Koranens olika namn

av

Den ädla Koranen har tre välkända namn: al‑Qur’an, al‑Kitab och al‑Furqan, och de två första är de mest spridda. Vissa lärda har räknat upp mer än nittio namn för Koranen, men här begränsar vi oss till dessa tre som är mest kända.

Första namnet: al‑Qur’an

Detta namn förekommer i Koranen på fyrtiotre ställen, bland annat:

  • {وإنك لتلقى القرآن من لدن حكيم عليم} (an‑Naml: 6)
  • {إن هذا القرآن يهدي للتي هي أقوم} (al‑Isra’: 9)
  • {إن الذي فرض عليك القرآن لرادك إلى معاد} (al‑Qasas: 85)

Ordet ”al‑Qur’an” uttalas både med och utan hamza.

• Med hamza

Det kommer från verbet qara’a (قرأ) – ”att läsa”. Därifrån kommer betydelsen ”recitation”. Gud säger:

{إن علينا جمعه وقرآنه * فإذا قرأناه فاتبع قرآنه} (al‑Qiyamah: 17–18)
”Det åligger Oss att samla det och recitera det; och när Vi reciterar det, följ då dess recitation.”

Här används Qur’an som namn på den heliga boken, vilket är det vanligaste bruket.

• Utan hamza (القران)

Det kan antingen vara:

  • en förenkling av uttalet enligt Qurayshs dialekt, eller
  • härlett från verbet qarana (قَرَنَ) – ”att förena”, eftersom suror, verser och bokstäver är sammanbundna i den.

Andra namnet: al‑Kitab

Detta namn förekommer 319 gånger i Koranen, i olika sammanhang, bland annat:

  • {الحمد لله الذي أنزل على عبده الكتاب} (al‑Kahf: 1)
  • {وهذا كتاب أنزلناه مبارك} (al‑Anʿam: 92)
  • {ذلك الكتاب لا ريب فيه} (al‑Baqarah: 2)

Ordet al‑Kitab kommer från verbet kataba (كتب) – ”att skriva”, men dess ursprungliga språkliga betydelse är ”att samla”. Man säger: kataba al‑katiba – ”han samlade truppen”.

Koranen kallas Kitab eftersom:

  • den samlar suror och verser mellan två pärmar
  • den samlar allt gott i sina lagar och betydelser

Draz’ förklaring

Shaykh Abdullah Draz sade:

”I namnet Qur’an beaktas att den reciteras med tungor, och i namnet Kitab beaktas att den skrivs med pennor. Detta antyder att den måste bevaras på två platser: i bröst och i skrifter.

Ingen memorerare kan betros förrän hans memorering överensstämmer med den skrivna texten, och ingen skrivare kan betros förrän hans text överensstämmer med det som memorerarna förmedlat.”

Genom denna dubbla omsorg – i hjärtan och i skrifter – har Koranen förblivit skyddad, i enlighet med Guds ord:

{إنا نحن نزلنا الذكر وإنا له لحافظون} (al‑Hijr: 9)

Tredje namnet: al‑Furqan

Det tredje av de kända namnen är al‑Furqan, ett verbalsubstantiv som blivit ett egennamn för Koranen.

Det förekommer på sex ställen i Koranen. På två av dem används det som namn på Koranen:

  • {وأنزل التوراة والإنجيل * من قبل هدى للناس وأنزل الفرقان} (Al ʿImran: 4)
  • {تبارك الذي نزل الفرقان على عبده ليكون للعالمين نذيرا} (al‑Furqan: 1)

En sura i Koranen bär också detta namn.

Betydelsen

Ordet kommer från verbet faraqa (فَرَقَ) – ”att skilja, att särskilja”. Koranen kallas Furqan eftersom den:

  • skiljer mellan sanning och falskhet
  • klargör vägen till vägledning och vägen till villfarelse

Sammanfattning

Dessa tre namn är de mest kända för Koranen:

  • al‑Qur’an → läsning, recitation
  • al‑Kitab → samling, skrift
  • al‑Furqan → åtskillnad, urskiljning

Tillsammans uttrycker de tre centrala betydelser:

  1. recitation
  2. samling
  3. urskiljning

De mindre kända namnen har sin egen plats och kan behandlas vid ett annat tillfälle, om Gud vill.

KORANEN & SUNNAH