Innehåll
- Varför kallades året ”Sorgens år”?
- När inträffade Sorgens år?
- Kort biografi om Khadija bint Khuwaylid
- Hennes död
- Kort biografi om Abu Talib
- Hans död som icke‑muslim
- Belägringen av Banu Hashim före Sorgens år
Sorgens år är det år då Profetens hustru Khadija och hans farbror Abu Talib dog. Profeten ﷺ sörjde dem djupt, särskilt eftersom det bara gick några dagar mellan deras död. Profeten kände sig ensam och försvagad efter deras bortgång, eftersom de båda hade varit två skyddande sköldar som försvarade honom mot Qurayshs förtryck och våld.
Varför kallades året ”Sorgens år”?
Det kallades så på grund av Profetens djupa sorg över sin farbror Abu Talibs död. Han var som en andlig far för Profeten, gav honom kärlek, omsorg och trygghet efter farfaderns död. Trots sin kärlek och sitt stöd dog Abu Talib som icke‑muslim, utan att uttala trosbekännelsen — något som ökade Profetens sorg.
Ungefär tre dagar efter Abu Talibs död — och enligt vissa sex månader — dog Khadija bint Khuwaylid, Profetens hustru, älskade och barnens mor. Hon var ett enormt stöd för Profeten, psykiskt, känslomässigt och ekonomiskt. Hon var den första som trodde på honom och stöttade honom, och hennes död var som en chock som slog hårt mot Profetens hjärta.
När inträffade Sorgens år?
Sorgens år inträffade tre år före hijran, ungefär under det tionde året av profetskapet. Profetens hustru och farbror dog efter att belägringen i Shiʿb Abi Talib hade avslutats, en belägring som varade i tre år. Efter deras död mötte Profeten stora svårigheter och Qurayshs förtryck ökade.
Kort biografi om Khadija bint Khuwaylid
Khadija föddes i Mekka år 556 e.Kr., ungefär 15 år före Profetens födelse. Hon kom från en ädel och respekterad familj och var känd för sin klokhet och sitt rena uppförande i jahiliyya, vilket gav henne smeknamnet ”den rena”.
Hon var en affärskvinna som skickade män i sitt ställe till al‑Sham och Jemen. När hon hörde om Profetens pålitlighet och sanning erbjöd hon honom arbete med dubbel ersättning jämfört med andra. När hon såg hans ärlighet och hur hennes handel växte genom honom, började hon beundra honom.
Hon talade med sin vän Nafisa, som gick till Profeten och föreslog äktenskap. Profeten ﷺ gifte sig med henne när hon var 40 år och han 25 år. Han gifte sig aldrig med någon annan under hennes livstid.
Allah uppenbarade om detta äktenskap: ﴿وَوَجَدَكَ عَائِلًا فَأَغْنَى﴾ ”Och Han fann dig fattig och gjorde dig rik.” Det vill säga: Allah gjorde honom rik genom Khadija.
Hon levde med Profeten i 15 år före profetskapet, och födde hans barn: Zaynab, Ruqayya, Umm Kulthum, Fatima och al‑Qasim. ʿAbd Allah föddes efter profetskapet.
Hon tog hand om hemmet medan Profeten brukade gå till Hiraʾ‑grottan. Hon skickade mat och dryck till honom, och ibland gick hon själv till grottan och stannade hos honom.
När uppenbarelsen kom sprang Profeten hem darrande och sade: ”Täck mig, täck mig!” När han lugnat sig berättade han vad som hänt. Hon sade: ”Nej, vid Allah, Allah kommer aldrig att förödmjuka dig. Du upprätthåller släktbanden, bär de svaga, ger den fattige, hedrar gästen och hjälper vid olyckor.”
Hon tog honom sedan till sin kusin Waraqa ibn Nawfal, som sade att det var samma ängel som kom till Musa. Hon trodde på Profeten och blev hans största stöd mot Quraysh.
Hennes död
När Quraysh belägrade Banu Hashim följde Khadija Profeten och led samma hunger och svårigheter som de andra. Hon dog några dagar efter att belägringen upphört, år 10 av profetskapet, vid 65 års ålder.
Profeten ﷺ sörjde henne djupt och kallade året för Sorgens år. Han fortsatte att hedra henne hela sitt liv, så mycket att ʿAʾisha blev svartsjuk trots att Khadija var död.
Det berättas att när Profeten slaktade ett får sade han: ”Skicka det till Khadijas vänner.”
ʿAʾisha sade: ”När Profeten nämnde Khadija prisade han henne högt. Jag blev svartsjuk och sade: ’Du nämner henne så ofta! Hon var en gammal kvinna med röda kinder, och Allah har gett dig någon bättre än henne.’” Profeten ﷺ svarade: ”Allah har inte gett mig någon bättre än henne. Hon trodde på mig när folk förnekade mig, hon bekräftade mig när folk kallade mig lögnare, hon stödde mig med sin förmögenhet när folk berövade mig, och Allah gav mig barn genom henne när andra kvinnor inte gjorde det.”
Kort biografi om Abu Talib
Abu Talib föddes i Mekka 35 år före Profeten. Han gifte sig med sin kusin Fatima bint Asad och fick barnen: Talib, ʿAqil, ʿAli, Jaʿfar, Umm Haniʾ och Jumana.
Han tog hand om Profeten efter farfaderns död när Profeten var 8 år. ʿAbd al‑Muttalib hade valt honom eftersom han visste att Abu Talib var mild och kärleksfull.
Abu Talib älskade Profeten mer än sina egna barn. Han gav honom mat och dryck först och lät honom sova vid sin sida.
När Profeten var 12 år tog Abu Talib med honom på en handelsresa till al‑Sham. I staden Busra såg en kristen munk, Bahira, Profeten och sade till Abu Talib:
”Detta är inte din son, och hans far kan inte vara vid liv.” Abu Talib sade: ”Han är min brorson.” Bahira sade: ”Ta honom tillbaka till hans land och akta honom för judarna, för om de ser honom kommer de att skada honom. Din brorson har en stor framtid.”
Abu Talib återvände snabbt till Mekka.
När Profeten gifte sig med Khadija spelade Abu Talib en viktig roll och friade åt honom.
Hans död som icke‑muslim
Abu Talib antog aldrig islam och dog som icke‑muslim, men han var Profetens skydd och stod emot Quraysh. Han var också belägrad med Banu Hashim och led hunger och sjukdom.
Efter belägringen kom Quraysh till honom — bland dem Otba ibn Rabiʿa, Abu Sufyan, Abu Jahl och al‑Walid ibn al‑Mughira — och bad honom att få Profeten att sluta kritisera deras avgudar.
Abu Talib berättade det för Profeten, som svarade:
”Farbror, vid Allah, om de lade solen i min högra hand och månen i min vänstra för att få mig att överge detta, skulle jag inte överge det förrän Allah låter det segra eller jag dör för det.”
Profeten grät, och Abu Talib sade: ”Gå, min brorson, och säg vad du vill. Vid Allah, jag kommer aldrig att överlämna dig.”
Belägringen av Banu Hashim före Sorgens år
Quraysh belägrade Banu Hashim i Shiʿb Abi Talib år 7 av profetskapet. De kom överens om att inte gifta sig med dem, inte handla med dem och inte umgås med dem förrän de överlämnade Profeten för att dödas. De skrev ett dokument och hängde det inne i Kaʿba.
Banu Hashim levde på förmögenheten från Abu Talib och Khadija tills den tog slut. De tvingades äta löv, och barnen skrek av hunger. Belägringen varade i tre år.
Efter att belägringen upphörde blev Abu Talib sjuk och dog två månader senare enligt vissa. Khadija dog tre dagar efter honom — och enligt vissa sex månader senare. Detta år blev Sorgens år.
Källor
- Ibn al‑Athir: Usd al‑Ghaba fi Maʿrifat al‑Sahaba
- Ibn Saʿd: al‑Tabaqat al‑Kubra
- al‑Tabari: Tarikh al‑Umam wa‑l‑Muluk
- Ibn ʿAbd al‑Barr: al‑Istiʿab fi Maʿrifat al‑Ashab
- al‑Baladhuri: Ansab al‑Ashraf
- Ibn Kathir: al‑Bidaya wa‑n‑Nihaya
- al‑Dhahabi: Siyar Aʿlam al‑Nubalaʾ
- Mawduʿ: Vad är Sorgens år?