Ahmad ibn Hanbal - KORANEN & SUNNAH

Abu Abdillah Ahmad ibn Hanbal ash‑Shaybani föddes i staden Bagdad år 780 e.Kr. (164 H). Han studerade olika ämnen i sin hemstad och reste omfattande i sin strävan efter kunskap.

I sitt stora verk Siyar Aʿlam an‑Nubalaʾ beskrev Imam adh‑Dhahabi Ibn Hanbal som:
”Den sanna Shaykh al‑Islam och ledaren för muslimerna i sin tid, hadithens mästare och religionens bevis.”

Han var främst intresserad av att förvärva kunskap om ahadith och reste mycket genom Irak, Syrien, Arabien och andra platser i Mellanöstern för att studera religion och samla Profeten Muhammads ﷺ ahadith. Hans resor upptog flera år av hans tidiga liv.

Efter att ha återvänt hem blev han student hos Imam ash‑Shafiʿi, som undervisade honom i islams fiqh och dess grundläggande principer. Detta, tillsammans med att han var en hadithlärd, gjorde honom djupt hängiven de textuella ståndpunkterna inom islam och motståndare till varje form av innovation.

Styrkan i hans tro på Allah och hans ståndaktighet i förståelsen av religionen sattes på prov när under kalifen al‑Maʾmun och kalifen al‑Muʿtasim en fitnah — en sorts inkvisitionsdomstol — upprättades för att hantera människor, bland dem många erkända lärda, som vägrade bekänna läran om Koranens skapelse. Imam Ibn Hanbal drabbades också av detta när han arresterades och fördes i kedjor inför domstolen. Men han uthärdade tålmodigt kroppslig bestraffning och fängelse och vägrade bestämt att avvika från sina övertygelser.

Hans prövning — och ummans prövning — kom till ett slut genom kalifen al‑Mutawakkil, som inte trodde på läran om Koranens skapelse. Från och med då visades imamen den heder som motsvarade hans storhet. Hans ståndaktighet bidrog till att bevara den korrekta islamiska tron angående Allahs Bok. Hans berömmelse spreds vida omkring. Hans kunskap, fromhet och orubbliga trohet mot traditionerna samlade umman och dess lärda kring hans förståelse och läror. Han dog i Bagdad år 855 e.Kr. (241 H).

Bland Imam Ibn Hanbals verk finns den stora hadithencyklopedin al‑Musnad, sammanställd under hans livstid, färdigställd av hans son Abdullah och utökad med tillägg. Al‑Musnad innehåller mer än trettio tusen ahadith. Hans andra verk inkluderar Kitab as‑Salah, om bönen och dess regler, och Kitab as‑Sunnah, om troslärans frågor såsom de förstås från Profetens ﷺ hadither och följeslagarnas uttalanden och kommentarer.

Imam adh‑Dhahabi återgav många av de lovord som uttalades av de lärda som kände Ibn Hanbal personligen. Biografin om Ibn Hanbal sträcker sig över minst 113 sidor i adh‑Dhahabis Siyar Aʿlam an‑Nubalaʾ.

Abdullah ibn Ahmad, hans son, sade:
”Jag hörde ar‑Razi säga: ’Din far memorerade en miljon hadither, som jag repeterade med honom ämne för ämne.’”

Ali ibn al‑Madini, den store hadithimamen, sade:
”Sannerligen, Allah stärkte denna religion med Abu Bakr as‑Siddiq på den stora avfallets dag (ar‑riddah), och Han stärkte den med Ahmad ibn Hanbal på inkvisitionens dag (al‑Mihnah).”

Harmala sade:
”Jag hörde ash‑Shafiʿi säga: ’Jag lämnade Bagdad och lämnade inte bakom mig någon mer dygdig, mer lärd, mer kunnig än Ahmad ibn Hanbal.’”

Från Al‑Jumuʿah Magazine, Volym 12, Nummer 3 – Rabiʿ al‑Awwal 1421 H.

KORANEN & SUNNAH