Ladda ner som PDF

at-Tin – Fikonet: Från profeternas platser till människans ansvar inför Gud

Kapitel 95, at-Tin (Fikonet)

Beskrivning:
Ett kort kapitel som ifrågasätter hur människor kan förneka Domedagen och det kommande livet, och betonar vikten av tro och goda gärningar.

Inledning

Fikonet är ett kort kapitel på åtta verser. Dess namn kommer från de första orden i den första versen. De flesta lärda är överens om att detta kapitel uppenbarades i Mekka, och Mekka nämns i kapitlet vilket stärker denna uppfattning. Mekanska kapitel, särskilt de korta kapitlen i slutet av Koranen, fokuserar vanligtvis på islams grundläggande principer, särskilt det kommande livet.

I det föregående kapitlet lovade Gud att underlätta Profeten Muhammads svårigheter, och i detta kapitel påminns vi om att alla Guds sändebud gick igenom prövningar. Vi lär oss också att människan är skapad på ett utmärkt sätt och kan uthärda svårigheter. Människan kan nå höga nivåer av både uthållighet och tro genom att följa profeternas exempel. Trots sin korthet är detta kapitel ett av de mest djupgående när det gäller människans natur. Gud skapade människan i perfekt harmoni med tron. Om hon avviker från den raka vägen riskerar hon att sjunka till de lägsta djup som kan föreställas.

Verserna 1–3 Tre eder

Kapitlet öppnar med tre eder, och vi vet att när Gud svär vid något, följer ett budskap som är relaterat till eden. Eden utgör ramen för kapitlets centrala budskap:

  • Vid fikonet och oliven,
  • Vid Sinai berg,
  • Och vid den trygga staden (Mekka).

Den första eden verkar enkel – Gud svär vid fikonet och oliven, båda frukter med många fördelar för människan. Men i de följande ederna nämns platser. Dessa eder har diskuterats mycket av islams lärda. Vissa menar att det helt enkelt är frukter vi känner till; Profeten Muhammad prisade fikonet i sina traditioner och oliven prisas av Gud i Koranen, särskilt i kapitel 24. Andra menar att araberna vid den tiden ofta syftade på en plats genom dess gröda. Därför kan orden fikon och oliv syfta på Syrien och Palestina. Sinai syftar tydligt på Sinaihalvön, och den trygga staden är Mekka.

Alla dessa platser är profeternas hemtrakter, och profeterna är exempel på människor som levde sina liv på bästa sätt. Det sägs att fikonet syftar på området i Syrien där Profeten Noa byggde sin moské, oliven på Olivberget i Jerusalem och därmed påminner om Profeten Jesus. Profeten Moses förknippas alltid med Sinai, och Profeten Muhammad är den som starkast förknippas med Mekka – men även Profeten Abraham.

Verserna 4–5 Människans natur

Människan är skapad i den bästa formen och har därför ett stort ansvar. Vi är skapade på detta sätt för att kunna följa den bästa vägen. Gud skapade människan med särskild omsorg – upprätt, symmetrisk och balanserad i form och natur. Gud avsåg att människan skulle ha en särskild rang i universum.

Men människan har också förmågan att sjunka ner till nivåer som inga andra skapelser når. När hon avviker från den natur Gud avsett, kan hon sjunka ner i moraliskt förfall. Girighet, själviskhet, beroenden, vrede och raseri kan reducera henne till det lägsta av det låga. Djuren blir då överlägsna, eftersom de inte avviker från sin Gudgivna natur utan uppfyller sina funktioner som de är vägledda till.

Människan har fri vilja att välja sitt beteende. Gud har lagt ut vägen och sänt vägledning, men låter människan själv välja tro och gärningar – och därmed sin slutliga destination. De som sjunker till det lägsta kan hamna på en väg mot Helvetet där de straffas för sina gärningar.

Vissa lärda menar att ”det lägsta av det låga” kan syfta på människor som i sin styrka gjorde goda gärningar men i ålderdomen inte längre kunde fortsätta – deras belöning minskas då inte.

Verserna 6–8 Rättfärdighet och dom

Här blir vikten av tro och goda gärningar tydlig, eftersom det är dessa som höjer människan. De som följer profeterna och gör goda gärningar är de bästa av alla människor och kommer att belönas rikligt. De som däremot förnekar profeterna är de värsta av de värsta.

På den tiden sade många att Profeten Muhammad ljög om Uppståndelsen och Domen. Även idag finns de som erkänner att islam är sann men ändå vägrar underkasta sig Gud och kallar det lögn. Endast de lägsta av de låga skulle bete sig så eller ljuga om Profeten Muhammad. Gud tillrättavisar dem direkt genom att fråga vilken sorts människa som skulle handla på detta sätt.

Inga gärningar går obemärkta förbi – Gud ser allt och Han är den mest rättvise. Han kommer att belöna eller straffa varje människa efter hennes handlingar.

KORANEN & SUNNAH