KORANEN && SUNNAH

107. Al‑Maʿun

av

Namn Suran har fått sitt namn från ordet al‑maʿun som förekommer i slutet av den sista versen.

Uppenbarelsens period

Ibn Marduyah har återgett från Ibn Abbas (må Allah välsigna dem båda) att denna sura är mekkan, och samma uppfattning har Ataʾ och Jabir. Men Abu Hayyan återger i al‑Bahr al‑Muhit att Ibn Abbas, Qatadah och Ḍahhak sade att denna sura uppenbarades i Medina.

Enligt vår uppfattning finns det ett internt bevis i själva suran som pekar på att den är medinansk. Den hotar med undergång de bedjande som är försumliga i sina böner och som ber endast för att synas. Denna typ av hycklare fanns endast i Medina, eftersom det var där islam och muslimerna hade fått sådan styrka att många människor av bekvämlighetsskäl kände sig tvungna att anta islam, besöka moskén, delta i gemensam bön och be endast för att synas och räknas som muslimer.

I Mekka var förhållandena helt annorlunda. Ingen behövde be för att synas. Där var det svårt även för de troende att be i församling; de bad i hemlighet, och om någon bad öppet gjorde han det med risk för sitt liv. Hycklarna i Mekka bestod inte av människor som trodde och bad för att synas, utan av dem som i sina hjärtan visste och erkände att Allahs Sändebud (över honom vare frid) var på den rätta vägen, men som undvek att acceptera islam för att bevara sin ledarställning och auktoritet, eller för att de inte var beredda att utsättas för de svårigheter som de troende mötte i samhället omkring dem. Detta tillstånd hos hycklarna i Mekka har beskrivits i verserna 10–11 i Surah al‑Ankabut.

Tema och ämnesinnehåll

Temat är att visa vilken sorts moral en människa utvecklar när hon vägrar tro på det kommande livet.

I verserna 2–3 beskrivs de öppna förnekarna av det kommande livet, och i de sista fyra verserna beskrivs tillståndet hos de hycklare som utåt är muslimer men som saknar all förståelse för det kommande livet, dess dom och utdelandet av belöning och straff.

Helheten visar att syftet med att skildra dessa två typer av människor är att betona att människan inte kan utveckla en stark, stabil och ren karaktär om hon inte tror på det kommande livet.

KORANEN & SUNNAH