Betydelsen av Ahlus‑Sunnah wa’l‑Jamaʿah

Sunnah

I språket: ”en väg / ett spår eller en metod” [1].

I shariʿah‑användning: ”den vägledning som Sändebudet och hans följeslagare var på i fråga om kunskap, tro, tal och handling. Detta är sunnahn — att följa den är obligatoriskt, dess anhängare har prisats och dess övergivare har klandrats [2]. Termen sunnahh används också för olika former av dyrkan och trosuppfattningar, och allt som strider mot den kallas bidʿah (innovation).” [3]

Jamaʿah

I språket: ”[det] kommer från ijtimaʿ (en samling, när människor kommer samman, dvs. en förening) och är motsatsen till separation och splittring. Jamaʿah är ett folk som har förenat sig kring en viss sak.” [4]

I shariʿah‑användning: ”De är denna ummahs salaf [5], bland följeslagarna och tabiʿin (följeslagarnas efterföljare) och de som följer dem i godhet fram till Domedagen. De är de som förenar sig kring Boken och Sunnah och kring sina ledare (dvs. sina lärda), och de som vandrar på det som Sändebudet, hans följeslagare och de som följde dem i godhet var på.” [6]

ahlus‑Sunnah wa’l‑Jamaʿah

”De är de som håller fast vid Sändebudets sunnahh, de som förenar sig kring den, och de är Sändebudets följeslagare, vägledningens lärda, som följer följeslagarna och de som vandrar på deras väg i tro, tal och handling fram till Domedagen [7], medan de förblir ståndaktiga i denna följsamhet. De undviker att införa innovationer och undviker innovationer oavsett plats eller tid. De är de som kommer att förbli överlägsna, hjälpta (av Allah) fram till Domedagen.”

Så Ahlus‑Sunnah wa’l‑Jamaʿah har beskrivits som de som håller fast vid sunnahn och — [i alla omständigheter] — undviker / avvisar de uppfunna sakerna och innovationerna i religionen [8].

Vad Jamaʿah inte betyder

Med ordet Jamaʿah avses inte:

alla muslimer som helhet,
inte heller de som är flest till antalet eller den stora majoriteten [9].

Detta eftersom Sändebudet nämnde att at‑Taʾifat al‑Mansurah [10] är en enda grupp bland de sjuttiotre grupperna.

Andra namn för Ahlus‑Sunnah

Ahlus‑Sunnah har också kallats andra namn och beskrivningar som rapporterats från Sändebudet eller från de lärda som följer Ahlus‑Sunnah.

De har kallats:

Ahlus‑Sunnah (utan tillägget Jamaʿah),
al‑Jamaʿah ensamt — vilket har återberättats från Profeten (genom Muʿawiyah), som sade:

”Sannerligen kommer denna ummah att splittras i sjuttiotre sekter, och alla av dem är i Elden utom en — och det är al‑Jamaʿah.” [11]

as‑Salaf as‑Salih ^[12] och Ahl al‑Athar

Uttrycket as‑Salaf as‑Salih (de rättfärdiga föregångarna) är synonymt med Ahl us‑Sunnah. Ahl us‑Sunnah har också kallats Ahl al‑Athar (berättelsernas folk), vilket betyder: de som följer sunnahn som överförts från Sändebudet och hans följeslagare.

ahl al‑Hadith

De har också kallats Ahl al‑Hadith (hadith‑folket), eftersom de tar från Sändebudets sunnahh det som har återberättats, och det som finns däri av kunskap och insikt, och de följer hans vägledning både utåt och inåt. Ahl us‑Sunnah är därför Ahl al‑Hadith i denna betydelse.

Att Ahl us‑Sunnah, at‑Taʾifat al‑Mansurah och al‑Firqat an‑Najjiyah kallas Ahl al‑Hadith är något som är välkänt och omfattande hos denna ummahs salaf, eftersom detta krävs av texterna, av den faktiska beskrivningen av verkligheten och av tydliga bevis. Detta har fastställts från Ibn al‑Mubarak, Ibn al‑Madini, Ahmad ibn Hanbal, Imam al‑Bukhari, Ahmad ibn Sinan och andra än dem, må Allah vara nöjd med dem alla [13].

Många av de lärda har kallat dem (Ahl us‑Sunnah) på liknande sätt och har inlett sina böcker, verk och sammanställningar med detta namn. Till exempel boken Aqidat as‑Salaf Ashab al‑Hadith (Salafs troslära, hadith‑folkets följeslagare) av Imam Ismaʿil as‑Sabuni (d. 449 H).

Se även Majmuʿ al‑Fatawa av Shaykh al‑Islam Ibn Taymiyyah 4/9, 95 där han kallar Ahl us‑Sunnah för Ahl al‑Hadith.

al‑Firqat an‑Najjiyah

Och även al‑Firqat an‑Najjiyah (den räddade sekten): Detta är den som räddas från Elden på grund av sin följsamhet till Sändebudets sunnahh. Denna term är tagen från hadithen:

”Och denna ummah kommer att splittras i sjuttiotre sekter; sjuttiotvå kommer att vara i Elden och en i Paradiset — och det är al‑Jamaʿah.” [14]

at‑Taʾifat al‑Mansurah

Det är därför många bland salaf och religionens lärda kallar Ahl us‑Sunnah för al‑Firqat an‑Najjiyah, och de som tydligt är på sanningen för at‑Taʾifat al‑Mansurah (den hjälpta gruppen). Detta är de som Sändebudet själv har nämnt i sin utsaga:

”Det kommer alltid att finnas en liten grupp (taʾifah) från min ummah som tydligt är på sanningen fram till Domedagen.” [15]

al‑Jamaʿah

De kallas också al‑Jamaʿah och ibland Ahl al‑Jamaʿah, som tidigare nämnts.

Ordet Jamaʿah, som syftar på Ahl us‑Sunnahs Jamaʿah — de som samlas och förenar sig kring sanningen — kommer från ijtimaʿ (samling, enighet), vilket är motsatsen till furqah (splittring). Ordet Jamaʿah innehåller också betydelsen av ijmaʿ (unanim överenskommelse), vars motsats är ikhtilaf (meningsskiljaktighet).

Ahl us‑Sunnah har beskrivits som de som har förenat sig kring usul ad‑din[16], är överens om dem och har förenat sig kring religionens lärda.

Ahl al‑Ittibaʿ

De har också beskrivits som Ahl al‑Ittibaʿ (följsamhetens folk), eftersom det är deras väg att följa Sändebudets spår (athar) både utåt och inåt, att följa vägen hos denna ummahs första och främsta — al‑Muhajirun och al‑Ansar[17] — och att följa Sändebudets råd, frid vare med honom, när han sade:

”Ni måste följa min sunnahh och de rätt vägledda kalifernas sunnahh efter mig. Håll fast vid den och bit fast i den med era kindtänder. Akta er för de nyuppfunna sakerna, för varje bidʿah är villfarelse …”[18]

Fotnoter

[1]
Se Mukhtar as‑Sihah, s. 317 och Ibn Manzurs Lisan al‑Arab 13/220–228.

[2]
Se al‑Wasiyyah al‑Kubra fi Aqidat Ahl as‑Sunnah wa’l‑Jamaʿah, s. 23; Sharh Aqidat al‑Wasitiyyah av Muhammad Khalil Kharras, s. 16; och Sharh Aqidat at‑Tahawiyyah, s. 33.

[3]
Se al‑Amr bi’l‑Maʿruf wa’n‑Nahy ʿani’l‑Munkar av Ibn Taymiyyah, s. 77.

[4]
Se Lisan al‑Arab, 8/53–60.

[5]
Salaf: Betydelsen i arabiska språket är ”de som föregick, de som gått före”. Användning: ett ord som de tidigaste lärda använde för de tre första generationerna av muslimer och de som följer deras väg, i enlighet med hadithen som återberättats av al‑Bukhari: ”Den bästa generationen är min generation, sedan de som följer dem, sedan de som följer dem.”

Imam Abu Hanifah (d. 150 H), må Allah förbarma sig över honom, sade: ”Håll fast vid al‑athar (berättelserna) och at‑tariqah (vägen) hos salaf (de fromma föregångarna) och akta dig för nyuppfunna saker, för allt sådant är innovation.” [Återberättad av as‑Suyuti i Sawn al‑Mantiq wa’l‑Kalam, s. 32]

Genom att hålla fast vid deras väg, deras trosuppfattningar och deras förståelse, och dyrka Allah i Hans enhetlighet enligt den autentiska sunnahn i följeslagarnas anda, garanteras man framgång i detta liv och trygghet från Elden i nästa liv.

När följeslagarna frågade Profeten om vilka som skulle räddas från Elden, svarade han: ”De är de som är på det jag och mina följeslagare är på.” [Återberättad av at‑Tirmidhi från Amr ibn al‑As – hadith hasan]

Alla stora lärda, från de tidigaste till de senare, har uppmanat till att hålla fast vid salafs väg och metodologi (manhaj) eftersom det är det enda sättet till räddning.

Ibn Taymiyyah, må Allah förbarma sig över honom, sade: ”Det finns ingen kritik mot den som visar salafs väg, som håller fast vid den och hänvisar till den. Tvärtom är det obligatoriskt att acceptera detta från honom enligt enhällig överenskommelse (ittifaq), eftersom salafs väg inte är något annat än sanningen (al‑haqq).” [Majmuʿ al‑Fatawa, 4:149]

[6]
Se al‑Iʿtisam av ash‑Shatibi, 1/23; Sharh Aqidat al‑Wasitiyyah av Kharras, s. 16–17; och Sharh Aqidat at‑Tahawiyyah, s. 33.

[7]
Se Sharh Aqidat at‑Tahawiyyah av Abi ʿIzz al‑Hanafi, s. 330 och Risaʾil fi al‑Aqidah, s. 53.

[8]
Termen bidʿah avser varje tro, tal eller handling som inte kommer från Sändebudet och hans följeslagare och som saknar föregång hos dem. Denna term är relevant i varje tid och kommer att förbli så fram till Domedagen. Allah har i varje generation låtit pålitliga personer bevara Hans religion.

[9]
Abu Umamah återberättar att Profeten, frid vare med honom, sade: ”Min ummah kommer att splittras i sjuttiotre sekter; sjuttiotvå i Elden och en i Paradiset.” Vi sade: ”Beskriv dem för oss, Allahs Sändebud.” Han sade: ”As‑Suwad al‑Aʿzam (den stora majoriteten).” Återberättad av al‑Lalikaʾi i Sharh Usul al‑Iʿtiqad och Ibn Abi Asim i as‑Sunnah.

Den stora majoriteten här avser inte majoriteten av människor i varje tid, utan är specifik för följeslagarnas och tabiʿins era.

Abdullah ibn Masʿud sade: ”Al‑Jamaʿah är det som överensstämmer med sanningen — även om det bara är en person.”

Ishaq ibn Rahawayh (d. 238 H) sade: ”Om du frågar de okunniga om ’den stora majoriteten’ säger de: majoriteten av människor. De vet inte att al‑Jamaʿah är den lärde som håller fast vid Profetens berättelser och hans väg. Den som är med honom och följer honom — han är al‑Jamaʿah.” Återberättad av Abu Nuʿaym i Hilyat al‑Awliyaʾ.

I följeslagarnas och tabiʿins tid var majoriteten på sanningen, eftersom de levde nära Profetens tid och han vittnade om deras dygd. För dem som kom efteråt gäller inte antalet, eftersom texterna visar att ondskan kommer att öka, umman kommer att splittras i sjuttiotre sekter och islam kommer att återvända som något främmande.

[10]
Den hjälpta gruppen: en synonym för Ahl us‑Sunnah wa’l‑Jamaʿah.

[11]
Återberättad av Ibn Abi Asim i al‑Kitab wa’s‑Sunnah (1/33). Shaykh al‑Albani sade att hadithen är sahih.

[12]
Tillägget as‑Salih betyder ”rättfärdig”. Se fotnot [5] ovan.

[13] Ibn al‑Mubarak, må Allah förbarma sig över honom, sade: ”Enligt mig är de Ashab al‑Hadith.” Imam al‑Bukhari återberättade att Ibn al‑Madini sade: ”De är Ashab al‑Hadith.” Ahmad ibn Hanbal sade: ”Om den hjälpta gruppen inte är Ashab al‑Hadith, då vet jag inte vilka de är!” Shaykh Abd al‑Qadir al‑Jilani sade: ”Den räddade sekten är Ahl us‑Sunnah wa’l‑Jamaʿah, och det finns inget annat namn för Ahl us‑Sunnah än ett — och det är Ashab al‑Hadith.”

[14]
Återberättad av Abu Dawud i hans Sunan, i Kitab as‑Sunnah, nr. 4597.

[15]
Återberättad av Muslim, at‑Tirmidhi, Ibn Majah och al‑Hakim — sahih.

[16]
Usul ad‑Din (religionens grundprinciper): detta avser trosfrågor (ʿaqidah), inklusive tron på Allah, den Upphöjde, och allt som tillkommer Honom av tawhids betydelser gällande Hans väsen, namn och egenskaper.

[17]
al‑Muhajirun är de som utvandrade från Makkah till Madinah med Profeten, frid vare med honom. al‑Ansar är de som tog emot utvandrarna i Madinah och hjälpte dem.

[18]
Återberättad av Ibn Abi Asim i sin Kitab as‑Sunnah. Shaykh al‑Albani sade att dess isnad är sahih och att alla dess berättare är pålitliga.

KORANEN & SUNNAH