande sluten. Och vi ber Allah om trygghet och frihet från detta.

Från Nuqdu’l‑Qawmiyyatu’l‑Arabiyyah (s. 39–44), något redigerad.
Denna översättning är från Al‑Istiqaamah Magazine, nr 2 — Safar 1417 H / juli 1996 e.Kr.

KORANEN & SUNNAH