Syften (Maqasid) med Surah 23 al‑Mu’minun

Sura al‑Mu’minun är den tjugotredje suran enligt ordningen i den ädla mushafen, och den sjuttiosjätte enligt uppenbarelsens kronologi. Den uppenbarades efter sura al‑Tur och före sura Tabaraka allaḏi bi‑yadihi al‑mulk. Den består av 118 verser och är enhälligt klassad som mekansk.

Tesmiyatuha – Dess namn

Man säger Surat al‑Mu’minin och man säger Surat al‑Mu’minun.
Det första namnet utgår från att suran tillskrivs de troende, eftersom den inleds med att meddela att de har lyckats. Detta namn finns i en hadith hos Muslim från Abd Allah ibn al‑Sa’ib som sade:

”Jag närvarade hos Guds Sändebud på erövringsdagen. Han bad framför Kaʿba, tog av sig sina sandaler och lade dem till vänster om sig, och han inledde med Sura al‑Mu’minun …” (hadithen fortsätter).

Det andra namnet bygger på att ordet al‑Mu’minun står i surans första vers:
{قَدْ أَفْلَحَ الْمُؤْمِنُونَ} – ”Sannerligen, de troende har lyckats.”

På folkets tunga kallas den även Surat Qad Aflah och Surat al‑Falah.

Maqasid al‑Sura – Surans syften

Sura al‑Mu’minun kretsar kring att etablera Guds enhet, förneka och riva upp avgudadyrkan och dess grunder, samt framhäva tron och dess lagar. Dess syften kan sammanfattas enligt följande:

1. Fastställandet av de troendes framgång

Suran förklarar att de troende har nått framgång och beskriver de egenskaper genom vilka de uppnådde denna framgång. Den klargör att denna framgång är exklusiv för dem, eftersom de besitter de andliga och praktiska dygder som renar själen och rättar beteendet.

2. Att visa trons tecken i människan och i skapelsen

Detta sker genom att presentera människans livsstadier från den första skapelsen till livets slut. Syftet är att visa att Gud ensam är värd att dyrkas, eftersom Han ensam skapar och formar människan. Detta leder till att människan reflekterar över sin början, sin död och att denna skapelse bevisar uppståndelsen och att Gud inte skapat allt detta förgäves eller som lek.

3. Att klargöra trons verklighet

Trons verklighet är att rikta all dyrkan till Gud ensam, vilket alla profeter utan undantag kallade till:

{اعْبُدُوا اللَّهَ مَا لَكُمْ مِنْ إِلَهٍ غَيْرُهُ}
”Dyrka Gud – ni har ingen annan gud än Honom.” (23:23)

Sedan beskriver suran hur människorna efter profeterna splittrades och tvistade kring denna enda sanning:

{فَتَقَطَّعُوا أَمْرَهُمْ بَيْنَهُمْ زُبُرًا كُلُّ حِزْبٍ بِمَا لَدَيْهِمْ فَرِحُونَ} (23:53)

4. Att visa hur många människor är förledda av välstånd

De flesta människor är omedvetna om att välstånd är ett prov. De luras av världsliga njutningar, medan de troende fruktar sin Herre, dyrkar Honom utan att sätta något vid Hans sida och samtidigt är fyllda av fruktan:

{وَالَّذِينَ يُؤْتُونَ مَا آتَوْا وَقُلُوبُهُمْ وَجِلَةٌ أَنَّهُمْ إِلَى رَبِّهِمْ رَاجِعُونَ} (23:60)

5. Att rikta människans uppmärksamhet mot skapelsen

Suran uppmanar människan att reflektera över himlarnas skapelse och vad det visar av Guds visdom, samt över allt som Gud skapat av vatten – livets källa – och vad det rymmer av precision och nytta. Den nämner även boskapens fördelar och hur Gud har underkastat skapelsen för människans nytta, samt gett henne förmågan att tänka och förstå.

6. Att påminna om profeternas kall

Suran påminner om profeternas uppdrag att vägleda till tawhid och goda handlingar, och hur deras folk mötte dem med avvisande, hån och splittring. Den nämner också straffet som drabbade förnekarna – allt detta för att varna dem som avvisar Muhammeds ﷺ budskap.

7. Att uppmana till att äta det tillåtna och göra gott

{كُلُوا مِنَ الطَّيِّبَاتِ وَاعْمَلُوا صَالِحًا} (23:51)

Suran uppmanar till att äta det goda och tillåtna, undvika det förbjudna och att öka i goda gärningar.

8. Att fördöma avgudadyrkarnas märkliga hållning

De känner profeten ﷺ och förnekar honom inte som person, och han kräver ingen belöning av dem. De erkänner att Gud äger himlarna och jorden och styr allt – men trots detta förnekar de uppståndelsen, påstår att Gud har barn och sätter andra vid Hans sida:

{فَتَعَالَى اللَّهُ عَمَّا يُشْرِكُونَ} (7:190)

9. Att befalla profeten ﷺ att bemöta deras ondska med godhet

Profeten ﷺ befalls att bortse från avgudadyrkarnas dåliga behandling och bemöta den med det som är bättre. Han befalls också att söka skydd från djävulens viskningar och närvaro.

10. Att avsluta med en scen från Domedagen

Suran avslutar med en gripande scen från Uppståndelsens dag, där förnekarna möter konsekvensen av sitt förnekande och förebrås för sin hållning. Scenen avslutas med en påminnelse om ren monoteism och att vända sig till Gud med bön om barmhärtighet och förlåtelse – vilket är den sanna framgången som suran inledde med.

KORANEN & SUNNAH