Ladda ner som PDF

Namn Suran har fått sitt namn från ordet zilzal i den första versen.

Uppenbarelsens period

Huruvida den uppenbarades i Mekka eller Medina är omtvistat. Ibn Masʿud, Ataʾ, Jabir och Mujahid säger att det är en mekkan sura, och ett uttalande av Ibn Abbas stödjer också denna uppfattning. Däremot säger Qatadah och Muqatil att den är medinansk, och ett annat uttalande av Ibn Abbas har också anförts till stöd för detta.

Argumentet för att den skulle vara medinansk bygger på en tradition från Hadrat Abu Saʿid al‑Khudri, återgiven av Ibn Abi Hatim. Han säger:

”När versen fa‑man yaʿmal mithqala dharratin khayran yarah, wa man yaʿmal mithqala dharratin sharran yarah uppenbarades, sade jag: ‘O Allahs Sändebud, kommer jag verkligen att få se mina handlingar?’ Profeten svarade ja. Jag sade: ‘Och varje stor synd?’ Han svarade ja. Jag sade: ‘Och de små synderna också?’ Han svarade ja. Då utropade jag att jag då skulle vara förlorad. Profeten sade: ‘Gläd dig, O Abu Saʿid, för varje god handling kommer att räknas som tio goda handlingar lik den.’”

Argumentet bygger på att Abu Saʿid var medinabo och nådde vuxen ålder efter slaget vid Uhud. Om suran uppenbarades i hans närvaro, måste den alltså vara medinansk.

Men — som redan förklarats i inledningen till Surah Ad‑Dahr — följer följeslagarnas uttalanden ofta mönstret att de säger ”denna vers uppenbarades när…” även när de egentligen syftar på att de hörde den vid ett visst tillfälle och reagerade på den. Det är alltså inte ett bevis för att uppenbarelsen skedde just då.

Utan denna tradition skulle varje läsare som förstår Koranens stil känna att detta är en mekkan sura — och mer än så: dess tema och stil visar att den måste ha uppenbarats i det allra tidigaste skedet i Mekka, när islams grundläggande principer och trosläror presenterades kortfattat men mycket kraftfullt.

Tema och ämnesinnehåll

Dess tema är livet efter döden och hur människan där kommer att få sin fullständiga redovisning av alla handlingar hon utfört i världen.

I de första tre meningarna beskrivs kortfattat hur livet efter döden kommer att inträda och hur omvälvande det kommer att vara för människan.

I de två följande meningarna sägs att just denna jord — på vilken människan levt och utfört handlingar utan eftertanke, och som hon aldrig kunnat föreställa sig skulle vittna mot henne — kommer att tala på den Dagen, på Allahs befallning, och berätta om varje individs handlingar, med tid och plats.

Sedan sägs att människorna på den Dagen, uppståndna ur sina gravar, kommer att komma fram i grupper från jordens alla hörn för att få sina handlingar visade för sig. Redovisningen kommer att vara så fullständig och detaljerad att inte ens ett stofts vikt av gott eller ont kommer att förbises eller döljas för någon.

KORANEN & SUNNAH