Syften (Maqasid) med Surah 45 al‑Jathiya

Sura al‑Jathiya är den fyrtiofemte suran enligt den ‘uthmaniska ordningen i mushafen, och den sextiofemte enligt uppenbarelsens kronologi. Den uppenbarades efter sura ad‑Dukhan och före sura al‑Ahqaf, i enlighet med den välkända ordningen för hawamim-surorna — Koranens kärna och dess mest utsökta passager — som uppenbarades i följd. Den är den sjätte av dessa sju suror. Den är mekkansk; Ibn ‘Atiyya säger: ”Utan någon som helst oenighet.”

Dess namn

Suran kallas i många mushaf, tafsirverk och i Sahih al‑al-Bukhari för Surat al‑Jathiya, med bestämd artikel. Den kallas även Ha Mim al‑Jathiya, eftersom ordet jathiya förekommer i versen:

{Och du kommer att se varje folk knäfallande} (45:28)

— ett ord som inte förekommer i någon annan sura.

Ibn ‘Ashur förklarar att ordet i surans namn står med bestämd artikel, trots att det i versen står utan, för att förbättra uttrycket: ”Suran som nämner detta ord.” Det finns ingen annan funktion med denna bestämning.

Namnet dominerade eftersom suror normalt namnges efter något betydelsefullt som nämns i dem — och denna sura beskriver de fruktansvärda scenerna på Domedagen, då alla folk faller på knä i väntan på domen, gripna av en skräck som inte kan föreställas.

Surans syften (Maqasid)

Denna sura skildrar hur avgudadyrkarna tog emot den islamiska kallelsen: deras sätt att bemöta dess bevis, deras envisa motstånd mot dess sanningar, och deras totala underkastelse under sina begär — utan minsta hänsyn till klar sanning eller tydligt bevis.

Den visar också hur Koranen behandlade deras upproriska hjärtan, som var bundna till sina begär och stängda för vägledning. Den konfronterar dem med Allahs mäktiga tecken, påminner dem om Hans straff, visar dem Hans belöning, förklarar Hans lagar och lär dem de gudomliga ordningar som styr universum.

Suran behandlar även den islamiska trosläran i detalj: tron, Guds enhet, det muhammadiska budskapet, Koranen, uppståndelsen och återgäldningen.

Detta är surans övergripande syften. I detalj innehåller den följande:

1. Inledning med en utmaning genom Koranens mirakel

Koranen är en uppenbarelse från Allah, den Allsmäktige, den Vise — en mäktig och mirakulös bok som kommit med sanningen, som ingen falskhet kan angripa.

2. Bevis för Allahs herravälde och makt

Suran visar Hans ensamrätt till gudomlighet genom tecknen i himlarna och på jorden, och genom de välsignelser som kräver tacksamhet, inte förnekelse.

3. Undervisning till Profeten ﷺ om att uppmana de troende till förlåtelse

De troende ska förlåta dem som inte tror på den gudomliga domen och som skadar dem. Förlåtelse är en del av den moraliska karaktär som gör da‘wa effektiv och lockar människor till tron. Profeten ﷺ ska också påminna dem om den stora belöning som väntar de tålmodiga, förlåtande och ödmjuka.

4. Att påminna om Allahs gåvor till Israels barn

Han gav dem Skriften, domen och profetskapet, och välsignade dem rikligt för att de skulle bära Hans budskap. Men de visade sig ovärdiga, och därför utvalde Allah Muhammad ﷺ och hans umma att bära den slutliga uppenbarelsen. Detta är en varning till den muhammadiska umman att inte upprepa Israels barns misstag.

5. Hot mot dem som ljuger om Allah och ihärdar i synd

De som förnekar Koranens tecken och hånar dem hotas med straff.

6. Fördömande av avgudadyrkarnas falska gudar och förnekelse av uppståndelsen

De följer sina begär, förnekar återuppståndelsen och hotas med förlust på Domedagen. Suran beskriver dess fasor och skillnaden mellan de troendes barmhärtighet och de otrognas straff.

7. En kraftig varning mot att följa begären trots kunskap

Att följa begären förseglar hörseln och hjärtat och förblindar blicken. Den som gör detta saknar vägledning och förnekar uppståndelsen.

8. Beskrivning av de högmodiga som avvisar Allahs tecken

De är fästa vid världen, bedragna av den och otacksamma mot Allah som skapat dem, ger dem liv och död, och samlar dem till Domedagen.

9. Skildring av Domedagens scener

Varje folk kallas till sin bok för att få sin dom:

De troende förs in i Allahs barmhärtighet
De otrogna tilltalas: {Lästes inte Mina verser för er, men ni var högmodiga och var ett brottsligt folk?} Deras slut är helvetet, utan möjlighet till ursäkt eller återvändo.

10. Liknelsen med Israels barns splittring

De som ignorerar Allahs tecken liknas vid Israels barn som splittrades trots att de fått kunskap. Vad då med dem som avvisar tecknen från första början? Detta är en kraftfull varning för att inte drabbas av samma öde som dem.

11. Styrkande av Profeten ﷺ

Hans situation liknas vid Moses: även hans lag mötte motstånd, men det skadar inte sanningen. Profeten ﷺ ska inte bry sig om motståndarnas antal eller envishet — de har ingen vikt hos Allah.

12. Avslutning med att fastslå Allahs lov och majestät

Suran avslutas med att all lovprisning och all storhet tillhör Allah, himlarnas och jordens Herre, den Allsmäktige, den Vise.

KORANEN & SUNNAH