Kapitel 93 – Ad-Duha: Guds tröst och gåvor till Profeten
Kapitel 93, Ad-Duha ~ Förmiddagen
Beskrivning:
Ett kortfattat kapitel som försäkrar Profeten Muhammad att hans liv kommer att förbättras och påminner honom om att Gud alltid har tagit hand om hans behov. Omfattande instruktioner från Gud till Profeten Muhammad som är tillämpliga för alla.
Inledning
Detta är ett kort kapitel med elva verser som finns mot slutet av Koranen. Det uppenbarades i Mecka under den mycket tidiga uppenbarelseperioden och riktades till Profeten Muhammad, må Guds nåd och välsignelser vara över honom. Gud försäkrar honom att han inte hade blivit bortglömd även om det under en tid inte hade kommit någon uppenbarelse. Den tillfälliga pausen i uppenbarelserna orsakade Profeten Muhammad mycket sorg och stress, därför är ämnet utformat för att trösta Profeten Muhammad och lindra hans oro och bekymmer. Det visar Guds ömhet och barmhärtighet och är ett kärleksfullt budskap som lugnar Profeten Muhammad. Kapitlet visar Gud som välvillig; lindrande smärta och bekymmer, och fyllande människan med tillfredsställelse och hopp.
När uppenbarelserna under en tid upphörde hånade de icke-troende Profeten Muhammad och sade att ”Muhammads Herre har övergivit honom.” Uppenbarelserna var länken mellan Profeten Muhammad och Gud; de höll honom stadigt på hans väg medan han lärde sig att sprida budskapet. När uppenbarelserna upphörde kände Profeten Muhammad sig övergiven och avvisad, och hånet från de icke-troende blev en ytterligare börda. När detta kapitel uppenbarades kom det som ett flöde av barmhärtighet och medkänsla. Det återställde Profeten Muhammads styrka och försäkrade honom.
Verserna 1–4 – En ed följd av försäkran
Gud svär vid morgonens ljus och vid natten när jorden blir stilla och mörk. När Gud svär en ed uppmanar Han oss att reflektera och begrunda. Dagens ljusa timmar kontrasteras mot nattens tysta stillhet. Genom att beskriva dessa två tidsperioder innan Han försäkrar Profeten Muhammad, etablerar Gud en koppling mellan naturfenomen och mänskliga känslor. Båda dessa tider har en anmärkningsvärd inverkan på människan. Dessa motsatta tidsperioder antyder att människor möter olika omständigheter; ibland är livet lätt, ibland mycket svårt. Att gå igenom mörkret är en viktig del av att vara vid liv.
Din Herre (säger Gud till Profeten Muhammad) har inte övergivit dig, och Han är inte missnöjd med dig. Gud försäkrar Profeten Muhammad att Han inte är arg eller irriterad på honom och att Han inte har och aldrig kommer att överge honom. Han säger med eftertryck att Han inte har sagt adjö och att denna situation inte är slutgiltig. Detta är ömma och lugnande ord som uttrycker Guds kärlek till Profeten Muhammad. Han (Gud) fortsätter med att säga att det kommande livet kommer att vara bättre än detta nuvarande liv. De lärda säger att detta syftar på att det kommande livet (Efterlivet) är bättre än det nuvarande livet och att det också kan syfta på att den senare delen av Profeten Muhammads liv blir lättare och bättre än de svårigheter han mötte i början av sitt liv och sin profetgärning.
Verserna 5–8 – Tre gåvor
Gud säger till Profeten Muhammad att Han kommer att vara generös mot honom och att han kommer att vara väl tillfreds och nöjd. Gud kommer också att underlätta den svåra vägen och Profeten Muhammads uppdrag kommer att bli framgångsrikt. Han kommer att ha ära och prestige och hans budskap kommer att fortsätta spridas. I Efterlivet kommer Profeten Muhammads ställning att vara högre än den rang han uppnådde i denna värld. Det kommer inte att vara en omedelbar förändring, det kan ta tid men snart kommer Profeten Muhammad att välsignas med mer än han kan föreställa sig.
Gud fortsätter sedan med att påminna Profeten Muhammad om att Han har tagit hand om honom genom hela hans liv. När Profeten Muhammad var föräldralös var det Gud som gav honom skydd och tillflykt. Den föräldralöse kan kallas den mest förtryckta i varje samhälle; när de ropar på hjälp är det endast Gud som hör och svarar på deras rop. Profeten Muhammad var i en mörk situation, men Gud räddade honom.
När Profeten Muhammad var vilse var det Gud som fann honom och vägledde honom. Han (Profeten Muhammad) var aldrig involverad i avgudadyrkan, polyteism eller ateism även om det fanns i hans folks seder och bruk. Han var dock omedveten om den sanna tron och sitt sanna syfte. Han kände detta och det plågade honom; han sökte, och Gud ledde honom till den raka vägen.
När Profeten Muhammad var fattig var det Gud som berikade honom och gjorde honom självförsörjande. De lärda förklarar att Profeten Muhammad var under stor press. Han kände ansvar inte bara för sig själv och sin närmaste familj utan för mänskligheten. Gud fann honom nedtyngd under denna börda och gjorde honom fri från behov.
Verserna 9–11 – Tre krav
Profeten Muhammad instrueras sedan av Gud att skydda de föräldralösa, vara givmild mot dem som söker hjälp och förkunna Guds välsignelser. Självklart skulle Profeten Muhammad aldrig förtrycka en föräldralös eller ignorera någon i behov, men när Gud lär honom en läxa är det den troende som lär sig. Profeten Muhammad var en gång föräldralös och därför vet han vilka svårigheter som är förknippade med denna situation. Den troende blir ansvarig för att inte låta detta hända någon föräldralös inom deras inflytelsesfär.
När en person söker hjälp kan det vara fysisk hjälp såsom mat eller skydd, och det kan också vara kunskap och vägledning. Gud lär oss hur vi ska behandla dem som söker hjälp. Förödmjuka dem inte, behandla dem med respekt och låt dem behålla sin värdighet i nödens stund. Dessa instruktioner återspeglade tidens behov. Det var en tid inte olik vår egen, ett girigt, materialistiskt samhälle där de svagas behov inte tillgodosågs. Islam reformerade det samhället och Guds instruktioner är lika tillämpliga idag. De som söker kunskap och vägledning är ofta rädda eller överentusiastiska; behandla dem på samma sätt som dem som behöver fysisk hjälp, med omsorg och respekt.
Att tala om Guds gåvor är ett sätt att uttrycka tacksamhet till Honom. Nämn Hans välsignelser för dig och nämn den undervisning Han har välsignat dig med. Profeten Muhammad har fått gåva efter gåva och Gud har instruerat honom att nämna dem. Det är en läxa för oss alla, för när vi granskar våra liv kommer vi också att finna många välsignelser och gåvor, och den största gåvan av alla är vägledning.
![]() |
- Strindbergs funderingar kring ateism och vetenskap
- Sheikh-ul-Islam
- Grundandet av Abbasidkalifatet
- ʿAlī ibn Abī Ṭālibs mord i Kufa: historisk och teologisk analys
- Den islamiska kalendern
- Allahs namn och hur man använder dem i duaa
- Sunnah ‑ handlingar på Eid al‑Fitr
- Den första migrationen till Abessinien (Etiopien)
- Profetens ﷺ moder Aminas död
- Den islamiska kalenderns början

