TAFSIR AV Kapitel 52, at-Tur ~ Berget Tur

av

Kapitel 52 – at-Tur: Paradisets samvaro och förnekarnas absurda anklagelser

Kapitel 52, at-Tur ~ Berget Tur

Inledning:
En påminnelse om att vi inte bara ska vara bekymrade över att själva komma till Paradiset, utan också tänka på att hjälpa våra familjer och vänner att följa med oss.

Detta kapitel i den heliga skriften har fått sitt namn från den inledande versen där Gud svär vid Berget Tur. Det är ett berg nära platsen där Gud talade till Profeten Moses, frid vare med honom.

Vilken ära det är för en människa om Gud talar direkt till henne! Ibland tänker man: ”Varför talar inte Gud till oss också?” Sanningen är att Gud talar till alla människor genom Koranen, men de flesta ignorerar det! De tar sig inte tid att se vad Koranen säger till dem.

Syftet med Guds kommunikation är att ge oss övertygelse om islams sanning och vägleda oss till rätt uppförande. När vi lyssnar till Guds ord blir vi övertygade om att denna värld inte har skapats utan syfte. Vi förstår att det är ett test och att det finns en belöning för de rättfärdiga och ett smärtsamt slut för dem som förnekar budskapet. För att vi inte ska ta denna varning lätt, svär Gud några kraftfulla eder:

”Vid Berget Tur (berget där Gud talade till Moses) och den skrivna boken (som innehåller varje människas handlingar i detta liv) i en öppen skrift (som ska vara tillgänglig på den dag då de döda återuppväcks), och vid ’Det ofta besökta huset’ (en plats direkt ovanför den heliga Ka‘ba där änglarna cirklar), och vid det ’upphöjda taket’ (himlen), och vid det svallande havet.” (Koranen 52:1–6)

Även ett enkelt uttalande från världarnas Herre hade varit tillräckligt. Om Han har svurit fem eder måste det vara för att vi ska uppmärksamma Hans varning. Syftet med denna varning är att tala om det fruktansvärda straffet:

”Sannerligen, din Herres straff ska äga rum. Ingen ska kunna förhindra det.” (Koranen 52:7–8)

Vad ska hända på den skrämmande dagen?

”Den dag då himlen ska skälva våldsamt… och bergen ska flyga genom luften (som dammpartiklar efter att ha reducerats till stoft).” (Koranen 52:9–10)

Om vi lurar oss själva genom att säga: ”Jag är inte övertygad” eller ”Det verkar inte logiskt för mig”, lyssna då på vad Gud säger till alla som ifrågasätter de sanna varningarna:

”Ve över förnekarna (som förnekar den kommande domen) på den dagen (Domedagen).” (Koranen 52:11)

Verserna 12–16 – Förnekarnas likgiltighet och straff

”De som förnekar är de som ägnar sig åt tomt prat och underhållning.” (Koranen 52:12)

De som förnekar tron är upptagna med att njuta av sig själva. De gör som de vill utan att bry sig om dagen då de ska dömas för allt de gjort.

I denna värld fortsätter människor att njuta av sina liv och blir hedrade av samhället även om de trotsar Gud och gör Honom vred, men i Efterlivet ska de behandlas efter sina gärningar och sin tro:

”Den dag då de ska knuffas in i Helvetets eld.” (Koranen 52:13)

Och all deras förnekelse och logik ska vara till ingen nytta:

”Detta är elden som ni brukade förneka!” (Koranen 52:14)

De roar sig med att håna dem som följer den sanna religionen och anklagar dem för att vara hjärntvättade. Men på den dagen när de kastas i elden ska de tillfrågas:

”Är detta magi (som ni brukade säga om profeternas mirakel och böckerna Gud gav dem) eller är ni oförmögna att se? (Idag kan ni inte förneka dess existens!).” (Koranen 52:15)

Gud är inte orättvis. I denna värld kan den rättfärdiges väg ibland vara svår, men kom ihåg att svårigheterna bara är ett test från Gud. När människor omkring dig börjar skylla på religionen och säger: ”Om din religion var så bra, varför behandlas du så här?” eller ”Var är den framgång du säger att Gud har lovat?”, minns då att denna värld inte är platsen där vi ser resultatet av våra gärningar. Resultaten ska visas i livet efter döden, när de som levde lättsinnigt ska få höra:

”Gå in i den! Oavsett om ni uthärdar med tålamod eller inte, ska det inte göra någon skillnad för er! Ert lidande är detsamma. Ni straffas endast för de synder ni brukade begå.” (Koranen 52:16)

Verserna 17–21 – De rättfärdigas belöning

”Sannerligen ska de rättfärdiga vara i Paradiset och dess gåvor, njutande av vad deras Herre ger dem. (En av de största gåvorna är att) deras Herre räddade dem från Helvetets lågor.” (Koranen 52:17–18)

Medan människor omkring dem bara brydde sig om världsliga nöjen – pengar, sex och alkohol – mindes dessa gudsmedvetna att livet inte bara är till för njutning utan är ett test av lydnad. Därför ska deras belöning vara den eviga njutningen i Paradiset:

”Ät och drick till ert hjärtas belåtenhet, detta är belöningen för era goda gärningar. De ska vila på soffor ordnade i rader och Vi ska förena dem med jungfruliga kvinnor med stora, vida ögon.” (Koranen 52:19–20)

Livets verklighet är att vår glädje är ofullständig utan våra familjer. Därför firar vi högtider och personliga framgångar med våra familjemedlemmar. Gud ska förena alla familjemedlemmar som följde den rätta vägen, även om de är på olika nivåer enligt sina gärningar. De på lägre nivåer ska höjas för att förenas med sina föräldrar, barn och makar:

”Vi ska förena de sanna troende med deras ättlingar som följer dem i tron, och ska inte förneka dem belöningen för deras goda gärningar – var och en är ansvarig för sina egna gärningar.” (Koranen 52:21)

Verserna 22–24 – Glädje och välsignelser i Paradiset

”Utöver alla andra gåvor ska Vi ge dem frukt och kött så mycket de önskar (utan dröjsmål eller avbrott). Där ska de skicka runt en bägare (av ren dryck) som inte innehåller vare sig meningslöst tal eller synd (vinet i Paradiset ska inte berusa). Deras unga tjänare ska betjäna dem (och ge dem vad de vill), och de ska vara som bevarade pärlor (på grund av sin finkänslighet).” (Koranen 52:22–24)

Verserna 25–28 – Samvaro med familj och minnen av tron

”De ska vända sig mot varandra och ställa frågor.” (Koranen 52:25)

De ska minnas de goda gärningar de gjorde i detta liv för att vinna Guds välbehag. Den främsta av dessa var att de fruktade Gud även när de var tillsammans med sina familjer:

”De ska säga: ’Förr (i världen) brukade vi frukta (Helvetet när vi satt) bland våra familjer.’” (Koranen 52:26)

Det är lätt att uppträda rätt när man är bland likasinnade eller människor man respekterar, men svårare när man är med sin familj som känner en väl. Att frukta Gud även i den situationen visar sann tro. De gudsmedvetna tar inte åt sig äran själva, utan ser allt som Guds gåva:

”Men Allah har gynnat oss och räddat oss från den brännande vinden (i Helvetet).” (Koranen 52:27)

De ska minnas sina böner och sin tillit till Gud:

”Sannerligen, förr (i världen) brukade vi alltid be till Honom (att rädda oss från Helvetet). Han svarade på våra böner, för Han är sannerligen den Nådige, den Mest Barmhärtige.” (Koranen 52:28)

Verserna 29–34 – Förnekarnas anklagelser mot Profeten

Trots att tron på en enda Gud är enkel, hittar de som förnekar sanningen tusen ursäkter. Meckas avgudadyrkare försökte bevisa att Koranen bara var poesi eller att Profeten var förhäxad.

”Så fortsätt att påminna (O Muhammad), för genom din Herres nåd är du varken en spåman eller en galning. Eller säger de: ’Han är en poet vars död vi väntar på’? Säg: ’Vänta då, för jag väntar också med er (på ert ödes slut).’” (Koranen 52:29–31)

Gud ställer dem frågor i en kraftfull stil för att få dem att tänka över sina absurda påståenden:

”Är det deras förnuft (som de är så stolta över) som befaller dem att göra detta (att förneka tron trots bevis), eller är de en upprorisk nation?” (Koranen 52:32)

”Eller säger de: ’Han har diktat ihop det’? Sanningen är att de vägrar acceptera tron (och kommer inte att acceptera trots alla bevis).” (Koranen 52:33)

”Låt dem frambringa en skrift som denna (Koranen) om de talar sanning.” (Koranen 52:34)

Argument mot förnekelse av Gud

Om de förnekar Gud – hur skapade de då sig själva?

”Eller (om de vägrar tro på Gud som skapade dem,) blev de skapade utan en Skapare eller är de själva skapare?” (Koranen 22:35)

Universum självt ger dem anledning att tänka:

”Eller (om de säger att Gud inte skapade allt,) skapade de själva himlarna och jorden? Faktum är att de inte har någon övertygelse (ingen tro på att Gud är den ende Skaparen och den ende som förtjänar tillbedjan).” (Koranen 22:36)

De tror att de styr världen. Då måste de dela ut Guds gåvor!

”Eller är din Herres skatter hos dem (under deras kontroll) eller (om de inte har fullständig kontroll) har de makt att dela ut Guds gåvor som de vill?” (Koranen 22:37)

Eftersom de icke-troende inte har något inflytande över Guds gåvor, har de heller inget inflytande över vem Gud väljer till profet. Därför finns ingen anledning att avvisa en profet bara för att han föddes i en annan tid eller plats.

Deras falska anspråk

Har de tillgång till himlen för att få bevis för sina teorier?

”Eller har de (de icke-troende) en stege (som når himlen) genom vilken de kan tjuvlyssna (på uppenbarelsen som ger dem rätt att förneka)? Låt då deras tjuvlyssnare frambringa ett klart bevis (från uppenbarelsen som styrker deras otro). Eller (säger ni polyteister att) döttrar är för Honom (genom ert påstående att änglarna är Guds döttrar) och söner (är reserverade enbart för er eftersom ni föredrar söner)?” (Koranen 22:38–39)

Profeten tar aldrig betalt för sin kallelse:

”Eller (förnekar de tron för att) du (O Muhammad) begär en avgift av dem så att de känner sig tyngda av en börda? Eller (förnekar de för att) de har kunskap om det osynliga som de skriver ner? Eller smider de planer (mot Profeten Muhammad)? Sannerligen ska de som förnekar själva fångas i en plan (när Gud straffar dem).” (Koranen 22:40–42)

De har något annat i sina hjärtan som de förlitar sig på – Jesus, en avgud, en grav, rikedom, makt eller något annat som de tror ska rädda dem:

”Eller har de en gud vid sidan av Allah? Gud är ren från de partners de tillskriver Honom.” (Koranen 22:43)

Deras envishet

Deras felaktiga tro gör att de ser allt genom en förvrängd syn. Även om de ser ett straff komma över dem ska de avfärda det som naturliga fenomen:

”Om de ser en del av himlen falla ner över sig (som straff) ska de säga: ’Detta är bara ett moln i tjocka lager.’” (Koranen 22:44)

Efter alla försök att rätta deras missförstånd är det sista steget att ignorera dem:

”Så lämna dem tills de möter sin dag (Domedagen) då de ska falla medvetslösa (av basunens ljud).” (Koranen 22:45)

Guds vägledning

Vi ska göra vårt yttersta för att kalla människor till den rätta vägen. Men när vi har gjort allt vi kan är det tid att undvika dem som inte bara förnekar budskapet utan också sprider svaga missuppfattningar.

”Den dagen ska deras planer inte gynna dem, och de ska inte få någon hjälp. Det ska sannerligen finnas ett annat straff (i denna värld) för de orättfärdiga, men de är omedvetna om det.” (Koranen 22:46–47)

Tröst till Profeten

Gud tröstar Profeten Muhammad frid vare över honom:

”Bär tålmodigt din Herres beslut (att ge de icke-troende respit till den bestämda tiden för deras straff), för du är under Vårt beskydd. Prisa din Herre när du reser dig (från sömn och står i bön). Och prisa Honom under en del av natten (i nattbönen Tahajjud) och även efter att stjärnorna har försvunnit (vid gryningen).” (Koranen 22:48–49)

Gud är oerhört god mot oss! Han vill att vi undviker det farligaste som kan smyga sig in i hjärtat och förstöra våra avsikter: självhävdelse. När vi umgås med människor som inte är på rätt väg kan vi känna oss överlägsna. Därför påminner Gud oss att det enda verktyget mot detta är att ständigt prisa Honom. Då förblir vi medvetna om att endast Gud är den Högste och fri från brister, medan vi människor aldrig kan säga oss fria från straff förrän Gud räddar oss av Sin barmhärtighet på Domedagen.

KORANEN & SUNNAH