TAFSIR AV Kapitel 51, adh-Dhariyat ~ Vindarna som sprider

Kapitel 51 – adh-Dhariyat: Vindarnas ed, profeternas lärdomar och livets syfte

Kapitel 51, Adh-Dhariyat (Vindarna som sprider)

Beskrivning:
Guds löfte är sant; lärdomar från profeternas liv avslutas med en sträng varning.

Inledning

Detta kapitel med sextiosex verser uppenbarades i Mecka och behandlar grundläggande islamiska begrepp. Det handlar om Efterlivet och ger oss en inbjudan att acceptera Guds Enhet. Namnet kommer från de vindar som sprider stoft, nämnda i den första versen. Verserna är korta och kärnfulla, och lär oss att frigöra vårt sinne från jordiska sysslor och längta efter Efterlivet.

Verserna 1–6 – Gud svär vid vindarna

Gud svär en ed vid vindarna som sprider stoft vida omkring, vid molnen fyllda med regn, vid skeppen som seglar lätt, och vid de änglar som fördelar Guds gåvor enligt Hans befallning. Det Gud har lovat är sant och Domedagen ska sannerligen inträffa.

Verserna 7–19 – En andra ed

Gud svär en ny ed, denna gång vid himlen och dess stjärnbanor. Människor motsäger varandra om Profeten Muhammad, må Guds nåd och välsignelser vara över honom, och Koranen. De som vänder sig bort från sanningen är vilseledda och lögnarna ska förgöras, de är försjunkna i okunnighet och likgiltighet. De frågar när Dagen ska komma och får veta att det är den dag då de kastas i Elden och får smaka det de ivrigt ville påskynda.

De rättfärdiga däremot ska vara i trädgårdar med floder och källor, mottagande gåvor från Gud. I sitt världsliga liv bad de medan andra sov och bad om förlåtelse varje morgon. De delade med sig av det Gud hade gett dem till den behövande och den fattige.

Verserna 20–23 – Under och tecken

De troende kan se tecknen omkring sig och inom sig själva. Ser ni inte? Jorden vi lever på är en utställning av Guds underverk. Människan är ett stort mirakel, sammansatt med precision och komplexitet. Se upp mot himlen och se er försörjning – allt ni har blivit lovade finns där. Gud, himlens och jordens Herre, svär en ed vid Sig själv: allt Han säger är sant, lika sant som när ni hör er egen röst. Att ni kan tala är ett obestridligt faktum, och lika obestridligt är att Gud endast talar sanning.

Verserna 24–46 – Berättelser från profeternas liv

Gud frågar Profeten Muhammad om han hört berättelsen om Profeten Abrahams hedrade gäster. De kom till Abraham och hälsade med fred. Abraham och hans familj serverade dem en stekt kalv, men gästerna åt inte. Abraham blev orolig, men de lugnade honom och sade att de kom med goda nyheter: hans hustru, som varit ofruktsam, bar nu hans son. Hon slog sig själv i ansiktet av förvåning. Gästerna var änglar, gudomliga budbärare, och de berättade också att de skulle till en stad av brottslingar för att förgöra dem med stenar av lera.

När änglarna kom till staden fann de inga troende utom en enda familj – Lots familj. Gud räddade dem alla utom Lots hustru, som gick under med sitt folk. Detta är ett tecken för dem som kan se och förstå.

Berättelsen om Moses är också ett tecken. Han sändes till Farao med ett klart budskap, men Farao och hans råd vände honom ryggen och kallade honom galen och trollkarl. Som följd av deras handlingar kastades de i havet.

Folket i ’Ad är ytterligare ett tecken. En vind sändes mot dem som slet allt i stycken. Folket i Thamud var trotsiga, men fick för en tid njuta av sig själva. Snart övermannades de av en dånande smäll som gjorde dem oförmögna att försvara sig. Gud använder naturens krafter för att tygla och straffa de olydiga. Folket hos Noa, som kom före dem, gick också under i ondska.

Verserna 47–55 – Guds makt

Med Sin makt konstruerade Gud himlarna och universums vidsträckta rymd. Gud bredde ut jorden och gjorde den perfekt för liv. Han skapade allt i par för att människan skulle lära sig, tänka och begrunda. Profeten Muhammad måste varna folket att vända sig till Gud snabbt och utan dröjsmål. Han ska påminna dem att inte tillbe någon annan än Gud. Alla Guds profeter har kallats trollkarlar eller galna. Lärde sig meckanerna dessa ord från tidigare förnekare? Om Profeten Muhammad vänder sig bort ska han inte klandras. Men fortsätt att påminna folket, för det gagnar de troende.

Verserna 56–60 – Varför vi är här

Gud säger att Han skapade jinnerna och människorna för att de ska tillbe Honom. Detta korta uttalande är en av islams grundpelare och svarar på frågan: vad är livets syfte? Gud kräver inget annat av dem – ingen försörjning eller mat. Det är Gud som är Försörjaren. Han är allsmäktig, oövervinnerlig.

Med denna universella sanning avslutar Gud med en varning till de orättfärdiga. De ska sannerligen få sin del av det straff som drabbade deras föregångare. Det finns ingen anledning för dem att vara otåliga och försöka påskynda den dagen. På Domedagen ska de straffas och det finns ingen flykt.

KAPITEL 51