Kaʿb ibn Malik - KORANEN & SUNNAH

I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn

Hans namn

Han är Kaʿb ibn Malik ibn Abi Kaʿb Amr ibn al‑Qayn ibn Kaʿb ibn Suwad ibn Ghanm ibn Kaʿb ibn Salamah al‑Ansari al‑Khazraji, en av dem som deltog vid Aqabah och vid Uhud.

Några av hans dygder

Han var en av Allahs Sändebuds ﷺ poeter, en av hans ädla följeslagare, en av de tre som stannade kvar (i Tabuk) och som Allah sedan tog emot i sin nåd, och en av dem som bevittnade Aqabah.

Han har omkring trettio hadither, varav al‑Bukhari och Muslim är överens om tre. Al‑Bukhari har en hadith exklusivt från honom, och Muslim två.

Bland dem som återberättade från honom finns hans söner: Abdullah, Obaydullah, Abd ar‑Rahman, Muhammad och Maʿbad — söner till Kaʿb — samt Jabir, Ibn Abbas, Abu Umamah, Omar ibn al‑Hakam, Omar ibn Kathir ibn Aflah, andra följeslagare och hans sonson Abd ar‑Rahman ibn Abdullah.

Ibn Abi Hatim sade: ”Kaʿb var en av Ahl as‑Suffah, och han förlorade synen under Muʿawiyahs kalifat.”

Orwah nämnde honom bland de sjuttio som bevittnade Aqabah.

Sadaqah ibn Sabiq återgav från Ibn Ishaq att Profeten ﷺ gjorde brödraskap mellan Talhah ibn Obaydillah och Kaʿb ibn Malik. Det har också sagts att han gjorde brödraskap mellan Kaʿb och az‑Zubayr.

Kaʿb berättade: ”När vi drevs tillbaka på Uhud var jag den första som kände igen Allahs Sändebud ﷺ och gav de troende glädjebudet att han levde och var oskadd. Jag var i ravinen. Profeten ﷺ kallade på Kaʿb och gav honom sin mantel, som var gul. Kaʿb tog på sig den och kämpade hårt den dagen tills han fick sjutton sår.”

Ibn Sirin sade: ”Profetens poeter var Hassan ibn Thabit, Abdullah ibn Rawahah och Kaʿb ibn Malik.”

Abd ar‑Rahman ibn Kaʿb berättade från sin far att han sade: ”O Allahs Sändebud, Allah har uppenbarat det Han uppenbarat om poeterna.” Profeten ﷺ sade: ”Den som kämpar, kämpar med sitt svärd och sin tunga. Vid Honom i vars hand min själ är — det är som om ni kastar pilar på dem.”

Ibn Sirin sade: ”Kaʿb brukade nämna kriget och säga: ’Vi gjorde och vi ska göra’, och hotade dem. Hassan nämnde deras brister och deras dagar. Ibn Rawahah hånade dem för deras otro. Stammen Daws antog islam på grund av en vers som Kaʿb sade.”

Hans död

Al‑Haytham och al‑Madaʾini sade att Kaʿb dog år 40 e.H. Al‑Waqidi sade att han dog år 50 e.H. Al‑Haytham ibn Adi sade också att han dog år 51 e.H.

Sammandrag av berättelsen om hans ånger (tawbah)

(Berättelsen finns i sin helhet i de två Sahih‑samlingarna.)

Abd ar‑Rahman ibn Abdullah ibn Kaʿb berättade från sin far att han hörde Kaʿb säga:

”Jag uteblev aldrig från Allahs Sändebud ﷺ i någon expedition förrän Tabuk — förutom Badr, och jag skulle inte vilja ha varit med vid Badr. Jag missade eden vid Aqabah. Profeten ﷺ brukade, när han ville ut i strid, antyda något annat än det verkliga målet. Men vid Tabuk befallde han folket att förbereda sig ordentligt. Jag var då i mitt bästa tillstånd, men jag drogs till skuggan och de mogna frukterna. Jag fortsatte så tills han gav sig av. Jag sade: ’Jag går i morgon och köper min utrustning.’ Jag gick till marknaden men det blev svårt för mig. Jag sade: ’Jag går i morgon.’ Så fortsatte jag tills synden omslöt mig och jag blev kvar.”

Han fortsätter att berätta hur han gick i Medinas gator och såg att de som var kvar antingen var kända för hyckleri eller var svaga. De som uteblev var omkring åttio män.

När Profeten ﷺ nådde Tabuk frågade han: ”Vad gjorde Kaʿb?” En man sade: ”Hans två mantlar och hans blick på sina axlar höll honom kvar.” Muʿadh sade: ”Vilken dålig kommentar! Vi känner bara gott om honom.”

När Kaʿb kom inför Profeten ﷺ log han ett argt leende och sade: ”Har du inte köpt ditt riddjur?” Han sade: ”Jo.” Profeten ﷺ sade: ”Vad höll dig då tillbaka?”

Kaʿb sade: ”Vid Allah, om jag satt framför någon annan än dig skulle jag kunna komma undan med en ursäkt — jag har fått gåvan att tala väl. Men jag vet att om jag ljuger för dig kommer Allah att göra dig missnöjd med mig. Så jag talar sanning i hopp om Allahs belöning.”

Profeten ﷺ sade: ”Den här mannen har talat sanning. Res dig tills Allah dömer i ditt fall.”

Profeten ﷺ förbjöd sedan folket att tala med de tre. Kaʿb berättar hur ingen talade till dem, hur till och med väggarna och marken kändes främmande. Hans två följeslagare grät dag och natt.

En kristen man kom med ett brev från Ghassans kung som bjöd Kaʿb att komma till honom. Kaʿb brände brevet.

En natt hörde han en röst ropa från berget Salʿ: ”Gläd dig, Kaʿb ibn Malik!” Han föll ned i prostration. En ryttare kom också med budskapet, men rösten hade varit snabbare.

När han kom till Profeten ﷺ satt han i moskén, omgiven av muslimerna, och hans ansikte lyste som månen. Han sade:

”Gläd dig, Kaʿb — detta är den bästa dagen som någonsin kommit över dig.”

Sedan reciterade han:

”Allah har vänt Sig i nåd till Profeten, emigranterna och hjälparna …” [at‑Tawbah: 117]

Och även om oss uppenbarades:

”O ni som tror, frukta Allah och var med de sannfärdiga.” [at‑Tawbah: 119]

Kaʿb sade: ”O Allahs Sändebud, som en del av min ånger ska jag aldrig tala annat än sanning, och jag ska ge bort hela min förmögenhet som allmosa.” Profeten ﷺ sade: ”Behåll en del av din förmögenhet — det är bättre för dig.”

I en annan version: Talhah kom springande och tog min hand och gratulerade mig — och Kaʿb glömde aldrig detta av Talhah.”

Kaʿb ibn Maliks dygder är mycket många.

Hans död

Ibn Hibban sade att han dog under de dagar då Ali ibn Abi Talib dödades. Al‑Bukhari nämner endast att han diktade en elegi över ʿOthman. Det finns inga rapporter om honom i striderna mellan Ali och Muʿawiyah. Al‑Baghawi sade: ”Det har nått mig att han dog i Sham under Muʿawiyahs kalifat.”

Källor för biografin

as‑Siyar (2/523)
al‑Isabah (3/302)
al‑Mustadrak (3/440)
Usd al‑Ghabah (4/487)
Shadharat adh‑Dhahab (1/56)

10 Senaste inlägg:

Kategorier:

Etiketter: