TAFSIR AV Kapitel 57, al-Hadid ~ Järnet

Kapitel 57 – al-Hadid: Guds makt, människans ansvar och järnets betydelse

Kapitel 57, Al-Hadid (Järnet)

Beskrivning:
Detta kapitel börjar med att introducera oss till Guds makt och styrka. Det talar om att ge fritt och uppriktigt av de gåvor som Gud förser oss med och avslutas med en uppmaning att frukta Gud och följa Hans sändebud Muhammad.

Inledning

Kapitel 57 i Koranen heter Järnet. Det har fått sitt namn från hänvisningen till järn i vers 25. Detta kapitel med 29 verser uppenbarades i Medina efter att den islamiska nationen hade etablerats. Det är en uppmaning till de troende att ge generöst i detta kritiska skede i islams historia. Kapitlet börjar med sex verser som låter som om de uppenbarades i Mecka, det vill säga de är en lovprisning av och introduktion till Gud och Hans allomfattande makt. Därefter uppmuntrar det de troende till rätt beteende, fördömer hycklarna och nämner några av de tidigare profeterna. Kapitlet avslutas med att hänvisa till Bokens folk.

Verserna 1–6 – Att prisa Gud

Allt som finns i himlarna och på jorden, hela universum, prisar Gud eftersom Han är den Allsmäktige och den Allvise. Han är källan till styrka och källan till visdom. Allt i universum tillhör Honom, Han styr både liv och död och Hans makt omfattar allt – det stora, det lilla och det mikroskopiska. Han är den Förste och den Siste. Han är den Upphöjde, inget är över Honom. Han är den Närvarande, inget är jämförbart med Honom och Han har kunskap om allt.

Gud skapade himlarna och jorden på sex dagar och etablerade Sig över tronen – det vill säga inget är eller kan vara över Honom. Han vet allt som går ner i jorden och allt som kommer upp ur den. Han vet allt som kommer ner från himlen och allt som stiger upp. Han är medveten om och ansvarig för varje frö som växer ur jorden och varje molekyl av ånga som stiger mot himlen. Inget är för litet för att undgå Hans kunskap och makt. Han är medveten om varje handling av varje människa. Universum tillhör Honom och alla angelägenheter är Hans att kontrollera. Gud låter natten bli till dag och Han vet den minsta hemlighet som är gömd i ditt hjärta.

Verserna 7–11 – Ge i Guds namn

Tro på Gud och Hans sändebud Muhammad, må Guds nåd och välsignelser vara över honom. Använd det Gud har gett er tillfälligt för andras nytta (välgörenhet eller goda gärningar) och Gud ska belöna er rikligt. Gud tilltalar muslimerna som hade bekräftat tron men inte uppfyllde dess krav eller levde som sanna troende. Han frågar dem: Vad är fel med er, varför tror ni inte på Mig när Sändebudet Muhammad kallar er till det? Jag (Gud) har redan tagit ett förbund med er, ni sade att ni trodde! Klara uppenbarelser (Koranen) har sänts för att leda er från mörker till ljus. Jag (Gud) är Nådig och Barmhärtig mot er, så varför ger ni inte av det Jag har skänkt er?

Ge i Guds namn eftersom allt i himlarna och på jorden tillhör Honom. Ge, skänk generöst! Men tro inte att alla är lika. De som trodde och gav i välgörenhet innan Meckas erövring ska få högre rang än de som gav och kämpade efteråt. Alla ska dock få en stor belöning och Gud är väl medveten om allt ni gör och tänker. Vem är den som ska ge Gud ett lån? Gud ska återbetala det mångfaldigt och lägga till belöningar.

Verserna 12–19 – De som urskiljs av ljuset

På Domedagen ska de troende kännas igen genom ljuset som strålar framför dem och på deras högra sida. De ska få det glada budskapet att deras eviga boning ska vara trädgårdar under vilka floder rinner. Hycklarna ska ropa och be de troende att vänta och dela med sig av sitt ljus, men de ska få svaret att vända tillbaka och söka ljuset själva. En barriär med en port ska sättas mellan dem; innanför ska finnas barmhärtighet och utanför Helvetets straff.

Hycklarna ska ropa: ”Var vi inte med er?” Men sanningen är att de inte var det. De lät sig frestas och hittade ursäkter för att inte göra det rätta tills det var för sent och Satans bedrägeri förstörde deras efterliv. Ingen lösen ska accepteras och deras hem ska vara Elden.

Nu är det tid att minnas Gud och uppenbarelsen. Var inte som de före er vars hjärtan blev hårda. Minns att Gud återger jorden liv efter att den dött. Gud har gett er uppenbarelsen (Koranen); den är tydlig, använd ert förnuft. De som praktiserar välgörenhet ska få sitt lån mångfaldigat. De som tror på Gud och Hans sändebud ska få sin belöning och sitt ljus. De icke-troende är i Helvetet.

Verserna 20–24 – Gud vet allt

Detta liv är förgängligt; det är en avledning, ett nöje för en tid. Ni skryter och visar upp era prydnader men de ska vissna och dö som en trädgård efter blomningen. Det är nästa liv som ska bekymra er. Det kan vara ett fruktansvärt straff eller förlåtelse och Guds välbehag. Välj förlåtelse och skynda er mot den. Gud skänker Sin nåd till den Han vill.

Ingen olycka sker vare sig på jorden eller i ert hjärta som inte redan har skrivits ner av Gud innan Han förde den till existens. Så sörj inte över det som går förlorat och var inte överdrivet glada över det ni får. Gud älskar inte dem som skryter eller dem som är snåla med sina gåvor och uppmuntrar andra att vara giriga. Men vet att Gud är fri från alla behov och värdig all lovprisning.

Verserna 25–29 – Klara bevis

Gud har redan sänt sändebud med klara bevis och skrifter, och rättvisans våg för att ni ska veta hur ni ska handla rättvist. Han sände den stora gåvan som är metallen järn. Den har många användningar och ger er stor styrka. Den är militär makt för dem som stöder Gud och Hans sändebud.

Gud sände många profeter, inklusive Noa, Abraham och Jesus. Jesus kom med Evangeliet och de som följde honom hade mjuka hjärtan och var fulla av barmhärtighet. De uppfann klosterlivet för att behaga Gud men de praktiserade det inte korrekt. De som trodde belönades men många var öppet trotsiga.

O troende, frukta Gud och följ Hans sändebud Muhammad. Ni ska få en dubbel del av Hans barmhärtighet och ett ljus att vandra med; Han ska också förlåta era synder. Bokens folk ska veta att de inte har någon makt över Guds nåd. Han skänker Sin nåd till den Han vill. Hans gåvor är oändliga.

KAPITEL 57