ORD FÖR ORD ANALYS AV KAPITEL 89

Vers 1

وَٱلْفَجْرِ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَٱلْفَجْرِ	wa-l-fajr	Vid gryningen / morgonljuset

Teologisk innebörd:

Gud svär ”Vid gryningen” – en ed som markerar början på ljus, uppvaknande och gudomlig ordning. Fajr är både den fysiska gryningen och en metafor för uppenbarelse, vägledning och ny början.

al-Tabari: syftar på varje gryning – ett tecken på Guds makt att väcka liv.
Ibn Kathir: gryningen är en symbol för hopp, ljus och början på handling.
al-Jalalayn: edens syfte är att förstärka allvaret i det som följer.
al-Saʿdi: gryningen är en påminnelse om Guds nåd – varje dag är en ny chans.
Bernström: versen är en poetisk bild av uppvaknande – både fysiskt och andligt.
Yusuf Ali: gryningen är en symbol för upplysning – att ljuset alltid följer mörkret.

Vers 2

وَلَيَالٍ عَشْرٍۢ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَلَيَالٍ	wa-layalin	och nätter
عَشْرٍۢ	ʿashr	tio (stycken)

Teologisk innebörd:

Gud svär ”Vid de tio nätterna” – enligt de flesta mufassirin syftar detta på de första tio nätterna av Dhu l-Hijjah, som är de mest heliga dagarna i islams kalender.

al-Tabari: syftar på Dhu l-Hijjah – särskilt dagarna för hajj och offer.
Ibn Kathir: dessa nätter är bland de mest älskade hos Gud – fulla av dyrkan.
al-Jalalayn: versen förstärker vikten av dessa dagar – särskilt för pilgrimsfärden.
al-Saʿdi: detta är en påminnelse om att vissa tider är mer välsignade än andra.
Bernström: versen är en poetisk hyllning till heliga tider.
Yusuf Ali: de tio nätterna är en symbol för andlig intensitet och gudomlig närhet.

Vers 3

وَٱلشَّفْعِ وَٱلْوَتْرِ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَٱلشَّفْعِ	wa-sh-shafʿ	vid det jämna (även tal)
وَٱلْوَتْرِ	wa-l-watr	och det udda (udda tal)

Teologisk innebörd:

Gud svär ”Vid det jämna och det udda” – en ed som omfattar hela skapelsen, dess dualitet och variation.

al-Tabari: syftar på allt som är jämnt och udda – skapelsens struktur.
Ibn Kathir: vissa tolkar det som syftar på bönerna – särskilt witr.
al-Jalalayn: det jämna och udda är symboler för Guds mångfald i skapelsen.
al-Saʿdi: versen visar att allt är skapat med balans – och Gud är den ende (udda).
Bernström: versen är en poetisk bild av kosmisk dualitet.
Yusuf Ali: jämnt och udda representerar helheten – Gud svär vid allt.

Vers 4

وَٱلَّيْلِ إِذَا يَسْرِ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَٱلَّيْلِ	wa-l-layli	vid natten
إِذَا يَسْرِ	idha yasri	när den går / när den passerar

Teologisk innebörd:

Gud svär ”Vid natten när den går” – en bild av tidens gång, mörkrets tillfällighet och ljusets ankomst.

al-Tabari: natten passerar – ett tecken på att inget tillstånd är evigt.
Ibn Kathir: versen visar att mörker följs av ljus – både bokstavligt och andligt.
al-Jalalayn: natten är ett tecken på Guds kontroll över tid.
al-Saʿdi: versen är en påminnelse om att prövningar går över.
Bernström: natten är en metafor för svårighet – som alltid följs av lättnad.
Yusuf Ali: natten som passerar är en bild av livets övergångar.

Vers 5

هَلْ فِي ذَٰلِكَ قَسَمٞ لِّذِي حِجْرٍۢ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
هَلْ	hal	finns det / är det
فِي ذَٰلِكَ	fi dhalika	i detta
قَسَمٞ	qasamun	en ed / ett löfte
لِّذِي حِجْرٍۢ	li-dhi hijr	för den som har förstånd / reflektion

Teologisk innebörd:

Versen avslutar ed-sekvensen: ”Finns det inte i detta en ed för den som har förstånd?” Detta är en retorisk fråga som uppmanar till reflektion – att de tidigare ederna (vers 1–4) är tillräckliga bevis för den som tänker.

al-Tabari: versen riktar sig till den som har intellekt – att förstå Guds tecken.
Ibn Kathir: detta är en uppmaning att ta ederna på allvar – de är inte tomma ord.
al-Jalalayn: versen är en retorisk förstärkning – att det som följer är viktigt.
al-Saʿdi: detta är en påminnelse om att tro kräver reflektion.
Bernström: versen är en poetisk utmaning – att se det gudomliga i det vardagliga.
Yusuf Ali: ederna är tillräckliga för den som har ett vaket hjärta.

Vers 6

أَلَمْ تَرَ كَيْفَ فَعَلَ رَبُّكَ بِعَادٍ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
أَلَمْ تَرَ	a-lam tara	har du inte sett
كَيْفَ	kayfa	hur
فَعَلَ	faʿala	gjorde / behandlade
رَبُّكَ	rabbuka	din Herre
بِعَادٍ	bi-Ad	med Ad (ett forntida folk)

Teologisk innebörd:

Versen inleder den historiska exemplifieringen av Guds dom: ”Har du inte sett hur din Herre behandlade Ad?” Ad var ett folk som förnekade profeten Hud och straffades med en förintande storm.

al-Tabari: Gud skickade en förödande vind över dem.
Ibn Kathir: deras arrogans ledde till förintelse.
al-Jalalayn: versen är en påminnelse om Guds makt att döma.
al-Saʿdi: detta är ett exempel på vad som händer när man förnekar Guds budskap.
Bernström: versen är en historisk spegel för nutida arrogans.
Yusuf Ali: Ad är en symbol för högmod och dess fall.

Vers 7

إِرَمَ ذَاتِ ٱلْعِمَادِ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
إِرَمَ	Iram	Iram (Ads stad / folk)
ذَاتِ ٱلْعِمَادِ	dhat al-ʿimad	med pelare / höga byggnadsverk

Teologisk innebörd:

Versen beskriver Ads storhet: ”Iram med pelare.” Iram dhat al-ʿimad syftar på ett mäktigt folk med imponerande byggnadsverk – men som ändå gick under.

al-Tabari: Iram var en stad med höga pelare – ett tecken på deras makt.
Ibn Kathir: deras arkitektur var imponerande – men deras tro var förlorad.
al-Jalalayn: pelarna symboliserar deras arrogans och världsliga stolthet.
al-Saʿdi: versen visar att yttre storhet inte räddar från Guds dom.
Bernström: Iram är en bild av civilisationens förgänglighet.
Yusuf Ali: pelarna är symboler för mänsklig makt – som inte kan trotsa Gud.

Vers 8

ٱلَّتِي لَمْ يُخْلَقْ مِثْلُهَا فِي ٱلْبِلَٰدِ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
ٱلَّتِي	allati	den som
لَمْ يُخْلَقْ	lam yukhlaq	inte har skapats
مِثْلُهَا	mithluha	något liknande
فِي ٱلْبِلَٰدِ	fi al-bilad	i (andra) städer / länder

Teologisk innebörd:

Versen förstärker Iram-folkets unika storhet: ”Den som inget liknande har skapats i städerna.” Men detta är en ironisk påminnelse – att även den mäktigaste civilisationen kan gå under.

al-Tabari: deras styrka var oöverträffad – men de förlorade allt.
Ibn Kathir: versen visar att yttre makt inte skyddar mot Guds dom.
al-Jalalayn: detta är en förstärkning av deras arrogans.
al-Saʿdi: versen är en varning – att inget är för stort för att falla.
Bernström: versen är en poetisk bild av mänsklig hybris.
Yusuf Ali: Iram är en symbol för imperier som glömmer sin moral.

Vers 9

وَثَمُودَ ٱلَّذِينَ جَابُواْ ٱلصَّخْرَ بِٱلْوَادِ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَثَمُودَ	wa-Thamud	och Thamud
ٱلَّذِينَ	alladhina	de som
جَابُواْ	jabu	högg / skar / grävde
ٱلصَّخْرَ	as-sakhr	i klippan / berget
بِٱلْوَادِ	bi-l-wadi	i dalen

Teologisk innebörd:

Versen nämner Thamud – ett folk som byggde i bergens klippor: ”Och Thamud, som högg i klippan i dalen.” Detta är en bild av teknisk skicklighet – men också arrogans och förnekelse.

al-Tabari: de högg ut bostäder i bergen – men förnekade Guds tecken.
Ibn Kathir: deras skicklighet blev en källa till högmod.
al-Jalalayn: versen visar att även teknisk framgång inte räddar från dom.
al-Saʿdi: detta är en påminnelse om att tro är viktigare än teknik.
Bernström: versen är en poetisk bild av civilisationens dubbelhet.
Yusuf Ali: Thamud är en symbol för människans förmåga – och hennes fall.

Vers 10

وَفِرْعَوْنَ ذِي ٱلْأَوْتَادِ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَفِرْعَوْنَ	wa-Firʿawn	och Farao
ذِي ٱلْأَوْتَادِ	dhi l-awtad	med pålar / med fästen / med maktstrukturer

Teologisk innebörd:

Versen nämner Farao – symbolen för tyranni och förtryck: ”Och Farao med pålar.” Dhi l-awtad tolkas som att han hade pålar för att tortera, fästa tält (arméer), eller som metafor för maktens förankring.

al-Tabari: pålarna syftar på tortyrredskap – han band människor till dem.
Ibn Kathir: Farao använde pålar för att befästa sin makt och förtrycka folk.
al-Jalalayn: pålarna är en symbol för hans tyranni.
al-Saʿdi: versen visar att även den mäktigaste tyrann inte undgår Guds dom.
Bernström: Farao är en arketyp för maktmissbruk.
Yusuf Ali: pålarna är en bild av strukturellt förtryck – fysiskt och politiskt.

Vers 11

ٱلَّذِينَ طَغَوْاْ فِي ٱلْبِلَٰدِ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
ٱلَّذِينَ	alladhina	de som
طَغَوْاْ	taghaw	trotsade / överträdde / gick över gränsen
فِي ٱلْبِلَٰدِ	fi al-bilad	i länderna / i städerna

Teologisk innebörd:

Versen sammanfattar dessa folk: ”De som trotsade i länderna.” Tagha betyder att gå över gränsen – i arrogans, förtryck, synd.

al-Tabari: dessa folk spred förtryck och arrogans över hela sina områden.
Ibn Kathir: de ignorerade Guds budskap och förtryckte andra.
al-Jalalayn: versen visar att deras synd var kollektiv och geografiskt utbredd.
al-Saʿdi: detta är en varning – att makt utan tro leder till fördärv.
Bernström: versen är en bild av civilisationens moraliska kollaps.
Yusuf Ali: trots i länderna är en metafor för globalt förtryck.

Vers 12

فَأَكْثَرُواْ فِيهَا ٱلْفَسَادَ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
فَأَكْثَرُواْ	fa-aktharu	så spred de / ökade
فِيهَا	fiha	i den / där
ٱلْفَسَادَ	al-fasad	korruption / fördärv / ondska

Teologisk innebörd:

Versen fortsätter: ”Så spred de korruption i den.” Fasad är ett brett begrepp – det innefattar moraliskt, socialt, politiskt och andligt fördärv.

al-Tabari: de spred synd, förtryck och orättvisa.
Ibn Kathir: deras handlingar ledde till förstörelse av samhällen.
al-Jalalayn: versen visar att deras makt användes till fördärv.
al-Saʿdi: detta är en påminnelse om att korruption är ett tecken på gudlöshet.
Bernström: versen är en bild av systemisk ondska.
Yusuf Ali: korruption är inte bara individuell – den genomsyrar hela samhällen.

Vers 13

فَصَبَّ عَلَيْهِمْ رَبُّكَ سَوْطَ عَذَابٍ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
فَصَبَّ	fa-sabba	så lät falla / hällde över
عَلَيْهِمْ	ʿalayhim	över dem
رَبُّكَ	rabbuka	din Herre
سَوْطَ	sawta	piska / gissel / straffverktyg
عَذَابٍ	ʿadhab	straff / plåga

Teologisk innebörd:

Versen beskriver Guds dom: ”Så lät din Herre piska av straff falla över dem.” Sawt al-ʿadhab är en metafor för intensiv, upprepad och rättvis bestraffning.

al-Tabari: straffet var hårt, rättvist och förintande.
Ibn Kathir: Gud straffade dem med stormar, skrik, ödeläggelse.
al-Jalalayn: versen visar att Guds straff är kraftfullt och exakt.
al-Saʿdi: detta är en påminnelse om att Gud inte ignorerar förtryck.
Bernström: versen är en poetisk bild av rättvis vedergällning.
Yusuf Ali: straffet är både fysiskt och moraliskt – en konsekvens av deras val.

Vers 14

إِنَّ رَبَّكَ لَبِٱلْمِرْصَادِ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
إِنَّ	inna	sannerligen
رَبَّكَ	rabbaka	din Herre
لَبِٱلْمِرْصَادِ	la-bi-l-mirsad	är i utkikspost / i beredskap / i övervakning

Teologisk innebörd:

Versen avslutar sekvensen om Guds dom: ”Sannerligen, din Herre är i utkikspost.” al-mirsad betyder att vara i beredskap, att bevaka, att vänta på rätt ögonblick att ingripa. Gud är inte frånvarande – Han ser, väntar, och dömer med precision.

al-Tabari: Gud vakar över människans handlingar – och straffar när tiden är inne.
Ibn Kathir: detta är en varning – att Gud ser allt och inget undgår Honom.
al-Jalalayn: Gud är i ständig övervakning – redo att döma.
al-Saʿdi: versen är en påminnelse om att Guds rättvisa är aktiv, inte passiv.
Bernström: versen uttrycker Guds närvaro – inte som kontroll, utan som rättvis vaksamhet.
Yusuf Ali: Gud är observatör och domare – inget undgår Hans uppmärksamhet.

Vers 15

فَأَمَّا ٱلْإِنسَٰنُ إِذَا مَا ٱبْتَلَىٰهُ رَبُّهُ فَأَكْرَمَهُۥ وَنَعَّمَهُۥ فَيَقُولُ رَبِّيٓ أَكْرَمَنِ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
فَأَمَّا	fa-amma	men när det gäller
ٱلْإِنسَٰنُ	al-insan	människan
إِذَا مَا	idha ma	när
ٱبْتَلَىٰهُ	ibtalahu	prövar honom
رَبُّهُ	rabbuhu	hans Herre
فَأَكْرَمَهُۥ	fa-akramahu	och hedrar honom
وَنَعَّمَهُۥ	wa-naʿʿamahu	och ger honom välstånd
فَيَقُولُ	fa-yaqulu	då säger han
رَبِّيٓ	rabbi	min Herre
أَكْرَمَنِ	akramani	har hedrat mig

Teologisk innebörd:

Versen beskriver människans reaktion på välstånd: ”När hans Herre prövar honom och hedrar honom och ger honom välstånd, säger han: ’Min Herre har hedrat mig.’” Detta är en kritik mot människans ytliga tolkning av framgång – att rikedom = Guds kärlek.

al-Tabari: människan tolkar prövning som belöning – men Gud testar med både gott och ont.
Ibn Kathir: detta är en varning mot att se materiell framgång som tecken på gudomlig belåtenhet.
al-Jalalayn: människan är snabb att tolka välstånd som ära – utan att förstå prövningens natur.
al-Saʿdi: versen visar att tro inte bör baseras på yttre omständigheter.
Bernström: versen är en psykologisk bild av människans behov av bekräftelse.
Yusuf Ali: människan misstolkar Guds test som belöning – och blir arrogant.

Vers 16

وَأَمَّآ إِذَا مَا ٱبْتَلَىٰهُ فَقَدَرَ عَلَيْهِ رِزْقَهُۥ فَيَقُولُ رَبِّيٓ أَهَٰنَنِ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَأَمَّآ	wa-amma	men när det gäller
إِذَا مَا	idha ma	när
ٱبْتَلَىٰهُ	ibtalahu	prövar honom
فَقَدَرَ	faqadara	begränsar / minskar
عَلَيْهِ	ʿalayhi	för honom
رِزْقَهُۥ	rizqahu	hans försörjning
فَيَقُولُ	fa-yaqulu	då säger han
رَبِّيٓ	rabbi	min Herre
أَهَٰنَنِ	ahanani	har förolämpat mig / förnedrat mig

Teologisk innebörd:

Versen beskriver människans reaktion på motgång: ”Men när Han prövar honom och begränsar hans försörjning, säger han: ’Min Herre har förnedrat mig.’” Detta är en kritik mot människans felaktiga slutsats – att fattigdom = Guds avsky.

al-Tabari: människan tolkar motgång som förnedring – men det är en prövning.
Ibn Kathir: detta är en felaktig reaktion – Gud testar med både rikedom och fattigdom.
al-Jalalayn: människan är snabb att klaga – utan att förstå Guds visdom.
al-Saʿdi: versen visar att tro måste vara oberoende av materiella tillstånd.
Bernström: versen är en psykologisk bild av människans känslighet för status.
Yusuf Ali: människan misstolkar Guds test som avvisande – och tappar tron.

Vers 17

كَلَّا بَل لَّا تُكْرِمُونَ ٱلْيَتِيمَ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
كَلَّا	kalla	nej! / aldrig! / sannerligen inte
بَل	bal	snarare / tvärtom
لَّا تُكْرِمُونَ	la tukrimuna	ni hedrar inte / ni visar inte respekt
ٱلْيَتِيمَ	al-yatim	den föräldralöse

Teologisk innebörd:

Versen är en gudomlig tillrättavisning: ”Nej! Tvärtom – ni hedrar inte den föräldralöse.” Detta är en övergång från människans självcentrerade tolkning till hennes sociala misslyckande.

al-Tabari: versen visar att människan inte lever upp till sin moraliska plikt.
Ibn Kathir: att ignorera den föräldralöse är ett tecken på hjärtats hårdhet.
al-Jalalayn: versen är en direkt kritik – ni bryr er inte om de svaga.
al-Saʿdi: detta är en påminnelse om att tro kräver social rättvisa.
Bernström: versen är en etisk vändpunkt – från inre arrogans till yttre ansvar.
Yusuf Ali: att inte hedra den föräldralöse är att förneka Guds budskap i handling.

Vers 18

وَلَا تَحَاضُّونَ عَلَىٰ طَعَامِ ٱلْمِسْكِينِ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَلَا	wa-la	och ni uppmanar inte
تَحَاضُّونَ	tahadduna	uppmanar varandra / förmanar
عَلَىٰ	ʿala	till / om
طَعَامِ	taʿami	mat
ٱلْمِسْكِينِ	al-miskin	den nödställde / fattige

Teologisk innebörd:

Versen fortsätter tillrättavisningen: ”Och ni uppmanar inte varandra att ge mat till den nödställde.” Detta är en kritik mot social likgiltighet – att inte främja medkänsla och hjälp till de behövande.

al-Tabari: versen visar att det inte bara handlar om att ge – utan att uppmana andra att ge.
Ibn Kathir: detta är en kollektiv moralisk brist – samhället ignorerar de fattiga.
al-Jalalayn: versen visar att medkänsla måste vara aktiv och spridas.
al-Saʿdi: detta är en påminnelse om att godhet är social – inte bara individuell.
Bernström: versen uttrycker en etisk tystnad – att inte tala för rättvisa.
Yusuf Ali: att inte uppmana till hjälp är att acceptera orättvisa.

Vers 19

وَتَأْكُلُونَ ٱلتُّرَاثَ أَكْلٗا لَّمّٗا

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَتَأْكُلُونَ	wa-taʾkuluna	och ni äter / förtär
ٱلتُّرَاثَ	at-turath	arvet / kvarlåtenskapen
أَكْلٗا	aklan	ett ätande / ett förtärande
لَّمّٗا	lamma	girigt / samlande / utan urskiljning

Teologisk innebörd:

Versen avslöjar girighet: ”Och ni förtär arvet girigt.” Turath syftar på egendom som tillhör andra – särskilt svaga som kvinnor och föräldralösa. Lamma betyder att ta allt, utan rättvisa, utan hänsyn.

al-Tabari: versen kritiserar att man roffar åt sig arv utan rättvisa.
Ibn Kathir: detta är att ta från de svaga – särskilt kvinnor och barn.
al-Jalalayn: versen visar girighetens struktur – att ta allt utan urskiljning.
al-Saʿdi: detta är ett tecken på hjärtats hårdhet – att ignorera rättvisa.
Bernström: versen är en bild av systemisk girighet.
Yusuf Ali: att förtära arv girigt är att förneka både moral och lag.

Vers 20

وَتُحِبُّونَ ٱلْمَالَ حُبّٗا جَمّٗا

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَتُحِبُّونَ	wa-tuhibbuna	och ni älskar
ٱلْمَالَ	al-mala	rikedom / pengar
حُبّٗا	hubban	en kärlek / ett begär
جَمّٗا	jamman	överflödande / intensivt / överdrivet

Teologisk innebörd:

Versen avslöjar människans överdrivna kärlek till rikedom: ”Och ni älskar rikedom med överflödande kärlek.” Detta är en diagnos av hjärtats tillstånd – att materiellt begär har ersatt andlig strävan.

al-Tabari: versen visar att kärleken till pengar har blivit en avgud.
Ibn Kathir: detta är en varning mot att låta rikedom dominera hjärtat.
al-Jalalayn: versen visar att kärleken till pengar är roten till många synder.
al-Saʿdi: detta är ett tecken på att människan har glömt sin Herre.
Bernström: versen är en psykologisk bild av begärets makt.
Yusuf Ali: kärleken till rikedom är en illusion – som leder bort från Gud.

Vers 21

كَلَّآ إِذَا دُكَّتِ ٱلْأَرْضُ دَكّٗا دَكّٗا

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
كَلَّآ	kalla	nej! / sannerligen inte
إِذَا	idha	när
دُكَّتِ	dukkati	krossas / slås sönder
ٱلْأَرْضُ	al-ardu	jorden
دَكّٗا دَكّٗا	dakkan dakka	fullständigt / totalt / gång på gång

Teologisk innebörd:

Versen skiftar till Domens dag: ”Nej! När jorden krossas gång på gång.” Detta är en apokalyptisk bild av världens slut – där all materiell trygghet förintas.

al-Tabari: jorden kommer att skakas och krossas – inget består.
Ibn Kathir: detta är början på Domens dag – där allt förändras.
al-Jalalayn: versen är en bild av total omvälvning.
al-Saʿdi: detta är en påminnelse om att världen är tillfällig.
Bernström: versen är en poetisk bild av kosmisk rättvisa.
Yusuf Ali: jorden krossas – och människans illusioner med den.

Vers 22

وَجَآءَ رَبُّكَ وَٱلْمَلَكُ صَفّٗا صَفّٗا

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَجَآءَ	wa-jaʾa	och kommer / anländer
رَبُّكَ	rabbuka	din Herre
وَٱلْمَلَكُ	wa-l-malaku	och änglarna
صَفّٗا صَفّٗا	saffan saffa	i led efter led / i rader

Teologisk innebörd:

Versen beskriver Domens dag: ”Och din Herre kommer, och änglarna i led efter led.” Detta är en majestätisk och skrämmande scen – Guds närvaro manifesteras, och änglarna står i ordnade formationer.

al-Tabari: Guds ankomst är metaforisk – Hans makt och dom manifesteras.
Ibn Kathir: änglarna kommer i rader – redo att vittna och verkställa domen.
al-Jalalayn: versen visar Guds majestät och änglarnas disciplin.
al-Saʿdi: detta är en bild av den yttersta ordningen – där inget undgår rättvisa.
Bernström: versen är en poetisk bild av kosmisk dom och gudomlig närvaro.
Yusuf Ali: Guds ankomst är en bild av sanningens triumf – och änglarna är vittnen.

Vers 23

وَجِيٓءَ يَوْمَئِذِۭ بِجَهَنَّمَۚ يَوْمَئِذٖ يَتَذَكَّرُ ٱلْإِنسَٰنُ وَأَنَّىٰ لَهُ ٱلذِّكْرَىٰ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَجِيٓءَ	wa-jiʾa	och det förs fram
يَوْمَئِذِۭ	yawmaʾidhin	den dagen
بِجَهَنَّمَۚ	bi-Jahannam	helvetet
يَوْمَئِذٖ	yawmaʾidhin	den dagen
يَتَذَكَّرُ	yatadhakkaru	minns / erinrar sig
ٱلْإِنسَٰنُ	al-insan	människan
وَأَنَّىٰ	wa-anna	men hur / varifrån
لَهُ ٱلذِّكْرَىٰ	lahu adh-dhikra	för honom är erinran / nytta av minnet

Teologisk innebörd:

Versen fortsätter Domens dag: ”Och helvetet förs fram den dagen. Då minns människan – men hur ska minnet hjälpa henne?” Detta är en tragisk bild av för sent uppvaknande – när människan inser sanningen, men inte kan agera.

al-Tabari: människan minns sina synder – men det är för sent.
Ibn Kathir: detta är en bild av ånger – som inte längre kan leda till handling.
al-Jalalayn: versen visar att minnet är värdelöst utan tidigare handling.
al-Saʿdi: detta är en varning – att reflektion måste ske i rätt tid.
Bernström: versen är en poetisk bild av existentiell förlust.
Yusuf Ali: minnet är en dom – inte en räddning.

Vers 24

يَقُولُ يَٰلَيْتَنِي قَدَّمْتُ لِحَيَاتِي

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
يَقُولُ	yaqulu	han säger
يَٰلَيْتَنِي	ya laytani	ack om jag ändå / om jag bara
قَدَّمْتُ	qaddamtu	hade skickat fram / förberett
لِحَيَاتِي	li-hayati	för mitt liv / för min verkliga existens

Teologisk innebörd:

Versen uttrycker människans ånger: ”Han säger: Ack om jag ändå hade förberett för mitt liv.” Hayati syftar här på det verkliga livet – det eviga livet efter döden.

al-Tabari: människan inser att det verkliga livet är det nästkommande.
Ibn Kathir: detta är en bild av förlorad möjlighet – att inte ha gjort gott.
al-Jalalayn: versen visar att ånger inte hjälper efter döden.
al-Saʿdi: detta är en uppmaning att agera nu – innan det är för sent.
Bernström: versen är en poetisk bild av existentiell ånger.
Yusuf Ali: det verkliga livet är det eviga – och människan har försummat det.

Vers 25

فَيَوْمَئِذٖ لَّا يُعَذِّبُ عَذَابَهُۥٓ أَحَدٞ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
فَيَوْمَئِذٖ	fa-yawmaʾidhin	så den dagen
لَّا يُعَذِّبُ	la yuʿadhdhibu	ingen straffar
عَذَابَهُۥٓ	ʿadhabahu	Hans straff
أَحَدٞ	ahadun	någon

Teologisk innebörd:

Versen säger: ”Så den dagen straffar ingen som Han straffar.” Detta är en deklaration om Guds unika makt att döma – och att Hans straff är oöverträffat.

al-Tabari: Guds straff är rättvist, exakt och utan jämförelse.
Ibn Kathir: detta är en bild av den yttersta rättvisan – ingen kan undkomma.
al-Jalalayn: versen visar att Guds dom är unik – ingen annan har sådan makt.
al-Saʿdi: detta är en varning – att inget skydd finns mot Guds dom.
Bernström: versen är en poetisk bild av absolut rättvisa.
Yusuf Ali: Guds straff är inte grymt – det är rättvist och slutgiltigt.

Vers 26

وَلَا يُوثِقُ وَثَاقَهُ أَحَدٌۭ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَلَا	wa-la	och ingen
يُوثِقُ	yuthiqu	binder / fängslar
وَثَاقَهُ	wathaqahu	hans bojor / hans fängslande
أَحَدٌۭ	ahadun	någon

Teologisk innebörd:

Versen avslutar beskrivningen av Guds straff: ”Och ingen binder som Han binder.” Detta är en förstärkning av Guds absoluta makt att hålla fast, fängsla och straffa – särskilt i helvetet.

al-Tabari: Guds bojor är starkare än alla andra – ingen kan fly.
Ibn Kathir: detta är en bild av helvetets fängslande kraft.
al-Jalalayn: versen visar att Guds straff är oöverträffat i styrka.
al-Saʿdi: detta är en varning – att ingen kan undkomma Guds dom.
Bernström: versen är en poetisk bild av total kontroll.
Yusuf Ali: Guds fängslande är både fysiskt och moraliskt – ingen kan bryta sig fri.

Vers 27

يَـٰٓأَيَّتُهَا ٱلنَّفْسُ ٱلْمُطْمَئِنَّةُ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
يَـٰٓأَيَّتُهَا	ya ayyatuha	å du
ٱلنَّفْسُ	an-nafsu	själ
ٱلْمُطْمَئِنَّةُ	al-mutmaʾinnah	den fridfulla / tillfreds

Teologisk innebörd:

Versen markerar en dramatisk vändning: ”Å du fridfulla själ!” an-nafs al-mutmaʾinnah är den själ som är i ro, i tillit till Gud, i balans.

al-Tabari: detta är den troende själen – trygg i sin tro och handling.
Ibn Kathir: själen som är nöjd med Gud – och som Gud är nöjd med.
al-Jalalayn: detta är en själ som inte oroas av världsliga prövningar.
al-Saʿdi: versen är en hyllning till den troende som levt i taqwa.
Bernström: versen är en poetisk bild av inre frid.
Yusuf Ali: den fridfulla själen är målet för varje troende.

Vers 28

ٱرْجِعِيٓ إِلَىٰ رَبِّكِ رَاضِيَةٗ مَّرْضِيَّةٗ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
ٱرْجِعِيٓ	irjiʿi	återvänd
إِلَىٰ رَبِّكِ	ila rabbiki	till din Herre
رَاضِيَةٗ	radiyah	nöjd / tillfreds
مَّرْضِيَّةٗ	mardiyyah	välbehagad / godkänd

Teologisk innebörd:

Versen är Guds kallelse till den rättfärdiga själen: ”Återvänd till din Herre – nöjd och välbehagad.” Detta är en ömsesidig tillfredsställelse – själen är nöjd med Gud, och Gud är nöjd med själen.

al-Tabari: detta är paradiset – där själen finner sin sanna hemkomst.
Ibn Kathir: versen visar att belöningen är både emotionell och andlig.
al-Jalalayn: återvändandet är till Guds nåd och belåtenhet.
al-Saʿdi: detta är den högsta belöningen – Guds välbehag.
Bernström: versen är en poetisk bild av återförening med det gudomliga.
Yusuf Ali: detta är fridens och frälsningens kallelse.

Vers 29

فَٱدْخُلِي فِي عِبَٰدِي

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
فَٱدْخُلِي	fa-dkhuli	så träda in / gå in
فِي عِبَٰدِي	fi ʿibadi	bland Mina tjänare

Teologisk innebörd:

Versen är Guds inbjudan till gemenskap: ”Så gå in bland Mina tjänare.” Detta är en inbjudan till att förenas med de rättfärdiga – i gemenskap, ära och trygghet.

al-Tabari: detta är paradiset – där de rättfärdiga samlas.
Ibn Kathir: att vara bland Guds tjänare är en ära och trygghet.
al-Jalalayn: versen visar att belöningen är både individuell och kollektiv.
al-Saʿdi: detta är en del av paradiset – att vara i sällskap med de rättfärdiga.
Bernström: versen är en bild av andlig gemenskap.
Yusuf Ali: att vara bland Guds tjänare är att vara i evig trygghet.

Vers 30

وَٱدْخُلِي جَنَّتِي

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَٱدْخُلِي	wa-dkhuli	och gå in
جَنَّتِي	jannati	i Min trädgård / Mitt paradis

Teologisk innebörd:

Versen avslutar suran med den slutliga belöningen: ”Och gå in i Mitt paradis.” Detta är den högsta nåden – att få träda in i Guds paradis, som en hedrad gäst.

al-Tabari: detta är det eviga hemmet – för den fridfulla själen.
Ibn Kathir: paradiset är Guds gåva till den som levt i tro och tålamod.
al-Jalalayn: versen är en direkt inbjudan från Gud – utan förmedlare.
al-Saʿdi: detta är slutmålet för varje troende själ.
Bernström: versen är en poetisk bild av evig vila och belåtenhet.
Yusuf Ali: paradiset är inte bara en plats – det är Guds närhet.

KAPITEL 89