51. adh‑Dhariyat

av

Källa: Introduktion till Koranstudier
Författare: Syed Abul A’la Mawdudi

51. adh‑Dhariyat

Namn

Namnet är hämtat från det allra första ordet wa‑dh‑dhariyat, vilket innebär att detta är en sura som börjar med ordet adh‑Dhariyat.

Uppenbarelse period

Innehåll och stil visar tydligt att den uppenbarades under en period då Profetens kallelse möttes av motstånd, förnekelse, hån och falska anklagelser, men då förföljelser ännu inte hade börjat. Därför verkar denna sura ha uppenbarats under samma period som Surah Qaf.

Ämne och innehåll

Suran handlar huvudsakligen om det kommande livet, och avslutas med en kallelse till tawhid. Dessutom varnas människorna för att avvisa profeternas budskap och hålla fast vid okunnighetens föreställningar och trosuppfattningar — något som i historien alltid har lett till katastrof för de folk som valt denna väg.

Om det kommande livet framför suran, i korta men kraftfulla meningar, följande: Människornas olika och motsägelsefulla föreställningar om livets slut är i sig ett tydligt bevis på att ingen av dessa uppfattningar bygger på kunskap. Var och en har skapat sin egen ideologi utifrån gissningar och gjort den till sin tro. Någon menade att det inte finns något liv efter döden; någon trodde på ett liv efter döden men i form av själavandring; någon trodde på återuppståndelse och belöning och straff, men uppfann olika sätt att undkomma ansvaret.

I en fråga av så avgörande betydelse — där en felaktig uppfattning gör hela människans livsverk meningslöst och förstör hennes framtid för alltid — är det en katastrofal dårskap att bygga sin tro på spekulationer och gissningar utan kunskap. Det innebär att människan lever i en allvarlig missuppfattning, tillbringar hela sitt liv i försumlighet och sedan plötsligt efter döden möter en verklighet som hon inte har förberett sig för.

Det finns bara ett sätt att bilda sig en riktig uppfattning i denna fråga: människan bör allvarligt reflektera över den kunskap om det kommande livet som Allahs Profet förmedlar från Honom, och noggrant studera jordens och himlarnas system och sin egen existens, och se om allt omkring henne bekräftar sanningen i denna kunskap eller inte. I detta sammanhang presenteras vindens och regnets ordning, jordens struktur och dess varelser, människans egen skapelse, himlarnas uppbyggnad och allt i världen som skapats i par — allt detta som bevis för det kommande livet. Dessutom ges exempel ur historien som visar att universums styre kräver att en lag om vedergällning måste gälla.

Efter detta framförs en kort kallelse till tawhid: ”Er Skapare har inte skapat er för att ni ska tjäna andra, utan för att ni ska tjäna Honom. Han är inte som era falska gudar, som får sin försörjning från er och vars gudomlighet inte kan fungera utan er hjälp. Han är en Gud som försörjer alla, som inte behöver försörjning från någon, och vars gudomliga makt fungerar genom Hans egen kraft och styrka.”

I samma sammanhang sägs också att när Allahs profeter har mötts av motstånd, har detta aldrig skett på rationella grunder, utan på grund av samma envishet, trots och falska stolthet som nu visas mot Profeten Muhammad (må Allahs frid och välsignelser vara över honom). Det finns ingen annan drivkraft bakom detta än uppror och arrogans.

Profeten instrueras sedan att inte bekymra sig över dessa upproriska människor, utan att fortsätta sin mission av kallelse och påminnelse, för den är nyttig och värdefull för de troende även om den inte är det för andra. När det gäller de onda som fortsätter i sitt uppror, ska de veta att deras föregångare som följde samma väg redan har fått sin del av straffet, och att deras egen del av straffet nu är redo för dem.

KORANEN & SUNNAH