Hadithen på svenska
Abu Saʿid al-Khudri – må Allah vara nöjd med honom – berättade att Guds Sändebud ﷺ sade:
”En muslims izar (nederdel) bör nå till halva vaden. Det är ingen synd om den når mellan det och anklarna. Men det som är under anklarna är i elden. Den som släpar sin izar av högmod – Allah kommer inte att se på honom.”
(Autentisk – återberättad av Abu Dawud, Ibn Majah och Ahmad, [Sunan Abi Dawud: 4093])
Förklaring
Profeten ﷺ ger här riktlinjer för klädseln, särskilt för män, med fokus på nederdelen av plagget (izar eller byxor). Han anger tre nivåer:
- Bästa nivån: Izar slutar vid halva vaden – detta är den mest rekommenderade längden.
- Tillåten nivå: Izar som når ner till anklarna – detta är tillåtet, men inte det mest föredragna.
- Förbjuden nivå: Izar som hänger under anklarna – detta är förbjudet, särskilt om det görs av högmod.
Profeten ﷺ varnar särskilt för att släpa kläder i arrogansens anda, vilket var vanligt bland de rika och stolta i förislamisk tid. Det handlar alltså inte bara om längden, utan avsikten bakom klädseln.
Lärdomar från hadithen
- Islam uppmuntrar till ödmjukhet även i klädseln
- Att bära kläder under anklarna kan vara förbjudet om det görs av högmod
- Profeten ﷺ betonade att Allah inte ser på den som klär sig i arrogans
- Hadithen påminner oss om att yttre handlingar speglar inre tillstånd
Praktiskt råd
- För män: Håll byxben eller izar ovanför eller vid anklarna, särskilt med ödmjuk avsikt
- Undvik att klä dig på ett sätt som signalerar högmod, överlägsenhet eller arrogans
- Kom ihåg att klädseln är en del av din karaktär och din relation till Allah
- Be Allah: ”Å Allah, gör mig ödmjuk i mitt yttre och mitt inre, och skydda mig från högmod och självhävdelse.”
Originalet på arabiska
عَنْ أَبِي سَعِيدٍ الْخُدْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: «إِزْرَةُ الْمُسْلِمِ إِلَى نِصْفِ السَّاقِ، وَلَا حَرَجَ – أَوْ لَا جُنَاحَ – فِيمَا بَيْنَهُ وَبَيْنَ الْكَعْبَيْنِ، وَمَا كَانَ أَسْفَلَ مِنَ الْكَعْبَيْنِ فَهُوَ فِي النَّارِ، مَنْ جَرَّ إِزَارَهُ بَطَرًا لَمْ يَنْظُرِ اللَّهُ إِلَيْهِ». [صحيح] – [رواه أبو داود وابن ماجه وأحمد] – [سنن أبي داود: 4093]