”Och var inte de första att förneka det”

av

I samband med att Koranen påminner Israels barn om Guds välgärningar och de synliga och dolda gåvor Han skänkt dem – ett tal som inleds med orden:

{يا بني إسرائيل اذكروا نعمتي التي أنعمت عليكم وأني فضلتكم على العالمين}
(al‑Baqarah: 40)

– säger Gud därefter:

{وآمنوا بما أنزلت مصدقًا لما معكم ولا تكونوا أول كافر به}
(al‑Baqarah: 41)

Låt oss stanna vid denna sista vers och utvinna dess betydelser och antydningar.

Vem riktas talet till?

Talet riktas, som tydligt framgår, till judarna bland Ahl al‑Kitab. Orden {بما أنزلت} syftar på det som Gud uppenbarat – nämligen Koranen. Det vill säga: Tro på det som kommit i Koranen av lagar och av glada budskap om Muhammeds ﷺ profetskap och islams seger över andra religioner, vilket även finns i deras egna skrifter: Tora och Evangelium.

Varför singularformen ”kafir” trots plural i ”la takunu”?

Gud säger:

{ولا تكونوا أول كافر به}

Här kommer verbet i plural (”var inte”), medan ordet kafir kommer i singular, trots att man grammatiskt hade väntat sig pluralformen kafirin. De lärda förklarar:

  • Singularformen används eftersom den beskriver ett underförstått substantiv i singular, med kollektiv betydelse.
  • Det underförstådda ordet är fariq (”grupp”).
  • Betydelsen blir:
    ”Var inte den första gruppen som förnekar Koranen och det den kom med.”

Hur kan de vara ”de första” när Quraysh redan förnekat?

Gud säger: {أول كافر به}, trots att Quraysh redan hade förnekat. Kommentatorerna förklarar:

  • Avsikten är:
    ”Var inte de första bland Ahl al‑Kitab som förnekar det.”
  • De är de som borde veta bäst, eftersom de känner profeternas kännetecken och har kunskap om Muhammed ﷺ i sina skrifter.

Därför kan pronomenet {به} syfta på:

1. Profeten Muhammed ﷺ

Det vill säga: Var inte de första bland Ahl al‑Kitab som förnekar denna profet, vars beskrivning ni finner i Tora och Evangelium.

2. Koranen

Det vill säga: Var inte de första bland Ahl al‑Kitab som förnekar Koranen.

Ibn Jarir al‑Tabari valde att pronomenet syftar på Koranen, eftersom det är det närmast nämnda. Men båda betydelserna är korrekta, eftersom:

  • Den som förnekar Koranen förnekar Muhammed ﷺ
  • Den som förnekar Muhammed ﷺ förnekar Koranen

Som al‑Hasan, al‑Suddi och al‑Rabiʿ ibn Anas sade:

”Den som förnekar Koranen har förnekat Muhammed ﷺ, och den som förnekar Muhammed ﷺ har förnekat Koranen.”

Ibn Abbas sade:

”Var inte de första att förneka det, när ni har kunskap om det som ingen annan har.”

Varför nämns ”först”? Har det någon begränsande betydelse?

Ordet {أول} (först) har ingen begränsande innebörd här. Det betyder inte att förnekelse endast är förbjudet om man är först. Snarare:

  • Att vara först med något ont är värre och fulare.
  • Men förbudet gäller alltid, oavsett ordning.

Abu al‑Aliyah sade:

”Var inte de första bland ert eget folk (Ahl al‑Kitab) som förnekar Muhammed ﷺ efter att ni hört om hans sändning.”

Möjliga betydelser av versen

Versen {ولا تكونوا أول كافر به} kan förstås på flera sätt, och alla är möjliga:

1. Förbudet mot att förneka är en förstärkning av uppmaningen att tro

Eftersom tro och otro är motsatser, innebär förbudet mot otro:

  • en uppmaning att vara de första som tror,
  • och en förebråelse för deras dröjsmål med att följa sanningen.

2. En antydan om att hedningarna är ännu värre i otro

Betydelsen blir:

  • ”Var inte värre i otro än avgudadyrkarna som redan förnekat Muhammed ﷺ.”

3. ”Först” betyder: var snabba att tro

Som i Guds ord:

{فأنا أول العابدين} (al‑Zukhruf: 81)
”Jag är den första av dem som underkastar sig.”

Det vill säga: Var de första som skyndar till tron.

4. ”Först” som symbol för att bli en förebild

Betydelsen blir:

  • ”Var inte sådana som förnekar Koranen och därmed blir en förebild i otro för dem som kommer efter er.”

Och vilken dålig förebild det vore.

Slutlig reflektion

Även om versen riktades till judarna under profetens tid, gäller dess innebörd alla människor, i alla tider och på alla platser:

  • en uppmaning att tro på denna religion,
  • att följa dess bud och förbud,
  • att lämna de tidigare uppenbarelser som blivit upphävda eller förvanskade,
  • och att avvisa de mänskliga lagar och ideologier som leder bort från den raka vägen.

Må Gud vägleda mig och dig till rätt ord och god avsikt.

KORANEN & SUNNAH