Resultaten av slaget vid al‑Yarmuk

av

Innehåll

  • När ägde slaget vid al‑Yarmuk rum?
  • Orsaken till slaget vid al‑Yarmuk
  • Abu Bakrs arméer till Levanten
  • Händelserna före slaget
  • Antalet soldater i de två arméerna
  • Muslimernas stridsordning
  • Händelserna i slaget vid al‑Yarmuk
  • Muslimernas martyrer i al‑Yarmuk
  • Resultaten av slaget vid al‑Yarmuk

Resultaten av slaget vid al‑Yarmuk var stora för den islamiska staten. Det var den första stora segern som muslimerna uppnådde mot den starkaste imperiemakten vid den tiden – det bysantinska riket. Efter att islam hade fått ett hårt slag efter profetens död ﷺ och de arabiska stammarnas avfall, lyckades Abu Bakr återställa situationen. Sedan började en ny era av erövringar, där den islamiska statens territorium växte på bekostnad av perserna och romarna, och Irak och Levanten kom under muslimsk kontroll.

När ägde slaget vid al‑Yarmuk rum?

Lärda har olika uppfattningar om året då slaget vid al‑Yarmuk ägde rum. Vissa säger att det skedde år 15 e.H. under Omar ibn al‑Khattab, bland dem al‑Waqidi, Ibn ʿAsakir och Ibn Ishaq. Andra säger att det skedde år 13 e.H. under Abu Bakr al‑Siddiq, bland dem al‑Tabari.

Orsaken till slaget vid al‑Yarmuk

Khalid ibn Saʿid ibn al‑ʿAs hade sitt läger med sin armé i Taymaʾ. Abu Bakr befallde honom att inte lämna staden och inte strida mot någon som inte började strida mot honom. När den bysantinske kejsaren Herakleios fick veta detta, utrustade han en armé bestående av araber som lydde honom – från stammarna Kalb, Ghassan, Bahraʾ och andra.

Khalid ibn Saʿid stred mot dem innan ʿIkrima ibn Abi Jahl hann nå honom med förstärkningar. Mahan, romarnas befälhavare, lockade honom till Marj al‑Sufar öster om Tiberias sjö och lyckades besegra honom. Khalid flydde med en liten grupp, och ʿIkrima drog tillbaka resten av armén till gränsen mot Levanten.

Därför kallade Abu Bakr folket till jihad, och Bilal ibn Rabah ropade: ”Gå ut till strid mot er fiende i Levanten!” Han skickade också bud till folket i Jemen, som kom i stora antal. Abu Bakr organiserade sedan fyra arméer, var och en med en befälhavare, och befallde dem att ta olika vägar.

Abu Bakrs arméer till Levanten

Abu Bakr delade upp armén i fyra delar och gav varje del till en befälhavare, med order att gå in i Levanten från olika håll:

  • Yazid ibn Abi Sufyans armé: Uppdraget var att erövra Damaskus och hjälpa de andra arméerna vid behov. Den var först att nå Levanten med 3 000 soldater, och Abu Bakr skickade senare förstärkningar så att de blev 7 000. De lämnade den 23:e Rajab år 12 e.H.
  • Sharhabil ibn Hasanas armé: Bestod av 3 000–4 000 soldater. Hans väg gick genom Tabuk, al‑Balqaʾ och sedan Busra. Han mötte inget motstånd på vägen men kunde inte erövra Busra eftersom den var starkt befäst.
  • Abu Obayda ibn al‑Jarahs armé: Bestod av cirka 4 000 soldater. Hans väg gick mot Hims. Han passerade Wadi al‑Qura till al‑Jabiya. Med honom var Qays ibn Hubayra al‑Muradi, en av de mest kända arabiska ryttarna.
  • ʿAmr ibn al‑ʿAss armé: Bestod av cirka 7 000 soldater och gick mot Palestina. Han skickade en spaningsstyrka på 1 000 man under ʿAbdullah ibn Omar, som besegrade romarna och tog fångar. Av dem fick ʿAmr reda på romarnas planer och stoppade dem, sedan anföll han dem och dödade tusentals.

Händelserna före slaget

När den bysantinske kejsaren fick veta att muslimerna trängt in i hans territorium, befallde han sina arméer att marschera ut och förgöra dem. Muslimernas befälhavare i Levanten skickade bud till Abu Bakr och bad om hjälp. Han skickade fler män, hästar och vapen. Han skickade Hashim ibn Abi Otba till Abu Obayda och Saʿid ibn ʿAmir till Yazid.

Muslimernas befälhavare beslutade att samla sina styrkor i al‑Yarmuk. Abu Obayda drog sig tillbaka från Hims, Sharhabil från Jordanien, Yazid från Damaskus och ʿAmr från Palestina.

Abu Bakr skickade sedan Khalid ibn al‑Walid från Irak till Levanten för att ta befälet över alla arméer, eftersom han hade överlägsen militär skicklighet. Efter fem dagars marsch genom öknen nådde Khalid Levanten och erövrade Adhriʿat, Palmyra och al‑Qurayyatin. Han höjde sin fana vid Thaniyyat al‑Oqab och fortsatte till Busra, där han fann muslimerna i strid och hjälpte dem att ta staden genom fredsavtal.

ʿAmr drog sig tillbaka längs Jordanfloden för att ansluta sig till de andra arméerna. Khalid anslöt sig till honom för att slå romarna och säkra reträttvägen samt befästa muslimernas närvaro i Palestina. Khalid drog sig från al‑Yarmuk till Palestinas slätt och befallde ʿAmr att locka romarna till honom så att de skulle hamna i en fälla.

ʿAmr nådde Ajnadayn, och Khalid anslöt sig i rätt tid. Muslimernas styrka blev 30 000. De stred hårt, Khalid och ʿAmr visade stor militär skicklighet, dödade romarnas befälhavare och besegrade dem.

Antalet soldater i de två arméerna

Historiker skiljer sig åt om antalet romerska soldater, men det mest kända är att de var 240 000. De var stationerade i Palestina och Antiokia och bestod av romare, franker, ryssar, slaver, greker, armenier och kristna araber. De delades i fem lika stora arméer under befäl av:

  • Vahan, Armeniens kung
  • Qanatir, en rysk prins
  • Jabalat ibn al‑Ayyham, ghassanidernas kung
  • Rijuri och Dirjan, befälhavare över två europeiska arméer

Muslimernas armé var cirka 36 000, och vissa säger 46 000. Den bestod av de fyra huvudarméerna, Khalid ibn Saʿids armé i Taymaʾ och Khalid ibn al‑Walids armé från Irak.

Muslimernas stridsordning

Efter Ajnadayn samlades muslimernas arméer i al‑Yarmuk under Khalid ibn al‑Walids befäl. Romarna anlände och slog läger på en plats där flyktvägen var smal – som en fälla.

Khalid organiserade armén så här:

  • Högerflygeln: ʿAmr ibn al‑ʿAs och Sharhabil ibn Hasna
  • Vänsterflygeln: Yazid ibn Abi Sufyan
  • Centrum: Abu Obayda ibn al‑Jarah, med al‑Qaʿqaʿ ibn ʿAmr och ʿIkrima ibn Abi Jahl
  • Förtruppen: Qubath ibn al‑Ashʿam
  • Eftertruppen: Saʿid ibn Zuhayr med 500 ryttare

Händelserna i slaget vid al‑Yarmuk

Slaget pågick i fem dagar i al‑Yarmuks dal. I början hade romarna övertaget. De anföll muslimernas högerflygel och lyckades bryta igenom centrum. De trängde in i muslimernas läger och pressade hårt på båda flankerna. Vissa muslimer flydde, och romarna följde efter dem in i lägret.

När muslimska kvinnor såg männen fly kastade de stenar på dem och ropade åt dem, så att de återvände till striden och dödade många romare. Men romarna fortsatte pressa hårt och trängde djupt in i muslimernas linjer.

Muslimerna återfick sin styrka. Khalid anföll romarnas vänsterflygel och dödade 6 000. Muslimernas högerflygel stängde luckorna och pressade romarna mot al‑Zarqaʾ‑floden och al‑Yarmuk‑dalen. De lyckades separera romarnas infanteri från kavalleriet och utmattade dem.

Romarna försökte fly. Khalid öppnade en väg för kavalleriet att fly, men infanteriet var bundet med kedjor – när en dödades drogs sju andra med honom.

Muslimernas martyrer i al‑Yarmuk

Romarnas döda uppgick till 120 000, varav 80 000 dog i kedjorna och 40 000 föll i dalen. Muslimernas martyrer var 3 000.

Resultaten av slaget vid al‑Yarmuk

  • Flera stora sahaba dog som martyrer, såsom ʿIkrima ibn Abi Jahl och hans son, Aban ibn Saʿid, ʿAmr ibn Saʿid och Salama ibn Hisham.
  • Romarna besegrades och deras makt bröts. Muslimerna började kontrollera Levanten och erövrade senare Jerusalem.
  • Den islamiska statens territorium utvidgades, dess prestige ökade, och en stor stat började formas som skulle dominera ett enormt område i årtionden.

Källor

  • al‑Baladhuri, s. 140, 141.
  • al‑Waqidi: del 1, s. 160 och det som följer.
  • al‑Tabari: del 3, s. 394–401.
  • al‑Azdi: s. 84–87, 152–231.
  • Ibn Kathir: al‑Bidaya wa al‑Nihaya.
  • Webbplatsen Mawduʿ: ”När var slaget vid al‑Yarmuk?”.
  • Webbplatsen Qissat al‑Islam: ”Slaget vid al‑Yarmuk”.