Ikrimah ibn Abu Jahl – Från Fiendskap till Hängivenhet

Bakgrund: Ikrimahs Ursprung och Familj

Ädel Härkomst och Faderns Roll

Ikrimah var en av de mest högt ansedda bland Quraysh, då han var rik och av ädel härkomst. Hans far, Abu Jahl, var den främste förespråkaren för shirk och en av de största tyrannerna i Makkah. Han missade aldrig en möjlighet att håna eller misshandla Profeten, frid vare över honom, och torterade de troende svårt för att få dem att avsäga sig sin tro. Ikrimah var sin fars orubblige anhängare. Hans fiendskap mot Profeten, hans förföljelse av hans anhängare och hans försök att stoppa islams och muslimernas framsteg vann hans fars beundran.

Slaget vid Badr och Förändringens Början

Abu Jahls Fall och Ikrimahs Reaktion

Vid Badr ledde Abu Jahl makkans polyteister i striden mot muslimerna. Han svor vid al‑Lat och al‑Ozza att han inte skulle återvända till Makkah om han inte krossade Muhammad. Abu Jahl var bland de första som föll i striden. Hans son Ikrimah såg honom när spjuten genomborrade hans kropp och hörde honom ge ifrån sig sitt sista smärtrop. Ikrimah återvände till Makkah och lämnade kvar liket av Qurayshs hövding, sin far. Han ville begrava honom i Makkah men det krossande nederlaget de led gjorde detta omöjligt. Från den dagen blev han en förklarad fiende till islam, med ett intensivt hat mot Profeten, frid vare över honom, och följeslagarna.

Slaget vid Uhud och Fortsatt Motstånd

Ikrimahs Roll i Qurayshs Armé

Hans brinnande passion att hämnas sin fars död ledde till slaget vid Uhud. Den högra flanken av Quraysh leddes av Khalid ibn al‑Walid. På den vänstra var Ikrimah ibn Abu Jahl. Quraysh tillfogade muslimerna stora förluster och ansåg att de hade hämnats nederlaget vid Badr.

Erövringen av Makkah och Ikrimahs Flykt

Motstånd mot Profetens Framryckning

Nio år efter sin hijrah återvände Profeten med tusentals av sina följeslagare till Makkah. Quraysh såg dem närma sig och beslutade att lämna vägen öppen för dem eftersom de visste att Profeten hade gett sina befälhavare instruktioner att inte inleda fientligheter. Ikrimah och några andra gick dock emot Qurayshs konsensus och försökte blockera muslimernas framryckning. Khalid ibn al‑Walid, nu muslim, mötte och besegrade dem i en mindre sammandrabbning där några av Ikrimahs män dödades och andra som kunde flydde. Bland dem som undkom var Ikrimah själv. All ställning eller inflytande som Ikrimah kan ha haft var nu fullständigt förstört. Profeten, frid vare över honom, gick in i Makkah och gav en allmän benådning och amnesti till alla Quraysh som gick in i den heliga moskén, eller som stannade i sina hus, eller som gick till Abu Sufyans hus, Qurayshs främste ledare. Men han vägrade att ge amnesti till några få individer som han namngav. Han gav order om att de skulle dödas även om de hittades under Kaʿbahs täckelse. Högst upp på denna lista stod Ikrimah ibn Abu Jahl. När Ikrimah fick veta detta smög han ut ur Makkah i förklädnad och begav sig mot Jemen.

Umm Hakims Insats och Ikrimahs Amnesti

Umm Hakims Tro och Mod

Umm Hakim, Ikrimahs hustru, gick då till Profetens läger. Med henne var Hind bint Utbah, Abu Sufyans hustru och Muʿawiyahs mor, samt omkring tio andra kvinnor som ville svära trohetsed till Profeten. I lägret fanns två av hans hustrur, hans dotter Fatimah och några kvinnor från Abd al‑Muttalib‑klanen. Umm Hakim reste sig och bekände sin tro på islam och sade: ”O Guds Sändebud, Ikrimah har flytt från dig till Jemen av rädsla för att du skulle döda honom. Ge honom trygghet, och Gud kommer att ge dig trygghet.” ”Han är trygg,” lovade Profeten. Umm Hakim gav sig genast av för att söka efter Ikrimah.

Resan till Tihamah och Återvändandet

Tillsammans med henne följde en grekisk slav. När de hade kommit ganska långt på vägen försökte han förföra henne, men hon lyckades hålla honom ifrån sig tills hon kom till en bosättning av araber. Hon sökte deras hjälp mot honom. De band honom och höll kvar honom. Umm Hakim fortsatte sin resa tills hon slutligen fann Ikrimah vid Röda havets kust i Tihamah‑regionen. Umm Hakim kom fram till Ikrimah och sade: ”O kusin, jag har kommit till dig från den mest generöse av män, den mest rättfärdige av män, den bäste av män … från Muhammad ibn Abdullah. Jag har bett honom om amnesti för dig. Detta har han beviljat. Så förgör inte dig själv.” ”Har du talat med honom?” ”Ja, jag har talat med honom och han har beviljat dig amnesti”, försäkrade hon honom, och han återvände med henne.

Ikrimahs Återkomst och Omvändelse

Konfrontation med Slav och Hustruns Vägran

Hon berättade för honom om försöket från deras grekiske slav att vanära henne, och Ikrimah gick direkt till den arabiska bosättningen där han låg bunden och dödade honom. Vid en av deras rastplatser på vägen tillbaka ville Ikrimah sova med sin hustru, men hon vägrade bestämt och sade: ”Jag är en muslimah och du är en mushrik.” Ikrimah blev helt bestört och sade: ”Att leva utan dig och utan att du sover med mig är en omöjlig situation.”

Profetens Varning och Mottagande

När Ikrimah närmade sig Makkah sade Profeten, frid vare över honom, till sina följeslagare: ”Ikrimah ibn Abu Jahl kommer till er som en troende och en muhajir. Förolämpa inte hans far. Att förolämpa de döda orsakar sorg hos de levande och når inte de döda.”

När han anlände gick de direkt till Profeten, som reste sig och hälsade honom entusiastiskt. ”Muhammad”, sade Ikrimah, ”Umm Hakim har berättat för mig att du har beviljat mig amnesti.” ”Det stämmer, du är trygg”, svarade han, frid vare över honom. ”Till vad kallar du?” frågade Ikrimah. ”Jag kallar dig till att vittna att det inte finns någon gud utom Allah och att jag är Allahs tjänare och Hans sändebud, att upprätta bönen och betala zakat och utföra alla andra skyldigheter i islam.”

Ikrimahs Trosbekännelse och Uppriktiga Ånger

Tawbah och Profetens Dua

”Vid Gud”, svarade Ikrimah, ”Du har endast kallat till det som är sant och du har endast befallt det som är gott. Du levde bland oss innan din mission började, och då var du den mest pålitlige av oss i tal och den mest rättfärdige av oss.” Han sträckte fram sina händer och sade: ”Jag vittnar att det inte finns någon gud utom Allah och att Muhammad är Hans tjänare och Hans sändebud.”

Profeten instruerade honom sedan att säga: ”Jag kallar Gud och de som är närvarande här till vittne att jag är en muslim som är en mujahid och en muhajir.” Detta upprepade Ikrimah och sade sedan: ”Jag ber dig att be Gud om förlåtelse för mig för all fiendskap jag riktade mot dig och för alla förolämpningar jag uttryckte i din närvaro eller frånvaro.”

Profeten svarade med bönen: ”O Herre, förlåt honom för all fiendskap han riktade mot mig och för alla expeditioner han genomförde i syfte att släcka Ditt ljus. Förlåt honom för allt han har sagt eller gjort i min närvaro eller frånvaro för att vanära mig.”

Ikrimahs Nya Liv som Muslim

Hängivenhet, Dyrkan och Mod

Ikrimahs ansikte strålade av glädje. ”Vid Gud, O Allahs Sändebud, jag lovar att vad jag än har spenderat för att hindra Guds väg, ska jag spendera dubbelt så mycket på Hans väg, och vilka strider jag än har utkämpat mot Guds väg ska jag kämpa dubbelt så mycket på Hans väg.”

Från den dagen var Ikrimah hängiven islams mission som en modig ryttare på slagfältet och som en ståndaktig dyrkare som tillbringade mycket tid i moskéer och läste Koranen. Ofta lade han Koranen på sitt ansikte och sade: ”Min Herres bok, min Herres ord”, och han grät av gudsfruktan.

Ikrimahs Sista Strid och Martyrskap

Hjältemod vid Yarmuk

Ikrimah förblev trogen sitt löfte till Profeten. Han missade aldrig någon jihad därefter och var alltid i arméns främsta led. Vid slaget vid Yarmuk kastade han sig modigt in i attacken. I en sammandrabbning där muslimerna var under hård attack trängde Ikrimah djupt in i bysantinernas led. Khalid ibn al‑Walid rusade fram till honom och sade: ”Gör det inte, Ikrimah. Din död skulle vara ett svårt slag för muslimerna.” ”Låt oss fortsätta, Khalid”, sade Ikrimah. ”Du hade privilegiet att vara med Allahs Sändebud före detta. Vad gäller mig och min far var vi bland hans bittraste fiender. Låt mig nu sona det jag gjort tidigare. Jag kämpade mot Profeten många gånger. Ska jag nu fly från bysantinerna? Det ska aldrig ske.”

Löftet att Kämpa till Döden

Sedan ropade han till muslimerna: ”Vem vill ge löfte att kämpa till döden?” Fyrahundra muslimer svarade ivrigt på hans kallelse. De kastade sig in i striden och kämpade heroisk utan Khalid ibn al‑Walids ledning. Deras djärva attack banade väg för en avgörande muslimsk seger.

Ikrimahs Sista Ögonblick

De Tre Sårade Mujahidernas Ädla Handling

När striden var över låg kropparna av tre sårade mujahidin utspridda på slagfältet, bland dem al‑Harith ibn Hisham, Ayyash ibn Abi Rabiah och Ikrimah ibn Abu Jahl. Al‑Harith bad om vatten att dricka. När det fördes till honom tittade Ayyash på honom, så Harith sade: ”Ge det till Ayyash.” När de kom till Ayyash hade han just dragit sitt sista andetag. När de återvände till al‑Harith och Ikrimah fann de att även de hade gått bort.

Följeslagarna bad att Gud skulle vara nöjd med dem alla och ge dem svalka från Kawthars källa i Paradiset — en svalka efter vilken det inte finns någon törst.

KORANEN & SUNNAH