Syften (Maqasid) med Surah 24 an-Nur

Sura an-Nur är den tjugofjärde suran i den ädla mushafens ordning, och antalet verser är sextiofyra. Den är enhälligt en medinansk sura.

Dess namn

Namnet på denna sura är (an-Nur / Ljuset), och inget annat namn har fastställts för den. Den kallades Sura an-Nur eftersom Allah säger i den:
”Allah är himlarnas och jordens ljus” (24:35).

Shaykh Abu Zahra – må Allah förbarma sig över honom – sade:
”Om den hade kallats Familjens sura hade den varit värd det namnet.”

Shaykh ash-Sha‘rawi – må Allah förbarma sig över honom – sade:
”När vi studerar ämnet som denna sura är rubricerad med – Ljuset – finner vi att ljuset genomsyrar hela dess väsen. Inte bara dess verser, inte bara dess ord, utan ljuset finns i varje bokstav. Varför? För att ordet ljus är ett av de ord som definierar sig självt genom sin uttal, och människor förstår ljus bara genom vad det gör: det gör det synliga synligt. Utan ljuset skulle vi inte se någonting.”

Shaykh al-Qasimi återger från al-Maha’imi:
”Den kallades så eftersom den innehåller det som är möjligt av förklaringen av det gudomliga ljuset, genom en liknelse som ger människan den fullkomliga kunskap som är möjlig för henne, tillsammans med dess förutsättningar – och detta är en av Koranens största avsikter.”

Dess dygder

Abu Dawud återger från ‘A’isha – må Allah vara nöjd med henne – när hon nämnde ifk-händelsen (förtalet):
Hon sade: ”Allahs Sändebud satt, lyfte slöjan från sitt ansikte och sade: Jag söker skydd hos Allah, den Allhörande, den Allvetande, från den fördrivne Satan, och reciterade:
’De som kom med förtalet är en grupp bland er’ (24:11).”

At-Tabari återger att ‘Ali ibn Abi Talib utsåg Ibn ‘Abbas till att leda hajj. Ibn ‘Abbas höll en khutba som – om turkarna och romarna hade hört den – skulle ha fått dem att bli muslimer. Sedan reciterade han Sura an-Nur och började förklara den. I en annan version: ”Vid Allah, om turkarna hade hört den skulle de ha blivit muslimer.”

At-Tabarani återger i al-Awsat från Ubayy ibn Ka‘b att när Profeten ﷺ och hans följeslagare kom till Medina och ansarerna gav dem skydd, förenades araberna mot dem. Då uppenbarades:
”Allah har lovat dem bland er som tror och gör goda handlingar att Han sannerligen ska låta dem efterträda (styra) på jorden…” (24:55).
Al-Haythami sade: ”Dess berättare är pålitliga.”

Al-Bayhaqi återger från Mujahid, marfu‘:
”Lär era män Sura al-Ma’ida och lär era kvinnor Sura an-Nur.”
I Tafsir al-Qurtubi nämns att ‘Omar skrev till folket i Kufa:
”Lär era kvinnor Sura an-Nur.”

Några lärda sade om ifk-verserna att de är ”de mest hoppfulla i Koranen”, eftersom Allah fördömde förtalet, hotade med strängaste straff, kallade det oförenligt med tro – och ändå befallde Han att visa mildhet mot vissa av dem som föll i det, beskrev dem som släktingar, fattiga och emigranter, och uppmanade till att ge dem, förlåta dem och överse med dem.

Dess avsikter (Maqasid)

Det övergripande temat i Sura an-Nur är uppfostran och moralisk rening.

Al-Qurtubi sade:
”Syftet med denna sura är att nämna reglerna för kyskhet och skydd (av heder).”

Ibn az-Zubayr sade:
”Dess syfte är det som dess namn antyder – att Allahs kunskap är allomfattande, vilket innebär fullkomlig makt, vilket innebär att allt sker med visdom, vilket innebär att Profetens ära bekräftas, vilket innebär att hans följeslagare hedras efter deras rang, vilket innebär den yttersta renheten och oskulden för Umm al-Mu’minin ‘A’isha – må Allah vara nöjd med henne – som Profeten dog medan han var nöjd med henne, och hon dog som en rättfärdig välgörare. Detta är surans huvudsakliga syfte, men dess bevis kräver alla dessa inledande principer.”

Ash-Sha‘rawi sade:
”Sura an-Nur kom för att bära ljuset av moral, ljuset av värderingar, ljuset av beteende, ljuset av etik, ljuset av ordning och ledarskap. När Allah har satt detta ljus kan människor inte sätta egna lagar, för Allah säger:
’Den som Allah inte ger ljus – han har inget ljus.’ (24:40).
Utan solen skulle ingen kunna skapa ljus åt sig själv. Allah vill att Hans ställföreträdare på jorden ska vara ren, ädel, hedervärd och stark – därför gav Han lagar som skyddar detta, och den första och viktigaste är reglerna för hur män och kvinnor möts på ett rent sätt, så att ett rent släkte föds som är värdigt att vara Allahs ställföreträdare på jorden.”

Sammanfattning av surans Maqasid

Att klargöra att denna sura – liksom hela Koranen – är från Allah, som vet vad som gagnar och skadar Sina tjänare. Därför är det obligatoriskt att följa dess lagar för att uppnå lycka i detta liv och nästa.
Att kriminalisera äktenskapsbrott och falsk anklagelse (qadhf) och fastställa deras straff, eftersom dessa brott hotar familjens och samhällets säkerhet.
Att frikänna ‘A’isha – må Allah vara nöjd med henne – från förtalet, och fastställa principen att utgångspunkten är att ha gott omdöme om muslimer, och att man inte får avvika från detta utan säker bevisning.
Att varna för att sprida oanständighet i samhället, eftersom spridningen av omoral är en av de största orsakerna till samhällens förfall.
Att ange förebyggande åtgärder mot synd, såsom reglerna för att be om tillstånd innan man går in i hem, sänka blicken, inte visa sin prydnad, uppmuntra äktenskap även för fattiga, och förbjuda prostitution och dess vägar.
Att varna för att följa Satans fotspår, eftersom han leder människan steg för steg mot fördärv.
Att lära familjemedlemmar etiketten för att be om tillstånd, särskilt barn och ungdomar, och att klargöra regler för äldre kvinnor som inte längre är föremål för äktenskapsintresse.
Att visa att samhällets renhet börjar i moskéerna, där hjärtan renas genom bön.
Att rikta uppmärksamheten mot Allahs skapelse, som alla underkastar sig Hans vilja med fullkomlig ordning och visdom.
Att avslöja hycklarna, som saknar respekt för Profeten ﷺ, och att beskriva de troendes ädla beteende.
Att lova de troende som följer Allahs lagar makt, trygghet och seger.
Att beskriva etiketten för gästfrihet och socialt umgänge inom den muslimska gemenskapen.
Att avsluta suran med att fastställa att allt i himlarna och på jorden tillhör Allah, att Han känner människors innersta, och att alla ska återvända till Honom för räkenskap.

KORANEN & SUNNAH