Sura al-Kawthar – Vers 1
إِنَّا أَعْطَيْنَاكَ ٱلْكَوْثَرَ
- إِنَّا — inna — Sannerligen, vi
- أَعْطَيْنَاكَ — aʿtaynaka — har gett dig
- ٱلْكَوْثَرَ — al-kawthar(a) — al-Kawthar (överflöd / flod i paradiset)
Teologisk innebörd:
Versen är ett gudomligt tilltal till Profeten ﷺ, där Gud försäkrar honom om att Han har skänkt honom al-Kawthar. Ordet ”al-Kawthar” har flera tolkningar i klassisk tafsir:
- En flod i paradiset som tillhör Profeten ﷺ (al-Tabari, Ibn Kathir).
- Ett överflöd av godhet, inklusive profetskap, efterföljare, kunskap och seger (al-Jalalayn, al-Saʿdi).
- En motvikt till hån och förlust, då versen uppenbarades efter att Profeten ﷺ hånats för att ha förlorat sina söner.
Bernström tolkar det som ett uttryck för Guds generositet och tröst, medan Abdullah Yusuf Ali betonar att det är en andlig och materiell rikedom som överträffar världsliga mått.
Teologiskt är versen en tröst, ett erkännande och ett löfte: Profeten ﷺ är inte övergiven – han är välsignad med det största goda.
Sura al-Kawthar – Vers 2
فَصَلِّ لِرَبِّكَ وَٱنْحَرْ
- فَصَلِّ — fa-salli — så be / utför bön
- لِرَبِّكَ — li-rabbika — för din Herre
- وَٱنْحَرْ — wa-nhar — och slakta (offer)
Teologisk innebörd:
Versen ger Profeten ﷺ en direkt uppmaning till tacksamhet och tillbedjan: att besvara Guds gåva (al-Kawthar) med bön och offerhandling. Ordet ”salli” syftar på den rituella bönen, medan ”nhar” refererar till att slakta ett djur som offer – särskilt i samband med Eid al-Adha. Enligt klassisk tafsir (al-Tabari, Ibn Kathir, al-Jalalayn) är detta en uppmaning att rikta all tillbedjan och tacksamhet till Gud, inte till människor eller avgudar. Bernström tolkar det som en symbolisk handling av hängivenhet, medan Abdullah Yusuf Ali ser det som en rituell och social manifestation av tro.
Teologiskt visar versen att Guds gåvor bör besvaras med handlingar av tillbedjan, och att bön och offer är centrala uttryck för tro, tacksamhet och lydnad.
Sura al-Kawthar – Vers 3
إِنَّ شَانِئَكَ هُوَ ٱلْأَبْتَرُ
- إِنَّ — inna — Sannerligen
- شَانِئَكَ — shaniʾaka — den som hatar dig / din fiende
- هُوَ — huwa — han är
- ٱلْأَبْتَرُ — al-abtar(u) — den avskurna / utan efterkommande
Teologisk innebörd:
Versen är ett gudomligt svar på hån mot Profeten ﷺ, särskilt från Quraysh som kallade honom ”abtar” (avskuren) efter att hans söner gått bort. Gud vänder hånet tillbaka: det är inte Profeten som är avskuren – det är hans fiende. Ordet ”abtar” betyder bokstavligen ”avskuren”, och används här för att beteckna den som är utan verkligt eftermäle, välsignelse eller kontinuitet. Enligt tafsir från al-Tabari, Ibn Kathir och al-Saʿdi är detta en tröst och ett löfte: Profetens ﷺ namn och budskap kommer att leva vidare, medan hans fienders inflytande kommer att försvinna. Bernström tolkar det som en retorisk triumf över hån, medan Abdullah Yusuf Ali ser det som ett uttryck för Guds rättvisa och Profetens eviga betydelse.
Teologiskt är versen en påminnelse om att Guds sändebud är aldrig övergivna, och att sann betydelse mäts i evighet – inte i världsliga mått.