28. al‑Qasas

Källa: Introduktion till Koranstudier
Författare: Syed Abul A’la Mawdudi

Namn

Suran har fått sitt namn från vers 25, där ordet al‑qasas förekommer. Lexikalt betyder qasas ”att återge händelser i deras rätta ordning”. Ur denna synvinkel är ordet ett passande namn för suran, eftersom den innehåller den detaljerade berättelsen om profeten Moses.

Uppenbarelseperiod

Som nämnts i introduktionen till Sura an‑Naml uppger Ibn ‘Abbas och Jabir ibn Zayd att surorna ash‑Shu‘ara’, an‑Naml och al‑Qasas uppenbarades i följd.

Språk, stil och tema visar också att uppenbarelseperioden för dessa tre suror är nästan densamma.

En annan anledning till deras nära likhet är att olika delar av Moses berättelse i dessa tre suror tillsammans bildar en fullständig helhet:

I Sura ash‑Shu‘ara’ nämns Moses ursäkt inför sin kallelse: ”Faraos folk har en anklagelse mot mig; jag fruktar att de ska döda mig.” När han sedan står inför Farao säger denne: ”Uppfostrade vi dig inte som barn i vårt hus? Du levde många år hos oss, och sedan gjorde du det du gjorde.” Där nämns inget mer — men i denna sura fylls detaljerna i.
I Sura an‑Naml börjar berättelsen abrupt när Moses reser med sin familj och ser en eld på avstånd. Där nämns inget om var han kom ifrån, vart han var på väg, eller varför — men i denna sura ges alla nödvändiga detaljer.

Lästa tillsammans ger dessa tre suror den fullständiga berättelsen om profeten Moses (frid vare med honom).

Tema och ämnen

Huvudtemat är att avlägsna de tvivel och invändningar som riktades mot profeten Muhammads profetskap (Allahs frid och välsignelser över honom), och att ogiltigförklara de ursäkter som framfördes för att inte tro på honom.

För detta syfte återges först berättelsen om profeten Moses, som — i ljuset av uppenbarelseperioden — automatiskt förmedlar följande punkter till lyssnaren:

1. Allah genomför Sina planer på osynliga sätt

Allah ordnade det så att det barn genom vilket Farao skulle störtas:

föddes i hans rike
hamnade i hans palats
uppfostrades i hans eget hus

…utan att Farao visste vem han tog hand om.

Vem kan då kämpa mot Gud och omintetgöra Hans plan?

2. Profetskap ges inte genom ceremonier

Profetskap ges inte genom högtidliga proklamationer från himmel och jord.

Ni förundras över att Muhammad (frid vare med honom) fick profetskap ”plötsligt”, men Moses — som ni själva erkänner som profet — fick också profetskap oväntat, under en resa, utan att någon visste vad som hände vid Sinai.

Inte ens Moses själv visste ett ögonblick innan vad han skulle få. Han gick för att hämta en glöd från elden, men återvände med profetskapets gåva.

3. Den som Gud vill använda behöver ingen armé

Den som Allah vill använda för ett uppdrag:

kommer utan armé
utan rustning
utan mänskliga stöd

…men besegrar ändå starkare och bättre utrustade motståndare.

Kontrasten mellan Moses och Farao var mycket större än den mellan Muhammad och Quraysh — ändå vet världen vem som segrade.

4. ”Varför får inte Muhammad samma mirakel som Moses?”

Ni säger:

”Varför har Muhammad inte fått samma mirakel som Moses — staven, den lysande handen, etc.?”

Som om ni skulle tro om ni fick se samma slags mirakel.

Men vet ni hur de som såg Moses mirakel reagerade?

De trodde inte
De sade: ”Detta är magi”
De var fyllda av envishet och fientlighet mot sanningen

Samma sjukdom finns hos er idag.

Vill ni tro endast om ni får se samma mirakel? Vet ni vilket öde de mötte som såg dem och ändå förnekade? De utplånades av Allah.

Vill ni möta samma öde?

Alla dessa punkter trängde automatiskt in i lyssnarens medvetande i Makkahs hedniska miljö, eftersom konflikten mellan Muhammad och Quraysh var identisk med den mellan Moses och Farao.

Mot denna bakgrund återges Moses berättelse, så att en fullständig parallell uppstår mellan:

Makkah då
Egypten då
Muhammad
Moses
Quraysh
Farao

Från vers 43 och framåt – surans kärna

1. Profetens kunskap som bevis

Profeten återger en tvåtusen år gammal händelse med sådan exakthet att det i sig är ett bevis för hans profetskap — eftersom han var olärd, och hans folk visste att han inte hade tillgång till någon källa för sådan kunskap.

2. Hans profetskap är en barmhärtighet

Hans sändning framställs som Allahs barmhärtighet över dem, eftersom de var likgiltiga och behövde vägledning.

3. Invändningen om mirakel besvaras

De sade:

”Varför har inte denna profet fått samma mirakel som Moses?”

Svaret:

Ni trodde inte ens på Moses, trots att han hade mirakel.
Ni kan bara se sanningen om ni inte följer era begär.
Om ni fortsätter i denna sjukdom kommer ni inte att tro, oavsett vilka mirakel ni får se.

4. Skam över en händelse i samtiden

Några kristna kom till Makkah och accepterade islam efter att ha hört Koranen.

Istället för att ta lärdom blev Quraysh så upprörda att Abu Jahl offentligt förödmjukade dem.

5. Qurayshs verkliga motiv avslöjas

Deras verkliga rädsla var:

”Om vi överger arabernas polyteism och accepterar tawhid, kommer vår religiösa, politiska och ekonomiska överhöghet att försvinna. Vi kommer inte längre att vara den mäktigaste stammen i Arabien.”

Detta var deras sanna motiv. Deras invändningar var bara förevändningar för att lura folket.

Allah bemöter dessa invändningar genom hela suran, punkt för punkt, och erbjuder botemedlet för deras grundläggande sjukdom: att de bedömde sanning och lögn enbart utifrån sina världsliga intressen.

KAPITEL 28