Ladda ner som PDF

Akademisk förklaring av hadithen

Abu Saʿid al‑Khudri (radhiya Allahu ʿanhu) återger att Profeten ﷺ sade:
”Bland de människor som har den sämsta ställningen inför Allah på Domedagen är den man som är intim med en kvinna och hon med honom, och därefter sprider han hennes hemligheter.”
(Återgiven av Muslim)

Denna hadith tillhör de mest kraftfulla profetiska utsagorna om förtroende, integritet och skyddet av privatlivet. Profeten ﷺ beskriver här en kategori av människor som kommer att stå i en särskilt förnedrande position inför Allah på Domedagen. Det handlar om en person som bryter ett av de mest heliga förtroenden som finns: det som uppstår i den intima relationen mellan man och kvinna.

Hadithen använder uttrycket yufdi ila al‑mar’ah wa tufdi ilayh — en ömsesidig handling som i klassisk arabiska betecknar den djupaste formen av närhet, både fysisk och känslomässig. Det är en relation där två människor öppnar sig för varandra på ett sätt som ingen annan mänsklig relation tillåter. Att därefter ”sprida hennes hemligheter” innebär att avslöja det som endast var avsett att stanna mellan dem: ord, handlingar, känslor eller intima detaljer. I den islamiska etiken betraktas detta som ett av de grövsta brotten mot förtroende, eftersom det inte bara skadar en individ, utan också kränker den helighet som Allah har placerat i äktenskapet och i den intima sfären.

Klassiska lärda som al‑Nawawi förklarar att hadithen omfattar alla former av avslöjande av intima detaljer, oavsett om det sker i skämtsam ton, i vrede eller i skryt. Han betonar att Profeten ﷺ uttrycker sig med ovanlig skärpa här, vilket visar hur allvarligt brottet är. Ibn Hajar al‑Asqalani framhåller att uttrycket ”den sämsta ställningen inför Allah” inte nödvändigtvis betyder att personen är den värsta av alla människor, men att hans handling är av de mest förnedrande och moraliskt avskyvärda i Allahs ögon. Det är ett brott som kombinerar svek, brist på haya’, skada mot en annan människa och förstörelse av ett förtroende som Allah själv har gjort heligt.

Hadithen belyser också en viktig princip i den profetiska moralen: den troende är en förvaltare av förtroenden. Allah beskriver de troende som människor som ”bevarar sina förtroenden och sina avtal”. Den intima relationen är ett av de största förtroenden som finns, och därför är dess brott också ett av de största sveken. Profeten ﷺ lärde sina följeslagare att den som är mest fulländad i tro är den som har bäst karaktär, och att en del av denna karaktär är att skydda andras hemligheter — särskilt de som delats i förtroende.

Hadithen fungerar därför som en moralisk och juridisk grund för den islamiska principen om tystnadsplikt i äktenskapet. Den visar att islam inte bara reglerar yttre handlingar, utan också värnar om människans värdighet, integritet och känslomässiga trygghet. Den som bryter detta förtroende har inte bara skadat en annan människa, utan också brutit mot en av de mest heliga gränser som Allah har satt.

Sammanfattningsvis visar hadithen att Profeten ﷺ betraktade skyddet av intimitetens hemligheter som en av de mest centrala delarna av tro, moral och mänsklig värdighet. Den som bryter detta förtroende degraderar sig själv inför Allah och förlorar den ära som följer med att vara en förvaltare av förtroenden. Därför är denna handling en av de mest avskyvärda i Allahs ögon på Domedagen.

KORANEN & SUNNAH