När kommer Guds hjälp? - KORANEN & SUNNAH

I en tid då falskheten tycks dominera, och dess makt breder ut sig över nationer och folk, medan de muslimska folken upplever svaghet, tillbakapressning och ett avtagande ljus — längtar varje troende själ efter den klara dag då tawhids fana åter vajar över jorden, och sanningens ljus sprids för att lysa upp en värld som tyngts av otro och tyranni.

För att dessa ädla förhoppningar ska bli verklighet måste vi söka vägen till seger och befrielse från detta mörka tillstånd. Den vägen finns endast genom att återvända till Guds bok, för att därifrån hämta de kosmiska och psykologiska lagar som leder till den efterlängtade räddningen. Därför har vi valt en mäktig vers ur Guds bok som skildrar de troendes tillstånd i tider av svårigheter och prövningar — Hans ord: {När kommer Guds hjälp?} (al‑Baqarah: 214). Den får vara utgångspunkten för vårt samtal om denna viktiga fråga.

Gud säger i Sin ädla bok:

{Tror ni att ni ska gå in i paradiset utan att det kommer över er liknande det som drabbade dem som gick före er? De drabbades av nöd och svårigheter och skakades så hårt att till och med sändebudet och de troende med honom sade: När kommer Guds hjälp? Sannerligen, Guds hjälp är nära.} (al‑Baqarah: 214)

Denna vers uppenbarades under slaget vid al‑Khandaq, då muslimerna genomled de hårdaste psykiska och fysiska prövningarna — kyla, hunger och omringning av fiendens styrkor som ville utplåna dem fullständigt. Ingen beskrivning fångar deras tillstånd bättre än Guds ord:

{När de kom över er uppifrån och nerifrån, och när era blickar flackade och era hjärtan nådde upp i halsen, och ni började tänka olika tankar om Gud. Där sattes de troende på prov och skakades av en kraftig skakning.} (al‑Ahzab: 10–11)

Trots denna skräck höll muslimerna ut, fullgjorde vad Gud befallt dem, och till slut kom den klara segern. Otron besegrades, dess arméer flydde i förnedring, och denna händelse blev en mäktig läxa för den muslimska umman — en läxa som tydligt visar vad sann seger är och vilka vägar som leder till den.

Genom att förstå denna läxa kan vi besvara de frågor som ofta hörs:

”När ska förtrycket falla? När ska bojorna brytas? När gryr islams morgon och mörkrets natt försvinner?”

Frågorna är många, men svaret är att Gud i Sin visdom har bestämt att kampen mellan sanning och falskhet är en universell lag — från Adam till den dag då Gud ärver jorden och allt på den. Men slutet tillhör de gudfruktiga, och segern är för Gud, Hans Sändebud och de troende. Gud säger:

{Gud har skrivit: Jag och Mina sändebud ska segra. Gud är stark och allsmäktig.} (al‑Mujadilah: 21)

Och Han säger:

{Vårt ord har redan gått före för Våra sändebud: de ska sannerligen segra, och Vår här ska sannerligen bli de överlägsna.} (al‑Saffat: 171–173)

Profeten ﷺ gav också sin umma detta glädjebudskap. Tamim al‑Dari berättar att Profeten ﷺ sade:

”Denna sak (islam) kommer att nå dit natt och dag når. Gud kommer inte att lämna ett hus av lera eller hår utan att Han låter denna religion nå det — genom en ädel som Gud ger ära, eller genom en förödmjukad som Gud förödmjukar. Genom islam ger Gud ära, och genom otro förnedrar Han.” (Ahmad och al‑Bayhaqi)

Den seger Gud lovat Sina troende tjänare är inte begränsad till denna värld. Gud säger:

{Vi ska sannerligen hjälpa Våra sändebud och de som tror — i detta liv och på den dag då vittnena träder fram.} (Ghafir: 51)

Någon kan fråga: ”Men vissa profeter dödades av sina folk, som Zakariyya och Yahya. Andra tvingades lämna sina folk, som Ibrahim. Hur förenas detta med versen?”

Svaret är att deras seger kom efter deras död. Gud lät deras förtryckare drabbas av förnedring och straff. Nimrod togs av Gud med ett mäktigt straff. Gud hjälpte Ibrahim och gjorde Hans ord det högsta. Profeten ﷺ sade i en autentisk hadith:

”Den som visar fiendskap mot en av Mina vänner — mot honom förklarar Jag krig.” (al-Bukhari)

Så Gud gav Sitt stöd till Sina profeter, gjorde deras ord överlägsna och räddade de troende.

Men detta är bara det uppenbara svaret. Den djupare hemligheten finner vi i berättelsen om folket i diket (ashab al‑ukhdud). Gud säger:

{De som förföljde de troende männen och kvinnorna och sedan inte ångrade sig — för dem är helvetets straff och eldens straff.} (al‑Buruj: 10)

Det är en hjärtskärande slutscen. Trots detta berättar Gud inte att Han sände änglar för att straffa förtryckarna, eller att Han lät jorden sluka dem. Inget av detta nämns. Var är då segern?

Gud vill lära umman en mäktig läxa:

Sann seger är inte alltid yttre triumf — utan att stå fast vid principerna.

De troende som kastades i elden vann i verklig mening, för de stod fasta i tron trots de svåraste prövningar. Detta är den sanna segern som umman måste förstå.

Den yttre segern kan dröja — av visdomar som bara de med djup insikt förstår. Bland dessa:

Umman kan vara inte redo att bära segerns ansvar.
Gud vill rena de troendes avsikter från själviskhet och världsliga motiv.
Falskheten kan ännu inte ha avslöjats helt för folket, och därför behöver tiden mogna så att människor ser dess fördärv tydligt.

När falskheten väl avslöjats och folket inser dess skada, kommer segern att tas emot med övertygelse — och ingen kommer att sörja dess fall.

Slutsats

Gud kommer att upphöja Sitt ord och ge seger åt Sin religion. Men det sker endast genom att umman tar till sig segerns orsaker och dess villkor. Hur lång nattens mörker än blir, kommer gryningen av seger — med Guds löfte. Då gläds de troende åt Guds hjälp, och den profetiska kallelsen sprids över hela jorden.

Vi ber Gud att låta oss bevittna den dagen. Det är inte svårt för Honom.

KORANEN & SUNNAH