Att förstå sammanhanget för koraniska passager som lovar förlåtelse
Ibn al-Qayyim al-Jawziyyah
Vikten av att upphöra med syndigt beteende och överträdelser när man hoppas på förlåtelse.
Att fasta under Ramadans månad och kontinuerligt delta i fredagsböner besitter inte styrkan att sona alla mindre synder utom om man också avstår från att ägna sig åt stora överträdelser. Således kan båda handlingarna tillsammans sona mindre synd. Hur kan den frivilliga fastan under en enda dag sona varje enskild stor synd som begåtts av en [Allahs] slav, och han fortsätter att ägna sig åt denna stora synd och vägrar att ångra sig för den? Detta är omöjligt.
Detta innebär inte att fastan på ’Arafahs dag eller ’Aashooraa inte sonar hela årets synder i allmänhet. Snarare är dessa [Hadeeths] bland de passager som rör ett löfte som är föremål för förutsättningar och förhindras av vissa klausuler. [Bland dem] hindrar en individ som väljer att kontinuerligt ägna sig åt stor synd denna sonande.
Om han sedan väljer att upphöra med sin stora synd, kan hans fasta tillsammans med detta upphörande sona [hans mindre synder] i allmänhet. Precis som hans [fasta] under Ramadan och bönen av de fem dagliga bön, tillsammans med avhållsamhet från stor synd, arbetar hand i hand kongruent för att sona hans mindre synd. Även om Allah har sagt:
”Om ni undviker de stora synder som ni förbjuds att begå, ska Vi sona era (små) synder och låta er träda in i ett ädelt inträdande (dvs. Paradiset).” (Al-Nisaa’, 4:31)
Det är känt att bara för att en viss handling har specificerats som ett medel för sonande, hindrar detta inte den från att arbeta i förening med ett annat medel för att uppnå detta sonande. Ty detta sonande skulle vara starkare och mer kraftfullt än om något enskilt medel utförs isolerat från det andra.
Således stärks medlet för sonande [genom att ägna sig åt en mångfald av aktiviteter som lovar sonande snarare än ett enda]. Det resulterande sonandet är därmed starkare, mer fullständigt och övergripande [för synd].
Källa: Al-Daa’ wa-al-Dawaa’: 43-44
