ORD FÖR ORD ANALYS AV KAPITEL 88

Sura 88 – al-Ghashiyah (”Det som överskuggar allt”) är en Makki-sura som målar en kraftfull kontrast mellan de fördömda och de frälsta på Domens dag.

Vers 1

هَلْ أَتَىٰكَ حَدِيثُ ٱلْغَاشِيَةِ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
هَلْ	hal	har / har det kommit
أَتَىٰكَ	ataka	till dig
حَدِيثُ	hadithu	berättelsen / nyheten
ٱلْغَاشِيَةِ	al-ghashiyah	om det som överskuggar / övertäcker allt

Teologisk innebörd:

Versen inleder med en retorisk fråga: ”Har du hört berättelsen om det som överskuggar allt?” al-Ghashiyah är ett av Domens dags namn – den dag som övertäcker allt med sin verklighet, skräck och avgörande dom.

al-Tabari: syftar på Domens dag – som överskuggar varje mänsklig angelägenhet.
Ibn Kathir: versen är en väckarklocka – att Domens dag är verklig och nära.
al-Jalalayn: frågan är retorisk – för att väcka uppmärksamhet.
al-Saʿdi: detta är en introduktion till en moralisk och kosmisk kontrast.
Bernström: versen är en poetisk öppning – som förbereder för en existentiell uppgörelse.
Yusuf Ali: al-Ghashiyah är en dag som ingen kan undkomma – den överskuggar allt.

Vers 2

وُجُوهٞ يَوْمَئِذٍ خَاشِعَةٌ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وُجُوهٞ	wujuhun	ansikten
يَوْمَئِذٍ	yawmaʾidhin	den dagen
خَاشِعَةٌ	khashiʿah	ödmjuka / förödmjukade / nedslagna

Teologisk innebörd:

Versen beskriver de fördömdas tillstånd: ”Ansikten den dagen är förödmjukade.” Khushuʿ här betyder förnedring, rädsla, nedslagenhet – inte from ödmjukhet.

al-Tabari: deras ansikten är nedslagna av skam och rädsla.
Ibn Kathir: detta är de som förnekade – nu står de inför domen.
al-Jalalayn: versen visar deras inre tillstånd – ånger och förlust.
al-Saʿdi: detta är en bild av total förnedring.
Bernström: versen är en poetisk bild av moralisk kollaps.
Yusuf Ali: ansiktet speglar själen – och här är det förlorat.

Vers 3

عَامِلَةٞ نَّاصِبَةٞ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
عَامِلَةٞ	ʿamilah	arbetande / kämpande
نَّاصِبَةٞ	nasibah	utmattad / trött / plågad

Teologisk innebörd:

Versen beskriver deras liv före domen: ”De har arbetat – men är utmattade.” Detta är en tragisk bild av meningslöst arbete – handlingar utan tro, dyrkan utan vägledning.

al-Tabari: de kämpade – men inte för Gud, så deras arbete är förgäves.
Ibn Kathir: detta är de som dyrkade på fel sätt – eller för världsliga mål.
al-Jalalayn: versen visar att arbete utan tro är tomt.
al-Saʿdi: detta är en varning – att handlingar måste ha rätt avsikt.
Bernström: versen är en bild av existentiell utmattning.
Yusuf Ali: arbete utan mening leder till trötthet – inte frälsning.

Vers 4

تَصْلَىٰ نَارٗا حَامِيَةٗ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
تَصْلَىٰ	tasla	de bränns / kastas in
نَارٗا	naran	i en eld
حَامِيَةٗ	hamiyah	het / intensiv / brännande

Teologisk innebörd:

Versen visar deras slutliga öde: ”De bränns i en het eld.” Hamiyah är en eld som är intensiv, outhärdlig – en bild av helvetets straff.

al-Tabari: detta är helvetets eld – utan lindring.
Ibn Kathir: versen visar att deras handlingar ledde till straff.
al-Jalalayn: detta är en eld som bränner utan paus.
al-Saʿdi: versen är en bild av Guds rättvisa.
Bernström: versen är en poetisk bild av evig förlust.
Yusuf Ali: helvetet är inte bara eld – det är konsekvens.

Vers 5

تُسْقَىٰ مِنْ عَيْنٍ ءَانِيَةٖ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
تُسْقَىٰ	tusqa	de ges att dricka
مِنْ	min	från
عَيْنٍ	ʿaynin	en källa
ءَانِيَةٖ	aniyah	kokande / överhettad

Teologisk innebörd:

Versen beskriver deras dryck i helvetet: ”De ges att dricka från en kokande källa.” Aniyah betyder överhettad, brännande – en dryck som är straff, inte lindring.

al-Tabari: detta är en dryck som ökar deras plåga.
Ibn Kathir: versen visar att inget i helvetet ger lindring.
al-Jalalayn: drycken är en del av straffet.
al-Saʿdi: detta är en bild av total förlust – även vatten är plåga.
Bernström: versen är en poetisk bild av omvända förväntningar.
Yusuf Ali: drycken är en symbol för att inget gott återstår.

Vers 6

لَيْسَ لَهُمْ طَعَامٌ إِلَّا مِن ضَرِيعٖ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
لَيْسَ	laysa	det finns inte
لَهُمْ	lahum	för dem
طَعَامٌ	taʿamun	någon mat
إِلَّا	illa	utom
مِن ضَرِيعٖ	min dariʿin	från dariʿ – en taggig, bitter växt

Teologisk innebörd:

Versen beskriver de fördömdas föda i helvetet: ”De har ingen mat utom från dariʿ.” Ḍariʿ är en taggig, bitter ökenväxt som enligt klassisk tafsir är giftig, osmältbar och utan näring – en symbol för straffets förnedring och plåga.

al-Tabari: dariʿ är en växt som inte ger näring – bara smärta.
Ibn Kathir: detta är en bild av helvetets förnedring – även födan är straff.
al-Jalalayn: dariʿ är en växt som kameler inte ens äter – men ges till de fördömda.
al-Saʿdi: versen visar att inget i helvetet lindrar – inte ens mat.
Bernström: versen är en poetisk bild av omvända förväntningar – mat som är straff.
Yusuf Ali: dariʿ är en symbol för tomhet – inget gott återstår.

Vers 7

لَّا يُسْمِنُ وَلَا يُغْنِي مِن جُوعٖ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
لَّا يُسْمِنُ	la yusminu	den göder inte
وَلَا يُغْنِي	wa-la yughni	och den stillar inte
مِن جُوعٖ	min juʿin	från hunger

Teologisk innebörd:

Versen förklarar dariʿs natur: ”Den göder inte och stillar inte hunger.” Detta är en förstärkning av vers 6 – att helvetets föda är meningslös, plågsam och utan lindring.

al-Tabari: maten ger varken styrka eller lindring – bara förnedring.
Ibn Kathir: detta är en bild av straffets fullständighet – inget lindras.
al-Jalalayn: versen visar att maten är en illusion – den ger inget.
al-Saʿdi: detta är en del av helvetets psykiska och fysiska plåga.
Bernström: versen är en poetisk bild av tom näring – en metafor för andlig tomhet.
Yusuf Ali: maten är en del av straffet – inte en lindring.

Vers 8

وُجُوهٞ يَوْمَئِذٖ نَّاعِمَةٞ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وُجُوهٞ	wujuhun	ansikten
يَوْمَئِذٖ	yawmaʾidhin	den dagen
نَّاعِمَةٞ	naʿimah	strålande / glada / välsignade

Teologisk innebörd:

Versen skiftar till de rättfärdigas tillstånd: ”Ansikten den dagen är strålande.” Naʿimah betyder välmående, glada, lysande – en bild av frid och belöning.

al-Tabari: detta är de troendes ansikten – fyllda av ljus och glädje.
Ibn Kathir: versen visar att de rättfärdiga är belönade – både fysiskt och andligt.
al-Jalalayn: ansiktena är glada – i kontrast till vers 2.
al-Saʿdi: detta är en bild av paradisiskt tillstånd.
Bernström: versen är en poetisk bild av inre frid som syns utåt.
Yusuf Ali: ansiktet speglar själen – här är det frälst.

Vers 9

لِسَعْيِهَا رَاضِيَةٞ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
لِسَعْيِهَا	li-saʿyiha	över sin strävan / sitt arbete
رَاضِيَةٞ	radiyah	nöjd / tillfreds

Teologisk innebörd:

Versen förklarar varför de är glada: ”Tillfreds med sin strävan.” Detta är en bild av att deras handlingar har accepterats – och belönats.

al-Tabari: de är nöjda med vad de gjort – och med vad de fått.
Ibn Kathir: deras arbete var för Gud – och belöningen är fullständig.
al-Jalalayn: versen visar att de inte ångrar något – de är nöjda.
al-Saʿdi: detta är en bild av inre frid – att ha levt rätt.
Bernström: versen är en poetisk bild av moralisk seger.
Yusuf Ali: strävan har burit frukt – och själen är nöjd.

Vers 10

فِي جَنَّةٍ عَالِيَةٖ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
فِي	fi	i
جَنَّةٍ	jannatin	en trädgård / ett paradis
عَالِيَةٖ	ʿaliyah	upphöjd / hög / ädel

Teologisk innebörd:

Versen visar deras slutliga belöning: ”I ett upphöjt paradis.” Aliyah betyder både fysiskt högt och andligt ädelt – en plats av ära och närhet till Gud.

al-Tabari: paradiset är högt – både i rang och i plats.
Ibn Kathir: detta är en bild av de högsta nivåerna i paradiset.
al-Jalalayn: versen visar att belöningen är upphöjd – i varje mening.
al-Saʿdi: detta är en del av Guds nåd – att ge det bästa till de bästa.
Bernström: versen är en poetisk bild av andlig höjd.
Yusuf Ali: paradiset är högt – för dem som strävade högt.

Vers 11

لَّا تَسْمَعُ فِيهَا لَاغِيَةٗ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
لَّا	la	inte
تَسْمَعُ	tasmaʿu	du hör
فِيهَا	fiha	där / i den
لَاغِيَةٗ	laghiyah	tomt prat / meningslöst tal / oväsen

Teologisk innebörd:

Versen beskriver paradiset: ”Du hör där inget meningslöst prat.” Laghiyah är allt värdelöst, störande, ovärdigt – som finns i världen men inte i paradiset.

al-Tabari: paradiset är fritt från tomt prat, lögner och hån.
Ibn Kathir: där finns bara frid, lovprisning och meningsfullt tal.
al-Jalalayn: versen visar att paradiset är en plats för värdighet.
al-Saʿdi: detta är en del av paradiset – renhet i både ljud och känsla.
Bernström: versen är en poetisk bild av inre och yttre tystnad.
Yusuf Ali: paradiset är frid – även i samtal.

Vers 12

فِيهَا عَيْنٞ جَارِيَةٞ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
فِيهَا	fiha	i den
عَيْنٞ	ʿaynun	en källa / en flod
جَارِيَةٞ	jariyah	rinnande / strömmande

Teologisk innebörd:

Versen fortsätter paradisskildringen: ”I den finns en rinnande källa.” Ayn jariyah är en bild av liv, renhet, överflöd och evig frid.

al-Tabari: källan är för dryck, njutning och svalka.
Ibn Kathir: detta är en av paradiset största välsignelser.
al-Jalalayn: versen visar att paradiset är levande – inte statiskt.
al-Saʿdi: källan är en symbol för Guds nåd – ständigt flödande.
Bernström: versen är en poetisk bild av evig rörelse och liv.
Yusuf Ali: paradiset är inte bara vila – det är liv i sin renaste form.

Vers 14

فِيهَا سُرُرٞ مَّرْفُوعَةٞ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
فِيهَا	fiha	i den
سُرُرٞ	sururun	troner / soffor / säten
مَّرْفُوعَةٞ	marfuʿah	upphöjda / högt placerade

Teologisk innebörd:

Versen beskriver paradisiska säten: ”I den finns upphöjda troner.” Surur marfuʿah är en bild av ära, bekvämlighet och värdighet – att vara hedrad och vilande i paradiset.

al-Tabari: sätena är upphöjda i rang och komfort – en belöning för de rättfärdiga.
Ibn Kathir: detta är en bild av paradisiskt lugn och ära.
al-Jalalayn: versen visar att de troende får sitta högt – i frid och värdighet.
al-Saʿdi: sätena är höga både fysiskt och symboliskt – nära Gud.
Bernström: versen är en poetisk bild av upphöjd vila.
Yusuf Ali: paradiset är en plats där de troende är hedrade – inte förödmjukade.

Vers 14

وَأَكْوَابٞ مَّوْضُوعَةٞ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَأَكْوَابٞ	wa-akwabun	och bägare / dryckeskärl
مَّوْضُوعَةٞ	mawduʿah	utplacerade / redo

Teologisk innebörd:

Versen fortsätter paradisskildringen: ”Och bägare som står utplacerade.” Akwab mawduʿah är en bild av överflöd, gästfrihet och ständig tillgång till njutning.

al-Tabari: bägare står redo – för dryck, glädje och vila.
Ibn Kathir: detta är en bild av paradiset som en plats för ständig tillgång.
al-Jalalayn: versen visar att de troende inte behöver anstränga sig – allt är förberett.
al-Saʿdi: detta är en del av paradiset – komfort utan möda.
Bernström: versen är en poetisk bild av värdig gästfrihet.
Yusuf Ali: paradiset är en plats där allt är tillgängligt – utan oro.

Vers 15

وَنَمَارِقُ مَصْفُوفَةٞ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَنَمَارِقُ	wa-namariqu	och kuddar / dynor
مَصْفُوفَةٞ	masfufah	ordnade / i rader

Teologisk innebörd:

Versen beskriver komfort: ”Och kuddar ordnade i rader.” Namariq masfufah är en bild av estetik, vila och paradisiskt lugn – där allt är harmoniskt och vackert.

al-Tabari: kuddarna är vackert ordnade – en bild av paradisiskt lugn.
Ibn Kathir: detta är en plats för vila – i skönhet och ordning.
al-Jalalayn: versen visar att paradiset är estetiskt tilltalande.
al-Saʿdi: detta är en del av paradiset – vila i värdighet.
Bernström: versen är en poetisk bild av inre och yttre harmoni.
Yusuf Ali: paradiset är en plats där vila är både fysisk och själslig.

Vers 16

وَزَرَابِيُّ مَبْثُوثَةٌ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَزَرَابِيُّ	wa-zarabiyu	och mattor / täcken / prydnader
مَبْثُوثَةٌ	mabthuthah	utspridda / utlagda / överflödande

Teologisk innebörd:

Versen avslutar paradisskildringen: ”Och mattor utspridda.” Zarabi mabthuthah är en bild av överflöd, komfort, skönhet och värdighet – där varje plats i paradiset är inbjudande, mjuk och estetiskt tilltalande.

al-Tabari: mattorna är utlagda överallt – paradiset är fullt av vila och skönhet.
Ibn Kathir: detta är en bild av ständig komfort – inget är hårt eller kallt.
al-Jalalayn: versen visar att paradiset är inrett med prakt och värme.
al-Saʿdi: detta är en del av paradiset – där varje plats är fridfull och hedrande.
Bernström: versen är en poetisk bild av överflöd och värme – en plats där människan är välkommen.
Yusuf Ali: paradiset är en plats där varje steg är mjukt – varje plats är hem.

Vers 17

أَفَلَا يَنظُرُونَ إِلَى الْإِبِلِ كَيْفَ خُلِقَتْ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
أَفَلَا	a-fa-la	ser de då inte / betraktar de inte
يَنظُرُونَ	yanzuruna	de betraktar / reflekterar / ser
إِلَى	ila	på / mot
الْإِبِلِ	al-ibili	kamelerna
كَيْفَ	kayfa	hur
خُلِقَتْ	khuliqat	de har skapats

Teologisk innebörd:

Versen inleder en sekvens där Gud uppmanar människan att reflektera över skapelsen. Kamelen nämns först – ett djur som var centralt i den arabiska livsmiljön, och som i sin anatomiska, fysiologiska och funktionella utformning är ett tecken på Guds visdom.

al-Tabari: versen är en uppmaning att betrakta Guds skapelse – särskilt det som är nära och bekant.
Ibn Kathir: kamelen nämns som exempel på Guds makt att skapa något så användbart och märkligt.
al-Jalalayn: versen är en retorisk fråga – varför ignorerar de dessa tydliga tecken?
al-Saʿdi: detta är en pedagogisk metod – att leda människan till tro genom reflektion.
Bernström: versen är en poetisk inbjudan till kontemplation över det vardagliga som bär det gudomliga.
Yusuf Ali: kamelen är ett mirakel i sig – anpassad till ökenlivet, ett bevis på Skaparens visdom.

Språklig och retorisk analys:

Istifham inkari (retorisk fråga): ”أَفَلَا يَنظُرُونَ” är inte en fråga som söker svar, utan en tillrättavisning – varför ser de inte?
Takhsis (specificering): Kamelen nämns specifikt – inte som det enda tecknet, utan som ett särskilt tydligt exempel.
Tadabbur (reflekterande stil): Versen är konstruerad för att väcka eftertanke, inte bara informera.

Vers 18

وَإِلَى السَّمَاءِ كَيْفَ رُفِعَتْ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَإِلَى	wa-ila	och mot / till
السَّمَاءِ	as-samaʾi	himlen
كَيْفَ	kayfa	hur
رُفِعَتْ	rufiʿat	den har höjts / lyfts upp

Teologisk innebörd:

Versen fortsätter Guds uppmaning till reflektion över skapelsen: ”Och mot himlen – hur den har höjts.” Detta är en inbjudan att betrakta himlens struktur, höjd, stabilitet och skönhet – som tecken på Guds makt och visdom.

al-Tabari: himlen har höjts utan pelare – ett tecken på Guds förmåga att skapa utan stöd.
Ibn Kathir: versen är en uppmaning att se på himlens höjd och perfektion – som vittnar om Skaparen.
al-Jalalayn: himlen är höjd över oss – utan att falla, ett tecken på Guds kontroll.
al-Saʿdi: detta är en pedagogisk väg till tro – genom att betrakta det uppenbara.
Bernström: versen är en poetisk bild av det sublima – att det höga bär det gudomliga.
Yusuf Ali: himlen är ett tecken på ordning, skönhet och makt – som människan bör reflektera över.

Språklig och retorisk analys:

Kayfa rufiʿat (”hur den har höjts”) är en stilfigur som uppmanar till tadabbur – djup reflektion, inte bara observation.
Himlen nämns som ett tecken som är ständigt närvarande, men ofta förbises.
Versen är en del av en retorisk sekvens (vers 17–20) som bygger upp en kosmisk kontemplation.

Vers 19

وَإِلَى الْجِبَالِ كَيْفَ نُصِبَتْ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَإِلَى	wa-ila	och mot / till
الْجِبَالِ	al-jibal	bergen
كَيْفَ	kayfa	hur
نُصِبَتْ	nusibat	de har rests / placerats / stabiliserats

Teologisk innebörd:

Versen fortsätter Guds uppmaning till reflektion över skapelsen: ”Och mot bergen – hur de har rests.” Nusibat betyder att något har placerats stadigt, rests med syfte, förankrats – en bild av Guds makt att skapa stabilitet i världen.

al-Tabari: bergen är förankrade som stabilisatorer för jorden – ett tecken på Guds visdom.
Ibn Kathir: bergen är skapade som skydd och balans – både fysiskt och symboliskt.
al-Jalalayn: versen visar att bergen är höga, majestätiska och stadigt placerade.
al-Saʿdi: detta är en inbjudan att se Guds makt i det fasta och orörliga.
Bernström: versen är en poetisk bild av det sublima och det stabila – som bär det gudomliga.
Yusuf Ali: bergen är monument av Guds kraft – och människan bör reflektera över deras funktion och form.

Språklig och retorisk analys:

Kayfa nusibat är en stilfigur som uppmanar till kontemplation – inte bara visuell betraktelse, utan intellektuell och andlig reflektion.
Bergen nämns efter himlen – som en vertikal kontrast: det höga ovanför och det höga på jorden.
Versen är en del av en retorisk sekvens (vers 17–20) som bygger upp en kosmisk kontemplation över skapelsens struktur.

Vers 20

وَإِلَى الْأَرْضِ كَيْفَ سُطِحَتْ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
وَإِلَى	wa-ila	och mot / till
الْأَرْضِ	al-ardi	jorden
كَيْفَ	kayfa	hur
سُطِحَتْ	sutihat	den har bretts ut / gjorts jämn

Teologisk innebörd:

Versen avslutar den reflekterande sekvensen: ”Och mot jorden – hur den har bretts ut.” Sutihat betyder att jorden har gjorts tillgänglig, utsträckt, beboelig – en plats för liv, rörelse och försörjning.

al-Tabari: jorden har bretts ut så att människan kan leva, odla och färdas – ett tecken på Guds nåd.
Ibn Kathir: versen visar att jorden är skapad med syfte – inte slumpmässigt.
al-Jalalayn: jorden är utsträckt och jämn – för att underlätta människans liv.
al-Saʿdi: detta är en uppmaning att se Guds visdom i det vardagliga.
Bernström: versen är en poetisk bild av tillgänglighet – att världen är formad för människan.
Yusuf Ali: jorden är ett tecken på Guds omsorg – en plats där människan kan fullgöra sitt uppdrag.

Språklig och retorisk analys:

Kayfa sutihat är en stilfigur som uppmanar till kontemplation – att se det till synes självklara som ett mirakel.
Jorden nämns sist i sekvensen (efter kamelen, himlen, bergen) – som människans hem och ansvarsfält.
Versen avslutar en kosmisk reflektion som leder till moraliskt ansvar – vilket följer i verserna 21–26.

Vers 21

فَذَكِّرْ إِنَّمَا أَنتَ مُذَكِّرٌ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
فَذَكِّرْ	fa-dhakkir	så påminn / förmana / påkalla eftertanke
إِنَّمَا	innama	endast / blott / inget annat än
أَنتَ	anta	du
مُذَكِّرٌ	mudhakkir	en påminnare / förmanare / väckare

Teologisk innebörd:

Versen är en direkt uppmaning till Profeten ﷺ – och i förlängningen till varje förkunnare: ”Så påminn – du är blott en påminnare.” Detta är en definition av profetisk roll: att förmedla, väcka, påminna – inte tvinga eller döma.

al-Tabari: Profetens uppgift är att förmedla – inte att kontrollera människors svar.
Ibn Kathir: versen visar att vägledning är Guds verk – Profeten är budbärare.
al-Jalalayn: detta är en tröst – att Profeten inte bär ansvar för människors val.
al-Saʿdi: versen är en pedagogisk princip – att undervisning bygger på påminnelse, inte tvång.
Bernström: versen är en poetisk bild av profetisk ödmjukhet – att tala till hjärtat, inte härska.
Yusuf Ali: detta är en påminnelse om att religion bygger på frihet – inte på påtvingad lydnad.

Språklig och retorisk analys:

Fa-dhakkir är en imperativform – men mild, uppmanande snarare än befallande.
Innama anta mudhakkir är en begränsande sats – som definierar rollen med precision.
Versen fungerar som övergång från kosmisk reflektion (vers 17–20) till moraliskt ansvar (vers 22–26).

Vers 22

لَّسْتَ عَلَيْهِم بِمُصَيْطِرٍ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
لَّسْتَ	lasta	du är inte
عَلَيْهِم	ʿalayhim	över dem
بِمُصَيْطِرٍ	bi-musaytir	en härskare / kontrollant / tvångsutövare

Teologisk innebörd:

Versen är en fortsättning på vers 21, där Profetens roll definieras: ”Du är inte satt över dem som en härskare.” Musaytir betyder någon som utövar tvång, kontroll, dominans – en övervakare eller diktatorisk maktutövare. Gud klargör att Profetens uppgift är att påminna, inte att tvinga.

al-Tabari: Profeten är inte ansvarig för att tvinga människor till tro – hans roll är att förmedla.
Ibn Kathir: detta är en tröst – att vägledning är Guds verk, inte Profetens börda.
al-Jalalayn: versen visar att religionen bygger på fri vilja – inte på tvång.
al-Saʿdi: detta är en pedagogisk princip – undervisning utan dominans.
Bernström: versen är en poetisk bild av profetisk ödmjukhet – att tala till hjärtat, inte härska.
Yusuf Ali: detta är en grund för religionsfrihet – att tro inte kan påtvingas.

Språklig och retorisk analys:

Lasta ʿalayhim är en negation av ansvar – Profeten är inte ansvarig för deras val.
Bi-musaytir är ett starkt ord – det förnekar varje form av tvångsmakt.
Versen fungerar som en balansering: efter uppmaningen att påminna (vers 21), kommer begränsningen – att inte dominera.

Vers 23

إِلَّا مَن تَوَلَّىٰ وَكَفَرَ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
إِلَّا	illa	utom / förutom
مَن	man	den som
تَوَلَّىٰ	tawalla	vände sig bort / avvisade / ignorerade
وَكَفَرَ	wa-kafar	och förnekade / avvisade tron

Teologisk innebörd:

Versen är en undantagsfras som följer efter vers 21–22, där Profetens roll som påminnare klargörs. Här förtydligas att även om Profeten inte har tvångsmakt, så kommer de som medvetet vänder sig bort och förnekar att hållas ansvariga.

al-Tabari: versen visar att den som avvisar budskapet gör det med ansvar – och kommer att möta konsekvenser.
Ibn Kathir: detta är en övergång till straffet – för den som medvetet förnekar.
al-Jalalayn: versen visar att Profeten inte tvingar – men Gud straffar den som vänder sig bort.
al-Saʿdi: detta är en pedagogisk balans – frihet att välja, men ansvar för valet.
Bernström: versen är en poetisk bild av mänsklig frihet och ansvar – att vända sig bort är ett aktivt val.
Yusuf Ali: detta är en påminnelse om att förnekelse inte är neutral – den har konsekvenser.

Språklig och retorisk analys:

Illa man tawalla wa-kafar är en underrubrik till straffet som kommer i vers 24.
Tawalla och kafar är två steg: först ignorans, sedan aktiv förnekelse.
Versen är en moralisk vändpunkt: från profetisk roll till mänskligt ansvar.

Vers 24

فَيُعَذِّبُهُ اللَّهُ الْعَذَابَ الْأَكْبَرَ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
فَيُعَذِّبُهُ	fa-yuʿadhdhibuhu	då straffar honom
اللَّهُ	Allahu	Gud
الْعَذَابَ	al-ʿadhaba	straffet
الْأَكْبَرَ	al-akbara	det största / det mest fruktansvärda

Teologisk innebörd:

Versen beskriver konsekvensen för den som vänder sig bort och förnekar (vers 23): ”Då straffar honom Gud med det största straffet.” al-ʿadhab al-akbar syftar enligt klassisk tafsir på helvetets eviga straff – i kontrast till världsliga prövningar.

al-Tabari: det största straffet är helvetet – evigt, smärtsamt och rättvist.
Ibn Kathir: versen visar att förnekelse leder till det mest fruktansvärda straffet – inte bara temporärt lidande.
al-Jalalayn: detta är en varning – att det finns ett straff större än allt annat.
al-Saʿdi: versen är en påminnelse om att Guds straff är rättvist och proportionerligt.
Bernström: versen är en poetisk bild av den yttersta konsekvensen – för den som avvisar sanningen.
Yusuf Ali: det största straffet är inte bara fysiskt – det är andligt, existentiellt och evigt.

Språklig och retorisk analys:

Fa-yuʿadhdhibuhu är en konsekutiv sats – som följer direkt på vers 23.
al-akbar är en superlativ – som förstärker att detta straff är oöverträffat.
Versen är en övergång från mänskligt val till gudomlig dom – och förbereder för verserna 25–26 om återkomsten till Gud.

Vers 25

إِنَّ إِلَيْنَا إِيَابَهُمْ

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
إِنَّ	inna	sannerligen / det är ett faktum att
إِلَيْنَا	ilayna	till Oss / till Vår närvaro
إِيَابَهُمْ	iyabahum	deras återvändo / återkomst

Teologisk innebörd:

Versen är en påminnelse om människans slutliga destination: ”Sannerligen, till Oss är deras återvändo.” Detta är en eskatologisk grundsats: att oavsett människans val i livet, så är återkomsten till Gud oundviklig – för dom, belöning eller straff.

al-Tabari: versen betonar att Gud är den yttersta domaren – ingen undkommer återvändandet.
Ibn Kathir: detta är en varning och tröst – Gud ser allt, och återkomsten är säker.
al-Jalalayn: versen visar att människan inte är fri från ansvar – hon kommer att återvända till sin Herre.
al-Saʿdi: detta är en påminnelse om att livet är en prövning – och slutet är inför Gud.
Bernström: versen är en poetisk påminnelse om människans existentiella riktning – tillbaka till sin Källa.
Yusuf Ali: återvändandet är inte bara fysiskt – det är moraliskt, andligt och oundvikligt.

Språklig och retorisk analys:

Inna förstärker påståendet – detta är inte en möjlighet, utan en visshet.
Ilayna iyabahum är en syntaktisk inversion som lägger emfas på Gud som målpunkt.
Versen fungerar som övergång till slutversen (26), där återvändandets konsekvens klargörs.

Vers 26

ثُمَّ إِنَّ عَلَيْنَا حِسَابَهُم

Arabiska	Translitterering	Svensk betydelse
ثُمَّ	thumma	sedan / därefter
إِنَّ	inna	sannerligen / det är ett faktum att
عَلَيْنَا	ʿalayna	på Oss / det är Vårt ansvar
حِسَابَهُم	hisabahum	deras räkenskap / dom / ansvar

Teologisk innebörd:

Versen avslutar suran med en kraftfull påminnelse om Guds roll som den yttersta domaren: ”Sedan är det Vi som skall ställa dem till svars.” Detta är en slutpunkt i den moraliska och eskatologiska bågen: människan har frihet att välja, men Gud har det slutliga ansvaret att döma – med full rättvisa.

al-Tabari: versen visar att Gud ensam har makten att döma – ingen annan har den rätten.
Ibn Kathir: detta är en tröst för Profeten – att han inte bär ansvaret för människors val.
al-Jalalayn: versen visar att domen är Guds – och att den är oundviklig.
al-Saʿdi: detta är en påminnelse om att varje handling är registrerad – och kommer att vägas.
Bernström: versen är en poetisk bild av den yttersta rättvisan – där varje själ möter sin sanning.
Yusuf Ali: domen är inte mänsklig – den är gudomlig, rättvis och fullständig.

Språklig och retorisk analys:

Thumma markerar en tidsmässig och logisk övergång – från människans val till Guds dom.
Inna ʿalayna hisabahum är en syntaktisk inversion som lägger emfas på Guds ansvar – inte Profetens.
Versen fungerar som slutpunkt för hela suran: från Domens dag (vers 1), genom belöning och straff, till den slutliga räkenskapen.

KAPITEL 88