DE VÄRSTA AV MÄNNISKOR SOM PROFETEN VARNAR FÖR

Profeten ﷺ frid vare över honom sade:

”De värsta av människor är den som har två ansikten – som kommer till dessa med ett ansikte och till de andra med ett annat.” (Berättad av al‑al-Bukhari och Muslim från Abu Hurayra)

قال النبي –صلى الله عليه وسلم-: ”إن شرّ الناس ذا الوجهين الذي يأتي هؤلاء بوجه وهؤلاء بوجه”. رواه البخاري ومسلم عن أبي هريرة.

Förklaring och kommentar

I denna hadith beskriver Profeten ﷺ en av de mest förkastliga karaktärsbrister en människa kan bära: att vara ”den med två ansikten”, alltså någon som visar ett ansikte inför en grupp och ett annat inför en annan. Det handlar inte om vanlig artighet eller att anpassa sitt språk efter situationen, utan om ett djupt moraliskt svek – en person som säger en sak till vissa och motsatsen till andra, som smickrar här och baktalar där, som söker fördelar genom att manipulera relationer och spela på båda sidor.

Profeten ﷺ kallar denna typ av människa ”den värsta av människor”, vilket är ett starkt uttryck som visar hur allvarligt islam betraktar falskhet, dubbelspel och brist på integritet. I islams etik är sannfärdighet (sidq) en grundpelare, och hyckleri (nifaq) är en av de mest fördömda egenskaperna. Den tvåansiktade personen liknar i sin natur hycklaren: han döljer sina verkliga avsikter, skapar splittring och underminerar tilliten mellan människor.

Hadithen lär oss

Att en troende ska vara en och samma person i alla sammanhang – stabil, pålitlig och konsekvent. Det betyder inte att man måste uttrycka allt man tänker, men att det man säger ska vara sant, och att man inte ska använda ord som vapen för att vinna fördelar på andras bekostnad. En muslim ska vara en källa till trygghet: människor ska kunna lita på att det han säger i deras närvaro inte motsägs i deras frånvaro.

I en tid där sociala relationer ofta präglas av yta, strategiskt beteende och rädsla för att stå för sin övertygelse, blir denna hadith särskilt relevant. Den påminner oss om att äkthet är en form av ibada – en dyrkan – eftersom den speglar hjärtats renhet och Gudsfruktan. Att vara sann mot människor är en del av att vara sann mot Allah.

Hadithen uppmanar oss därför att rannsaka oss själva:

Är jag densamme i alla miljöer? Är mina ord konsekventa? Säger jag något till en person som jag inte skulle kunna stå för inför en annan? Den som renar sitt hjärta från dubbelhet renar samtidigt sina relationer och sin väg till Allah.

al-Bukhari, Imam Muslim