Hadithen om Gravdyrkan och Bildförbud

Hadithtext

ʿA’ishah, de troendes moder (må Allah vara nöjd med henne), sa:

”Umm Salamah berättade för Allahs sändebud ﷺ om bilderna som hon hade sett i en kyrka som hette Maria i Abessinien. Allahs sändebud ﷺ sa: ’När en rättfärdig tjänare – eller en rättfärdig man – dör bland detta folk, bygger de en böneplats över hans grav, och gör dessa bilder i den. De är den värsta skapelsen hos Allah.'”

[Autentisk] – [al‑Bukhari och Muslim] – [Sahih al‑Bukhari – 434]

Förklaring

Umm Salamah (må Allah vara nöjd med henne) berättade för profeten ﷺ om en kyrka hon sett i Abessinien, där det fanns vackra bilder och dekorationer.

Profeten ﷺ förklarade att detta var en handling som kännetecknade tidigare folk: när en rättfärdig person dog, byggde de en plats för tillbedjan över hans grav och skapade bilder av honom.

Profeten ﷺ fördömde detta starkt och kallade dem ”de värsta av skapelsen”, eftersom sådana handlingar leder till shirk (avgudadyrkan) genom att människor börjar dyrka de avbildade eller gravlagda personerna.

Vad vi kan lära oss från hadithen

Det är förbjudet att bygga böneplatser över gravar, att be mot dem eller att begrava människor i moskéer, eftersom detta kan leda till avgudadyrkan.
Att placera bilder i böneplatser är en förbjuden handling, och det är en imitation av judars och kristnas felaktiga traditioner.
Avbildning av levande varelser är förbjudet i islam, särskilt i religiösa sammanhang.
De som kombinerar gravdyrkan med bildframställning är bland de värsta skapelserna hos Allah, eftersom deras handlingar öppnar dörren till shirk.
Islam skyddar tawhid (monoteismen) genom att stänga alla vägar som kan leda till att något annat dyrkas än Allah.
Att gå till överdrift i vördnad för rättfärdiga människor är farligt, eftersom det kan leda till att de upphöjs till nivåer som endast tillhör Allah.
Hadithen är en påminnelse om vikten av att följa profetens vägledning och undvika innovationer i religionen, särskilt i frågor som rör tillbedjan.

Originalet på arabiska

عَنْ عَائِشَةَ أُمِّ الْمُؤْمِنِينَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا: أَنَّ أُمَّ سَلَمَةَ ذَكَرَتْ لِرَسُولِ اللَّهِ ﷺ كَنِيسَةً رَأَتْهَا بِأَرْضِ الْحَبَشَةِ، يُقَالُ لَهَا مَارِيَةُ، فَذَكَرَتْ لَهُ مَا رَأَتْ فِيهَا مِنَ الصُّوَرِ، فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ: «أُولَئِكَ قَوْمٌ إِذَا مَاتَ فِيهِمُ الْعَبْدُ الصَّالِحُ، أَوِ الرَّجُلُ الصَّالِحُ، بَنَوْا عَلَى قَبْرِهِ مَسْجِدًا، وَصَوَّرُوا فِيهِ تِلْكَ الصُّوَرَ، أُولَئِكَ شِرَارُ الْخَلْقِ عِنْدَ اللَّهِ» [صحيح] – [متفق عليه] – [صحيح البخاري: 434]

10 Senaste inlägg:

Kategorier:

Etiketter: