TAFSIR AV Kapitel 55, ar-Rahman ~ Den Mest Barmhärtige

Kapitel 55 – ar-Rahman: Guds barmhärtighet, välsignelser och Paradisets gåvor

Kapitel 55, ar-Rahman ~ Den Mest Barmhärtige

Beskrivning: Suran uppenbarades i Medina och innehåller 78 verser. Den har fått sin titel från det gudomliga namnet Den Mest Barmhärtige, och hela suran talar om Guds barmhärtighet och välsignelser.

Verserna 1–16 – Guds välsignelser manifesterade i Koranen och skapelsen

Gud skapade människan och gav henne den unika gåvan av tal – en förmåga som inte har givits till någon annan varelse i denna värld. Sedan finns det det praktiska exemplet på rättvisa och balans som genomsyrar hela universum. Världen omkring människan är baserad på dessa principer av rättvisa och jämvikt som Gud vill att människan ska följa. Koranen är det verbala uttrycket för denna gudomliga rättvisa och universum är dess praktiska uttryck.

Verserna 17–25 – Guds välsignelser i horisonterna

En stor del av universum är fyllt med stjärnor som består helt av eld. Jinnerna är också skapade av eld, men människan har fått en särskild behandling av Gud genom att hon skapats av jord eller lera – något mycket sällsynt i detta omfattande universum. Jorden är ett unikt undantag i universum. Alla faktorer som är nödvändiga för människans existens, överlevnad och utveckling har tillhandahållits i lämpliga proportioner och balanserad form. Ett exempel är systemet med ”två östar” och ”två västar” på jorden. På vintern är horisonten där solen går upp och ner annorlunda än på sommaren. På så sätt finns det ett spektrum av östar och västar. Denna säsongsvariation beror på jordens lutning i rymden. Lutningen är en unik egenskap som ger många fördelar för människans existens.

Verserna 26–32 – Några subtila välsignelser

Allt som finns på jorden ska förgås, men den ende Gud dör aldrig. Liksom skapelsen av detta universum är ett mirakel från Gud, är även dess slut ett tecken på Hans makt, eftersom det visar att Han är så Magnifik och Självtillräcklig att Han inte på något sätt är beroende av sin skapelse. Han behöver ingenting. Jämför detta med någon av dina egna skapelser och din inställning till att bevara dem – den sorg du känner om de går förlorade eller förstörs. Skulle du någonsin ha modet att förstöra ditt eget verk? Vi är så svaga inför Honom. Hur kan vi då förneka den Allsmäktige Herren? Vi erkänner Hans makt att ge oss, men vi erkänner inte vår plikt gentemot Honom – att vara Hans lydiga tjänare. Det är Hans beslut att inte straffa oss i denna värld och låta oss gå vår egen väg; därför tror människor att de kan undvika Hans räkenskap för alltid.

Verserna 33–36 – Människan och jinnerna är hjälplösa inför Guds makt

Gud utmanar dem: hur långt kan ni fly från Honom? Guds makt är inget att ta lätt på. Eldslågor och smält koppar ska släppas lös över er – både jinner och människor – och ni ska inte kunna försvara er.

Verserna 37–45 – De trotsiga icke-troendes onda slut

Förnekelse och arrogans orsakas alltid av avsaknaden av gudsfruktan. När den fruktansvärda Domedagen kommer ska de skyldiga kasta av sig sin arrogans. Den sanning som de inte ville acceptera, trots de starka argumenten för den i denna värld, ska de acceptera på Domedagen utan tvivel. Men då ska det inte vara till någon nytta. Rätt tro på Gud och Hans makt är giltig endast i det osynliga stadiet, inte efter den öppna manifestationen av dessa händelser.

De brottslingar som förkastade sanningen från Gud och levde ett olydigt liv ska få sitt rättvisa straff. Denna fruktansvärda scen fyller en med fruktan för Guds vrede. Denna fruktan gör oss ödmjuka. Men vår inställning till Gud bör vara en kombination av fruktan och kärlek. Fruktan får oss att undvika synder, medan kärlek inspirerar oss med hopp och energi att göra så mycket vi kan för Guds välbehag. Denna kärlek förstärks när Gud visar oss glimtar av Paradiset som Han har förberett för alla som fruktar Domedagen och handlar därefter.

Verserna 46–78 – De frommas glädje i Efterlivet

En av de mest underbara välsignelserna är när människor ska få två trädgårdar – en för att ha lytt Gud och en för att ha hållit sig borta från förbjudna handlingar. Trädgårdarna ska ha skuggande träd och frodiga gröna grenar, vackra floder, läckra frukter, lyxiga sittplatser och vackra följeslagare som fängslar som juveler.

Paradiset är inte begränsat till bara två trädgårdar. Det ska finnas andra som är ännu vackrare än de föregående, grönare än vad vi kan föreställa oss, med porlande källor, rikligt med frukter och vackra följeslagare.

”Så, ni jinner och människor, vilken av er Herres gåvor ska ni förneka?”

KAPITEL 55