Sura al‑Anbiya’ är den tjugoförsta suran enligt den ‘uthmaniska ordningen i mushafen, och den sjuttioförsta enligt uppenbarelsens kronologi. Den uppenbarades efter Ha Mim as‑Sajda (Fussilat) och före sura an‑Nahl, vilket gör den till en av de sista surorna som uppenbarades före hijran. Den består av 112 verser och är mekkansk enligt samtliga uttolkare.

Dess namn

Salaf kallade den Surat al‑Anbiya’. I Sahih al‑al-Bukhari återges att ‘Abdullah ibn Mas‘ud sade:

”Banu Isra’il (al‑Isra’), al‑Kahf, Maryam, Ta Ha och al‑Anbiya’ är bland de äldsta och mest värdefulla surorna.”

Det finns inget annat namn för denna sura.

Anledningen till namnet

Suran kallas al‑Anbiya’ eftersom den nämner sexton profeter, samt Maryam. Ingen annan sura — förutom al‑An‘am — nämner så många profeter vid namn. Al‑An‘am nämner arton profeter, men om al‑Anbiya’ uppenbarades före den, var den först med denna typ av namngivning.

Ibn ‘Ashur påpekar att namnet är lämpligt, men att namngivningsorsaken inte är bindande i sig.

Surans förtjänster

Flera hadither nämner surans dygder, bland annat:

Abu Nu‘aym återger att ‘Amir ibn Rabi‘a sade att en man erbjöd honom mark som gåva, men han avböjde och sade:”I dag uppenbarades en sura som fick oss att glömma världen: {Människornas räkenskap har kommit nära, men de vänder sig bort i likgiltighet} (21:1).”
At‑Tirmidhi, an‑Nasa’i, Ahmad och al‑Hakim återger att Profeten ﷺ sade:”Dhu n‑Nuns bön när han var i fiskens buk — {Ingen gud finns utom Du. Prisad är Du. Jag var verkligen en av de orättfärdiga} (21:87) — ingen muslim åkallar med den utan att Allah besvarar honom.”
Profeten ﷺ sade också:”Det är Guds största namn — den bön som Yunus bad i de tre mörkren.” Och när en man frågade om den var specifik för Yunus eller allmän för alla troende, svarade Profeten ﷺ: ”Har du inte hört Allahs ord: {Och Vi räddade honom från bedrövelsen, och så räddar Vi de troende} (21:88)?”

Surans syften (Maqasid)

Sura al‑Anbiya’ innehåller flera centrala teman, som kan sammanfattas så här:

1. Varning för uppståndelsen och betoning av dess närhet

Suran inleder med att räkenskapen är nära och att dess verklighet är säker.

2. Bevis för uppståndelsen genom skapelsen

Himlarna och jorden skapades ur intet, och allt levande skapades av vatten — ett argument för att återuppväckelsen är möjlig.

3. Varning mot att förneka Allahs bok och Hans Sändebud

4. Klargörande att Profeten Muhammad ﷺ är som tidigare profeter

Han kom med samma budskap som de, och hans uppdrag följer samma gudomliga mönster.

5. Återgivning av många profeters berättelser

Suran nämner deras prövningar, deras tålamod och hur Allah räddade dem.

6. Upphöjande av Koranens ställning

Den är en gudomlig gåva och Profeten ﷺ är en barmhärtighet för världarna.

7. Påminnelse om tidigare folks öden

De som förnekade sina profeter straffades. Allahs löfte om straff är sant, även om det dröjer.

8. Varning för att låta sig luras av uppskjutet straff

Tidigare folk lurades av detta tills straffet kom plötsligt. Suran nämner också ett av Domedagens tecken: öppnandet av Gog och Magog.

9. Tecken i skapelsen

Himlarna och jorden vittnar om Skaparens makt.

10. Påminnelse om det eviga livet

Detta liv är förgängligt, medan det kommande är fullkomligt och bestående, där rättvisa skipas och sanningen segrar.

11. Bevis för Guds enhet genom kosmisk harmoni

Om det funnits flera gudar skulle universum ha fallit i oordning: {Om det funnits andra gudar än Allah i dem båda skulle de ha fördärvats} (21:22).

12. Förklaring av att Allah är fri från partner och barn

Suran argumenterar för Hans absoluta enhet.

13. Att inget sker i Hans rike mot Hans vilja

14. Att alla skapade ting är dödliga

15. Påminnelse om den stora gåvan: gudomligt beskydd

{Och Vi var deras beskyddare} (21:82).

16. Redogörelse för profeterna och deras folk

Suran jämför deras situationer med Profeten Muhammads ﷺ situation och visar hur Allah alltid stödde sina sändebud.

17. Att alla profeter kom med samma religion

En religion i sina grunder, som de vilsegångna splittrade.

18. Lovprisning av profeterna och de troende

19. Att slutsegern tillhör de troende

I detta liv och i nästa. Allah kommer att döma rättvist och stödja sina sändebud.

KORANEN & SUNNAH