Kapitel 78 – an-Naba: Det Stora Budskapet om Uppståndelsen


Kapitel 78, an-Naba ~ Det Stora Budskapet

Beskrivning:
De icke-troende ifrågasätter Uppståndelsens dag och Efterlivet. Gud ger bevis på Sin makt och generositet och beskriver straffen i Helvetet. Han förklarar den behandling de rättfärdiga kan förvänta sig och avslutar med en slutlig varning om den kommande verkligheten.

Inledning

Koranen är indelad i kapitel och verser, men den är också uppdelad i 30 ungefär lika stora delar. Varje del kallas på arabiska juz. Eftersom varje juz inte alltid delas längs kapitellinjerna, hänvisas varje del ibland till med sitt första ord. Den trettionde delen kallas juz ‘amma, och den har fått sitt namn från det första ordet i sitt första kapitel – kapitel 78, Det Stora Budskapet. Detta är det första av de korta kapitlen som finns mot slutet av Koranen. Det är allmänt accepterat att de flesta av dessa kapitel uppenbarades i Mecka under de första åren av Profeten Muhammads uppdrag, må Guds nåd och välsignelser vara över honom.

Under denna period hånade Meckas folk som ännu inte hade omfamnat islam och uttryckte tvivel om läran om Efterlivet. Kapitlets titel är hämtad från den andra versen, och dess namn betecknar dess ämne. Ordet naba betyder nyheten om Uppståndelsen och Efterlivet, och alla dess 40 verser är ägnade åt detta tema. Det Stora Budskapet börjar med att räkna upp Guds gåvor till mänskligheten; därefter ges en sträng varning om en dag av uppståndelse och räkenskap för människans gärningar och beteende.


Verserna 1–4 – En fråga om tro

Gud ställer en fråga: Vad frågar de varandra om? Vad är det de talar om? Det är en retorisk fråga som ställs för att väcka eftertanke hos oss. Han ger oss svaret: de talar om det stora budskapet (det vill säga vissheten om Uppståndelsen och Efterlivet). Diskuterar och argumenterar de verkligen om denna händelse när de borde förbereda sig för den? Det dröjer inte länge innan de förstår; snart ska de inse att Uppståndelsens dag och Efterlivet är verkliga. Detta är en starkt betonad och bekräftad varning till dem som fortsätter att förneka denna dags oundviklighet.


Verserna 5–16 – Guds generositet mot mänskligheten

Gud ger bevis på Sin makt. Han gjorde jorden jämn och bergen stadiga. De är förankrade i jorden för stabilitet och balans. Han skapade människor i par, man och kvinna, och skapade sömnen för att människor skulle få vila. Gud gjorde natten till en mantel, ett skydd eller en täckning, och dagen så att människan kan förtjäna sitt uppehälle. I ett perfekt utformat universum är jorden i sin egen bana, snurrande runt en livsuppehållande sol. Och Han har sänt ner riklig regn för att underlätta växtlighet av alla slag, från säd till praktfulla trädgårdar.


Verserna 17–30 – En beskrivning av Uppståndelsens dag och Helvetet

Gud klargör att datumet för Uppståndelsens dag redan är fastställt. På den betydelsefulla dagen ska basunen blåsas, och hela mänskligheten ska resa sig ur sina gravar. De ska komma i skaror när himlen öppnas som om den vore dörrar eller portar. Bergen ska skaka tills de blir som hägringar. Detta ska ske. Helvetet ligger i beredskap för dem som förnekar eller överträder Guds bud. Där ska de leva för evigt. De ska inte känna någon sval bris eller ha kallt vatten att dricka. De som bor i Helvetet ska erbjudas inget annat än skållhett vatten och ruttnande orenlighet. Det ska vara en rättvis vedergällning, i proportion till deras brott.

De icke-troende förväntade sig inte att ställas till svars. De förnekade sorglöst uppenbarelserna. De fruktade ingen räkenskap och beskrev budskapen som lögner. Men allt dokumenterades i en tydlig skrift. Nu ska de smaka och uppleva frukterna av sina gärningar. Helvetets invånare kan förvänta sig inget annat än en ökning av den plåga de känner.


Verserna 31–37 – Gåvor till de rättfärdiga

De rättfärdiga, de som var medvetna om Gud och sitt åtagande till Honom, ska finna framgång, belöning och skydd från Helvetets eld. De ska uppnå sina hjärtans önskningar – vackra trädgårdar och vingårdar. De ska ha fullkomliga följeslagare, och de ska båda dricka ur överflödande bägare. I denna vackra trädgård ska de inte höra något fåfängt tal och inte heller några lögner.

Detta är en gåva från den Barmhärtige Gudens gränslösa generositet till de rättfärdiga. De ska inte bara få det som tillkommer dem, utan ännu mer, eftersom Han är himlarnas och jordens Herre och allt däremellan. Den Dagen ska vara så mäktig att ingen ska kunna tala till Gud utan Hans tillåtelse.


Verserna 38–40 – Sanningens dag

Uppståndelsens dag är den dag då ängeln Gabriel och änglarna med honom ska stå tillsammans i led, rad efter rad. Ingen ska tala utom den som den Barmhärtige Gud ger tillåtelse. Även då ska de endast kunna tala sanning, för detta är Sanningens dag. Denna dag ska bli verklighet, så den som vill bli framgångsrik bör söka en väg till Gud genom rätt tro och rättfärdiga gärningar.

Människorna har varnats för ett nära förestående straff. På Uppståndelsens dag ska alla se sanningen om sina handlingar och gärningar. De ska se vad deras händer har sänt fram, och många ska önska att de hade förblivit i jorden som ingenting annat än stoft. Den icke-troendes rop ska vara: ”Om jag ändå vore stoft.”


KORANEN & SUNNAH