Två dagar då fastan är förbjuden

av

Hadithen på svenska

Abu Obayd, den frigivne slaven till Ibn Azhar, berättade:

”Jag bevittnade Id (högtidsbönen) tillsammans med Omar ibn al-Khattab – må Allah vara nöjd med honom – och han sade: ‘Detta är två dagar som Guds Sändebud ﷺ förbjöd oss att fasta under: Dagen då ni bryter er fasta (Id al-Fitr), och den andra dagen då ni äter av era offerdjur (Id al-Adha).’”

(Autentisk – överens om dess autenticitet, [Sahih al-Bukhari: 1990])

Förklaring

Denna hadith visar tydligt att det är förbjudet att fasta under de två stora högtidsdagarna i islam:

  1. Id al-Fitr – firandet efter Ramadan, en dag av glädje, tacksamhet och gemenskap.
  2. Id al-Adha – offrandets högtid, där man firar lydnaden till Gud och äter av offret.

Dessa dagar är gåvor från Gud, och att fasta under dem skulle gå emot syftet med högtiden – som är att fira, äta, dricka och minnas Guds välsignelser. Islam är en balanserad religion som växlar mellan dyrkan och glädje, mellan fasta och fest.

Lärdomar från hadithen

  • Det är förbjudet att fasta på Id al-Fitr och Id al-Adha
  • Högtiderna är tillfällen för tacksamhet, gemenskap och glädje – inte avhållsamhet
  • Hadithen visar att Profeten ﷺ satte tydliga gränser för när fasta är tillåten och när den inte är det
  • Att följa dessa riktlinjer är en del av att visa lydnad och vördnad inför Gud

Praktiskt råd

  • Planera din fasta så att du inte fastar på Id-dagarna
  • Fira Id med glädje, gemenskap och tacksamhet – det är en del av dyrkan
  • Påminn dig själv: ”Att bryta fastan på Id är inte ett avbrott i dyrkan – det är att följa Profetens väg.”
  • Be Allah: ”Låt mig ära Dina högtider på det sätt som Du älskar, och gör dem till dagar av välsignelse och glädje.”

Originalet på arabiska

عَنْ أَبِي عُبَيْدٍ، مَوْلَى ابْنِ أَزْهَرَ، قَالَ: شَهِدْتُ العِيدَ مَعَ عُمَرَ بْنِ الخَطَّابِ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ، فَقَالَ: هَذَانِ يَوْمَانِ نَهَى رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ عَنْ صِيَامِهِمَا: يَوْمُ فِطْرِكُمْ مِنْ صِيَامِكُمْ، وَاليَوْمُ الآخَرُ تَأْكُلُونَ فِيهِ مِنْ نُسُكِكُمْ. [صحيح] – [متفق عليه] – [صحيح البخاري: 1990]