SURAH an-Naba’
Kapitelnamn: Surat al-Nabaʾ vilket betyder ”Budskapet” eller ”Det stora nyheten”.
Den består av 40 verser och uppenbarades i Mekka.
Kapitlet inleds med att tala om ”det stora budskapet” som människorna tvistar om – uppståndelsen och domens dag. Därefter påminns människan om Guds skapelse: jorden som en bädd, bergen som stöd, människan skapad i par, natten som täcke och dagen som livets tid, samt regnet som ger växtlighet. Allt detta är tecken på Guds makt. Suran beskriver sedan den yttersta dagen med dess fasor, där helvetet väntar de förnekande och paradiset de gudfruktiga. Avslutningen betonar att detta är en sann påminnelse och att människan själv får välja sin väg.
I GUDS DEN NÅDERIKES DEN BARMHÄRTIGES NAMN
VAD FRÅGAR de varandra om (1)
[De frågar] om det viktiga tillkännagivandet, (2)
om vars [innebörd] meningarna går isär. (3)
Men [de behöver inte fråga]! De skall snart få visshet. (4)
Ja, de skall sannerligen snart få visshet! (5)
HAR VI inte gjort jorden till en bädd [över vilken ni kan resa ert tält för att] få vila (6)
Och [har Vi inte gjort] bergen som tältpålar? b
Vi har skapat er i par, män och kvinnor, (8)
och Vi har skänkt er sömnen som ett avbrott för vila (9)
och gjort natten som ett täcke (10)
och dagen så att ni [kan se] att förtjäna ert bröd. (11)
Och Vi har välvt sju fast hopfogade [himlar] över er (12)
och [där] skapat en vitglödande lampa. (13)
Och Vi pressar ut vattnet ur regnmolnen i rikliga flöden (14)
och frambringar därmed säd och [annan] växtlighet (15)
och rikt blommande trädgårdar. (16)
TIDEN FÖR Åtskillnadens dag [då de goda skall skiljas från de onda] är fastställd. (17)
Det är den Dag då det skall stötas i basunen och ni skall skynda fram [ur gravarna] i myllrande massor, (18)
och himlen skall öppnas som [om den varit försedd med] portar (19)
och bergen skall tona bort som hägringar. (20)
Och helvetet som [ständigt] lurar på offer (21)
skall välkomna de trotsiga syndarna. (22)
Där skall de förbli under oöverskådlig tid (23)
utan att känna svalka och utan att få dricka (24)
annat än skållhett vatten och den motbjudande [vätska som sipprar ur ett sår], – (25)
en lön som svarar mot [deras handlingar]! (26)
De fruktade varken räkenskapen eller domen och de förkastade alla Våra budskap som lögn, (28)
men allt [vad de har gjort] har Vi fört upp i en bok. (29)
[Och Vi skall säga:] ”Smaka nu [frukten av era handlingar] – Vi skall [hädanefter] bara hopa nya lidanden över er!” (30)
I sin triumf får de gudfruktiga glädjas åt (31)
lummiga parker och [spaljéer av] vindruvor (32)
och följeslagerskor, evigt unga som de själva, (33)
och bägare fyllda till brädden [med paradisets vin]. (34)
Där skall de varken höra tomt och meningslöst tal eller lögner. (35)
[Detta är] din Herres belöning – som Han skänker enligt [Sin] räkning – (36)
Herren över himlarna och jorden och allt som är däremellan, den Nåderike! Ingen skall kunna tala till Honom (37)
den Dag då själarna och änglarna står uppställda på led och ingen tar till orda utom den som fått den Nåderikes tillåtelse och han säger inte annat än det som är rätt och sant. (38)
Så kommer Sanningens dag att vara. Låt då den som så vill, försöka finna vägen tillbaka till sin Herre [medan det är tid]! (39)
Vi har varnat er för ett straff som är nära förestående [och som kommer att drabba er] den Dag då människan ser [klart], vad hon har sänt framför sig [till Domen], och då den som förnekade sanningen skall säga: ”Ack, om jag nu hade varit mull och jord!” (40)
 |
- Muslimens skyldighet att ha taqwá och att ge Profetens ﷺ ord företräde
- Förbudet mot att sätta sig före Allah och Hans sändebud (ﷺ)
- Sunnah – dess förståelse
- Att Följa Sunnah: Vägen till Islamisk Enhet och Andlig Trygghet
- Dygden av att följa Sunnah – En islamisk påminnelse från de klassiska lärda
- Ingen Sunnah utan Jamā‘ah – Ingen Jamā‘ah utan Sunnah
- Den ärofyllda ställningen för den som följer Sunnah
- Sunnahs grundprinciper
- Sunnahs plats i Islam – varför vi inte kan klara oss utan den
- Handlingar som upphäver en individens Islam
