Maqasid Surat ar‑Rum (Surans syften)

Sura ar‑Rum är den trettionde suran enligt den ‘uthmaniska ordningen i mushafen, och den är den åttiofjärde suran enligt uppenbarelsens kronologi. Den uppenbarades efter sura al‑Inshiqaq och före sura al‑‘Ankabut. Den är enhälligt klassad som mekkansk, och as‑Suyuti nämner den inte i al‑Itqan bland de suror där det råder oenighet om mekkanitet eller medinensitet. Den består av sextio verser.

Anledningen till att denna sura uppenbarades är vad at‑Tirmidhi och andra återger från Ibn ‘Abbas, må Allah vara nöjd med dem båda: När perserna och romarna krigade, och perserna besegrade romarna, blev avgudadyrkarna i Mekka glada över persernas seger, eftersom perserna var polyteister och inte ”bokens folk”, vilket gjorde dem mer lika Quraysh. Araberna i Hijaz och Irak stödde perserna, medan arabernas stammar i Levanten stödde romarna. Quraysh använde därför denna händelse för att håna muslimerna. Då uppenbarade Allah denna sura som ett fördömande av dem och som ett upphävande av deras hån, genom att meddela att romarna skulle segra över perserna efter några år.

När de första verserna uppenbarades gick Abu Bakr, må Allah vara nöjd med honom, ut i Mekkas gränder och ropade: {Alif Lam Mim. Romarna har besegrats. Men efter sin nederlag kommer de att segra – inom några år} (ar‑Rum: 1–4). Abu Bakr slog vad med avgudadyrkarna om detta.

Det har återberättats från Qatadah och andra att romarnas seger över perserna inträffade under året för Bay‘at ar‑Ridwan, vilket många berättelser bekräftar, och det var efter att Ubayy ibn Khalaf dödades vid Uhud. Berättelserna är överens om att romarnas seger inträffade sju år efter persernas seger, vid vilken tidpunkt denna sura uppenbarades.

Dess namn

Denna sura kallas Surat ar‑Rum, eftersom romarna nämns i den, och detta namn förekommer inte i någon annan sura. Al‑Maha’imi sade: ”Den fick detta namn eftersom dess berättelse innehåller ett mirakel som ger de troende stor glädje efter en kort period av sorg, och som upphäver deras fienders skadeglädje. Den visar att slutet tillhör de troende. Detta är ett av Koranens största syften.”

Surans syften (Maqasid)

Det huvudsakliga syftet med denna sura är att avslöja de djupa samband som finns mellan:

människors tillstånd
livets händelser
mänsklighetens förflutna, nutid och framtid
universums lagar och kosmiska ordningar

Suran visar att varje rörelse, varje händelse, varje förändring, varje början, varje slut, varje seger och varje nederlag är bundet av en exakt lag och att allt ytterst återgår till Allah: {Åt Allah tillhör saken före och efter} (ar‑Rum: 4).

Detta är den första och grundläggande sanningen som hela Koranen bekräftar — den bärande sanningen i denna troslära, ur vilken alla föreställningar, känslor, värderingar och perspektiv växer. Utan denna sanning kan ingen uppfattning eller värdering vara korrekt.

Utöver detta huvudsakliga syfte innehåller suran flera andra syften, bland annat:

– Tillrättavisning av Mekkas avgudadyrkare

De önskade persernas seger över romarna eftersom perserna var polyteister, medan romarna var ”bokens folk”. De såg persernas seger som ett gott omen för avgudadyrkan över monoteismen. Därför kom surans inledande verser med glädjebudet att romarna skulle segra inom några år — en seger som de troende skulle glädjas åt, eftersom den innebar att trons väg segrade över otro och avgudadyrkan.

– Att visa avgudadyrkarnas okunnighet

De reflekterar inte över historiska händelser, tänker inte över orsakerna till nationers uppgång och fall, och lär sig inte av de tidigare folkens undergång — folk som liknade dem i sin avgudadyrkan.

– Att kritisera deras försummelse av det eviga livet

De bryr sig endast om det världsliga livet och saknar insikt om det kommande, bestående livet.

– Att bevisa Allahs enhet genom kosmiska tecken

Suran visar tecken i skapelsen och universum, och kopplar samman Allahs lag om att ge seger åt de troende med den stora sanningen som himlarna och jorden är byggda på.

– Att visa islams universella natur

Islam är inte begränsat till en plats eller tid. Det är kopplat till:

universums natur och lagar
människans natur och utveckling
mänsklighetens historia och framtid
och till det kommande livet

Det är en global och kosmisk religion.

– Uppmaning att hålla fast vid islam

Islam är den raka religionen som Allah skapat människan för. Den som söker en annan religion försöker förändra Allahs skapelse — något som är omöjligt, eftersom det inte finns någon förändring i Allahs skapelse.

– Att ge exempel på återuppväckelse

Suran ger exempel på:

hur döda ting åter får liv
hur nationer återupplivas efter att människor förlorat hoppet om dem
hur styrka följer svaghet och svaghet följer styrka

Allt detta visar Allahs makt, som ingenting kan hindra.

– Att avslöja människans natur

Människan är föränderlig och instabil, och livet kan inte byggas på sådana svängningar om hon inte knyts till en fast måttstock som inte förändras med begären. Suran beskriver människans tillstånd i:

barmhärtighet och nöd
rikedom och fattigdom

och visar hur försörjning ska användas och utvecklas.

– Sambandet mellan korruption på land och hav och människors handlingar

Suran kopplar samman:

framväxten av korruption
människors gärningar
uppmaningen att resa på jorden och se slutet för tidigare avgudadyrkare

– Bekräftelse av uppståndelsen

Suran fastslår att uppståndelsen är sann och att ingen förnekar den utom den som förnekar Domedagen eller är okunnig om religionen.

– Uppmaning till Profeten att vara tålmodig

Profeten uppmanas att vara tålmodig i sin kallelse och trygg i att Allahs löfte är sant. Han ska inte låta sig oroas av dem som saknar visshet. Detta är också en indirekt uppmaning till alla som bär denna religion i varje tid och plats.

KORANEN & SUNNAH