Ladda ner som PDF

Kapitel 67 – al-Mulk: Guds rike, människans prövning och tacksamhetens väg

Kapitel 67, al-Mulk ~ Den Högsta Makten

Beskrivning: En kort kommentar till kapitel 67 i den heliga Koranen. Dessa verser påminner oss om vår livsuppgift och om Guds allmakt över hela skapelsen.

Inledning

Kapitlet börjar med omnämnandet av Guds rike (mulk på arabiska), vilket ger det dess namn. Det uppenbarades i Mecka under de första stadierna av motstånd efter att Profeten Muhammads uppdrag just hade börjat. Suran utmanar de icke-troende med deklarationer om Guds totala makt över dem och allt annat, i denna värld och i nästa. Den beskriver den ånger som de icke-troende ska uttrycka på Uppståndelsens dag (verserna 9–10, 27). Den varnar dem som är okunniga om Gud och livet efter detta.

Profeten Muhammad, må Guds nåd och välsignelser vara över honom, brukade recitera detta kapitel varje natt innan han gick till sängs [at-Tirmidhi]. Det finns flera rapporter tillskrivna Profeten Muhammad som talar om kapitlets förträffliga egenskaper. Den mest tillförlitliga är följande:

”Det finns en sura i Koranen, inte mer än trettio verser lång, som ska argumentera till förmån för den som kan den tills den för honom in i Paradiset. Det är Surah Tabarak (Mulk)” [Abu Dawoud, at-Tirmidhi].

Verserna 1–5 – Några manifestationer av Guds makt

”Han som har makt över allt” befriar oss från att frukta andra. När detta reciteras varje natt påminner vi oss om att den yttersta godheten endast finns hos Gud, och detta stärker vår kärlek till Honom. När vi påminner oss om att Han styr vår värld ska vi endast frukta Honom. Vi ska inte bekymra oss över människors förväntningar, utan vår oro ska vara: ”Hur vill Gud att jag ska leva?”

Gud gav oss denna cykel av liv och död för att pröva oss och se vem av oss som är bäst i gärningar. Om vårt liv är ett test och resultaten beror på vackra gärningar, måste vi ständigt påminna oss om att varje handling blir vacker i Guds ögon när den görs enbart för Hans skull och enligt Profetens väg. Endast i lydnad finner vi frid och ro. Se bara på himlarna och hur de är i fullkomlig underkastelse till sin Skapare. Guds tecken finns överallt men vi är för upptagna med våra egna angelägenheter. De flesta människor tänker inte seriöst på Efterlivet.

Verserna 6–11 – De icke-troendes slut och deras bekännelse av synder

Gud säger att när de icke-troende kastas i Elden ska Helvetets väktare fråga dem om de inte hade blivit varnade. De ska erkänna sitt största misstag: att de istället för att ta råd brukade håna dem som varnade dem som vilseledda. Faktum är att när man inte vill möta verkligheten slutar till och med ens sinnen att fungera. Öronen hör inte och hjärtat begrundar inte.

I denna värld vill vi aldrig erkänna våra fel, men i Efterlivet ska alla inse sina synder. Tyvärr ska det då vara förgäves. De ska bekänna sina synder och Helvetets invånare ska vara långt från Guds barmhärtighet.

Verserna 12–15 – Guds löfte, kunskap och gåvor

Tro är värdefull endast när man tror även utan att se. Gud varnar oss här att om vi bara gör anspråk på tro men hjärtat inte tror, så ska vi minnas att Han vet allt. Vi säger att vi har överlämnat våra liv till Gud. Förstår vi ens vad det betyder att överlämna sig? Som exempel: se på jorden och dess underkastelse. Vi ska begravas i denna jord och från den ska vi återuppväckas, men de flesta av oss glömmer döden och uppståndelsen och lever sedan på jorden i en dåraktig illusion.

Verserna 16–22 – Utmaning och tillrättavisning av polyteisterna

Gud vill att vi ska lämna vår arrogans och inse att samma jord som Gud har gjort tjänlig för oss kan bli vårt straff. Om vi idag tror att det är osannolikt kan vi se på historien om tidigare nationer och hur de utrotades på grund av sina synder.

Om vi inte har tid att gå in i detaljerna om det förflutna kan vi helt enkelt se på fåglarna i himlen. Har du någonsin lagt märke till hur de flyger så lätt i luften? Vem håller dem mot jordens gravitation? Liksom den barmhärtige Gud håller fåglarna i luften, håller samma Gud oss stadigt på jorden. Om Han ville kunde Han upphöra att ge jorden dess gravitation och vi skulle alla spridas i atmosfären. Tror vi att någon annan än Gud kan rädda oss? Om Han slutar ge oss mat, vem ska då försörja oss?

Varför kommer dessa enkla sanningar till oss som nya upptäckter? För att vi har tagit allt för givet och slutat tänka bortom det uppenbara. Generation efter generation följer människor blint sina familjers och vänners traditioner och tror ändå att de är på rätt väg. Gud gav oss alla sinnen och förmågor med vilka vi borde ha känt igen Honom, och Han gav oss känsliga hjärtan – men vad har vi gjort?

Verserna 23–27 – Guds makt i skapelsen och att samla människor på Uppståndelsens dag

Gud gav oss en bestämd tid i denna värld och fri vilja att göra som vi vill. Med andra ord: vi väljer att tro eller att förneka; oavsett vad vi väljer ska vi alla samlas inför Honom på Uppståndelsens dag.

Gud ensam har låtit miljarder människor leva på jorden för att pröva dem i deras världsliga liv. På den slutliga Domedagen ska Han samla alla inför Sig för att hålla räkenskap över deras gärningar. Kunskapen om när den Dagen ska komma tillhör endast Gud. Profeten är endast en varnare.

Verserna 28–30 – Befrielse och försörjning är i Guds händer

Hela kapitlet handlar om att förändra våra tankar. Vi tenderar att leva på autopilot. Vi utför vårt arbete, även våra handlingar av tillbedjan, och vi tänker knappt på Gud. Vi glömmer att varje andetag sker med Hans tillåtelse. Varje droppe vatten vi dricker är från Hans barmhärtighet. Frågan är: är vi tacksamma?

Låt Surah Al-Mulk bli en regelbunden del av ditt liv så att den dagligen påminner dig på ett sätt som får dig att se livet med hjärtats ögon. Älska Gud mer än något annat och frukta Honom mer än allt annat. Den känslan ska leda till de vackraste gärningar som gör oss vackra i Guds ögon.

KORANEN & SUNNAH